Ödmans resebrev från Öregrund

ektor Ödman skrev sommaren 1891 resebrev från Öregrund till Gefleposten, och vi återger här ett av breven, där han berättar om badortslivet och varmbadhuset:
"Societetslifvet under badsäsongen har att uppvisa i Öregrund ungefär enahanda företeelser som vid andra brunns- och badorter. De här sig uppehållande gästerna torde, liksom på andra dylika platser, kunna indelas i tre klasser, bestående: den första af dem, som verkligen lägga an på att sköta sin helsa; den andra af dem, som vilja mer eller mindre roa och förströ sig under sommarsemestern; den tredje af dem, som veta att förena det nyttiga med det angenäma, d.v.s. sköta såväl sina nöjen som sin helsa. Inom denna sistnämda grupp gifves dock nog två kategorier, af hvilka den ena fäster mera vigt vid nöjet och den andra vid nyttan, helsan.
De för badsocieteten sedvanliga nöjena och förströelserna utgöras hufvudsakligen af dans- sång- och musikaftnar, utflykter hit och dit i stadens närhet, rodd- och segelturer med eller utan extra förfriskningar, promenader till fots, utfärder i vagnar eller (mera sällsynt) per ångbåt o.s.v.
(Bilden t.v. Badgäster på klipporna. Bild från Öregrund ur Ödmans Samlade skrifter). Dessutom förekomma särskildt nu under namnsdagsveckan kafferep i oändlighet, både för- och eftermiddagar, någon gång i förening med utflykter i det gröna, men mestadels i hemmen, der det gröna ej heller saknas, ty här eger nästan hvarenda gård sin egen lilla trädgårdsanläggning med blomstersängar och bersåer av syrén eller skuggande träd, vanligen ask eller lönn.
Ibland längre utflykter må antecknas två till grannstaden Östhammar, den ena företagen i löfvade hövagnar och droskor, den andra med ångbåt. (Många badgäster promenerade i den idylliska badhusparken. Bilden t h). Öregrund har i närvarande stund ej mindre än 286 anmälda bad- ochsocietetsmedlemmar, deraf endast 18 äro egna stadsbor under det Östhammar har att uppvisa föga öfver 100 badgäster, af hvilka staden sjelf lemnat en både proportionsvis och absolut större kontingent än Öregrund. I Öregrund uppgår för öfrigt främlingarnas antal - hvilket ej torde vara fallet i Östhammar - vida öfver de anmälda gästernas och kan nog inalles uppskattas till åtminstone 500. Här bo nämligen för sommaren hela hushåll, af hvars medlemmar blott ett mindretal låtit inskrifva sig i societeten.

Badhuset hade sina brister

Vid uppförandet af badhuset i Öregrund har synbarligen sparsamhetsprincipen fått göra sig gällande i alltför hög grad, till skada för badens afsedda och möjliga verkan och måhända äfven för badgästernas trefvnad. Så äro samtliga badkar, på ett undantag när, för små och obekväma. Duschen är långt ifrån tillfredställande i det att det oftast ej är möjligt att få den af hafsvattnets temperatur, utan ända till tio grader högre, beroende på olämpliga anordningar i inledningen. Ej häller har duschen tillräcklig styrka. Och det kan sättas i fråga, om sättet att låta den falla från taket ej borde ändras så att den istället komme att serveras genom slang från sidan.
En ingalunda lycklig idé är den att en sal, som skall utgöra badsocietetens samlings- och läserum, förlagts en trappa upp i badhusct och som derigenom städse upphettas från badrummen inunder, så att vistandet derstädes, i synnerhet under heta sommardagar, blir nästan liktydigt med att sitta i ångskåp, och öppnas då fönstren för insläppande af friska hafsfläktar, har man ångskåp med drag, - en ur helsosynpunkt föga rekommenderad tillställning.
Dessa anmärkningar, som dessutom dagligen göras högt eller i tysthet af hundratals badgäster, framställes icke af någon sorts klandersjuka, utan emedan de äro fullt befogade samt af rent intresse för badanstalten, som nog eger skyldighet att på bästa sätt söka tillgodose sina gästers trefnad och anspråk."