Baderskornas fest 1902

ektor Pelle Ödman skrev 1902 resebrev i Gefleposten och berättade om vad som hände i Öregrund. Här berättar han om säsongens avslutning 1902, baderskornas fest.

"En treflig och af alla omtyckt tillställning inom badsällskapet var det i förrgår i societetshuset anordnade s k "kafferepet", ett anspråkslöst namn på en ganska omfattande soare med rikt program. Det hela var anordnat till förmån för baderskorna, hvarför också entrén satts så högt som en krona. Stora i färger målade affischer bekantgjorde det famösa "kafferepet", och ett slags härold i brokig pajaskostym red dessutom under dagen trumpeterande omkring på gatorna på en mycket from och med rosenprydt schabrak smyckad häst och stannade vid alla gathörn och uppläste en kungörelse om tillställningen, härunder naturligtvis omgiven af en skock nyfikna, mest pojkar, som för öfrigt följde honom hack i häl hela tiden. Också infann sig vid den kungjorda tiden, half sex eftermiddagen, massor af folk. jag tror hela badsocieteten, både stora och små och en stor del af stadsfamiljerna med. I stället för inträdeskort fick man för sin krona en vacker röd eller skär papperskokard att sätta i knapphålet eller på bröstet.

Och vid inträdet fann man salen på det festligaste smyckad med flaggor och växter. Där fattades icke en gång den gamla skeppsflaggan med "Christian Lovén" i jättebokstäfver , som trogen sin gamla tradition att i Öregrund visa sig endast vid stora festliga tillfällen, sträckte sig prunkande från ett af salens hörn till takkronans mitt och där möttes i vinkel af skeppsflaggan "Johannes" från ett annat hörn, medan  små svenska flaggor i myckenhet vajade från de streck som voro utspända från de två återstående hörnen. I dörren till det inre rummet, det s k tidningsrummet, hängde en grann brasiliansk flagg, som ett slags prydnadsgardin. Och trefvliga små lotsflaggor vajade här och hvar i salen. Man fann riktigt att man var i en sjöstad. Och midt igenom salen löpte det stora med rikligt "dopp försedda kaffebordet.

Styrde man så under brasiliansk flagg kurs in i tidningsrummet, fann man äfven detta rikt smyckadt - och här utgjorde några unga i nationalkostymer klädda flickor bakom ett stort försäljningsbord med hvarjehanda godsaker, ej den minst tilltalande prydnaden.

Ja, festligt var det, och vackert allt så att de snälla fruarna i festkommittén och deras biträdande unga tärnor hade all heder af sitt arbete.

Och sedan kaffe druckits (och det tog för omkring 250 personer en redlig tid) och sedan därpå det stora bordet undanskaffats och glammandet och sorlet fortgått en stund, hvidtog vid half sjutiden själfva  soireen med ett omväxlande program. Där förekommo romanser, föredragna af en ung sångerska från Stockholm, ett par små glada berättelser lästa af en gammal lektor från Gefle, tre präktiga barytonstycken utmärkt sjungna af operasångare Carl Lejdström och två roliga landsmålshistorier af Delsbostintan i sin nätta nationalkostym. Sedan följde auktion af till försäljning inlämnade saker, däribland flera små aqvareller af Albert Berg. Auktionsförrättaren var Delsbostintan, och hon var minsann inte bortkommen i infallen och replikerna, allt på Delsbomål, så försäljningen gick undan värre, som man kan förstå.

Nettobehållningen af hela tillställningen blef 475 kr 85 öre - och denna summa skall nu fördelas på baderskornas sparbanksböcker för vinterbehof, så nog voro de glada öfver resultatet och närvarande vore de äfven alla  vid festen, om också stående blygsamt i skymundan. När de sedan höllo på med att diska efter festens slut, lär Delsbostintan ha blåst helsingelåtar för dem på sin vallpipa för att muntra dem vid arbetet.."