När Öregrund blev kurort

å kung Oscars tid for man gärna på semester till någon turistvänlig kurort. Detta gjorde kung Oscar II själv, som brukade tillbringa sommaren i Marstrand, som därför också blev Sveriges mest fashionabla badort.
Det fanns omkring hundra kurorter i Sverige, och folk kom inte dit bara för att ta medicinska kurer, ta gyttjebad eller dricka hälsovatten, utan de flesta reste dit för att komma ifrån sommarkvalmiga städer, vila, äta gott och roa sig.
På kurorterna fanns det alltid möjlighet till god inkvartering och bra matställen.
Så var det också i Öregrund.
Öregrund var då en slumrande idyll. Det bodde bara 860 personer i staden. Det fanns varken läkare eller apotek före badortstiden, posten kom var tredje dag.
I början av 1880-talet stod det mesta stilla i Öregrund och det fanns många, som ansåg att något måste göras för att rycka upp staden.

Postmästaren ville förvandla Öregrund till kurort


En av dem var postmästare Fredrik August Ekström. Lektor N P Ödman - som i sina böcker berättade åtskilligt om Öregrund från den tiden - skrev om hur Ekström kämpade med näbbar och klor för att det skulle anläggas en badanstalt i Öregrund.
I januari 1884 samlades stadens borgerskap i rådhussalen och beslöt att bilda ett badbolag. Ekström visade ritning till ett varmbadhus och det tecknades aktier i nya Badhus AB Öregrund.
Det var ett djärvt beslut - redan den 15 juni året därpå skulle Öregrund förvandlas till en modern badort med medicinska bad, societetssalong, badhuspark och kunna ta emot hundratals badgäster.
Hur som helst, den 15 juni 1885 var allt klart och Öregrunds Havsbad AB öppnade för sin första säsong.
Vid stranden nedanför nuvarande Hasselbacken reste sig en byggnad med två torn och en hög skorsten. Det var det nya varmbadhuset med societetssalong, badrum, läkarexpedition och ett maskinrum med ångmaskin och pumpverk.
Postmästaren, som också var trädgårdsarkitekt, anlade också badhusparken. Träd och buskar beställdes och planterades. Parkräkningen gick på 53 kronor.

Badgästerna strömmade till


Snart strömmade badgästerna till. Många kom från Stockholm, Uppsala och norrlandsstäderna.
Redan första året skrevs det in några hundra badgäster in i badsocieteten och så skulle det förbli under många år. Nu var det inte alla i de besökande familjerna som erlade societetsavgift, så det verkliga antalet besökare rörde sig om mellan 500 och 1000.
 

Ostkustens mest populära badort


Öregrund kom faktiskt att bli ostkustens mest populära badort.
Badortstiden kom ett betyda en allmän uppryckning för staden. Nästan alla stadsbor hyrde ut rum. Många flyttade in i uthusen och hyrde ut sin bostad. Sommargästerna var kräsna. Rummen tapetserades och möblerades med bekväma sängar.
Det var åtskilliga, som tjänade på sommargästerna, pojkar, som bar väskor, handlarna förstås och de som hyrde ut rum fick en välkommen extrainkomst.
Däremot blev själva badanstalten knappast någon god affär. 1910, då varmbadhuset måste repareras, sålde bolaget alla sina aktier till staden.
Redan under badortsepokens andra år kunde man erbjuda ståndsmässigt logi, då öppnades ett nytt och modernt stadshotell i staden.
Det dröjde inte heller länge förrän man också kunde erbjuda kallbad. En badbassäng sprängdes vid stranden en bit från området och där uppfördes nio "avklädningshyddor."
1893 kom nästa stora steg. Då samlades styrelsen - Ekström hade avgått och ersatts med Leufstadius - och beslut fattades om att det skulle byggas en riktigt societetshus. Detta blev en långt elegantare byggnad än varmbadhuset
Badhuskaféet Hasselbacken blev populärt bland badgästerna - en idyll med lummiga bersåer, grusade gångar en liten musikpaviljong
Just vid sekelskiftet tillkom också Tallparken, som blev ett populärt mål för badgästerna.
Badortslivet fortsatte, möjligen med en viss dämpning under första världskriget, fram mot våra dagar. Det går inte att fastställa när kurorten upphörde. Troligen dog badortslivet ut under andra världskriget och havsbadsanstalten tynade då omärkligt bort.

Badanstalten tynade bort efter andra världskriget

Sommargästerna köpte istället upp hus i staden och bidrog dessvärre till att skatteunderlaget minskade till den grad att det gamla Öregrund kom att upphöra som egen stad. Den vackra badhusparken missköttes, det idylliska badhuskaféet bokstavligen talat utraderades och societetshuset med sitt enastående läge förvandlades till ett lager för elektronikomponenter.
För några år sedan bildades dock Bygdegårdsföreningen i Öregrund och Societetshuset återuppbyggdes just i sitt ursprungliga skick.
Den gamla badortstiden är inte glömd i Öregrund och förhoppningsvis kommer de gamla tiderna leva upp igen vid de årliga Badortsdagarna, som arrangerades för första gången sommaren 1998 och som förväntas bli en årligen återkommande händelse.