"Storljugaren" Calle Möller

regrunds egen baron Münchhausen, Carl Möller, var son till fyrmästaren Johan Möller. Han var född 1893 i Öregrund, gick en handelskurs, blev så småningom ingenjör och 1917 vice direktör på en metallfabrik.
Han var den födde underhållaren. Han sjöng, spelade luta och berättade historier. Senare kom han att ta sång- och musiklektioner för att ytterligare utveckla sina musikaliska talanger.
Framförallt berättade han historier, skrönor, som vittnade om den frodigast tänkbara fantasi. 1932 kom hans historier i tryck. I boken Söderhavssynder, som blev en bestseller med för den tiden stora upplagan 20 000 ex, skildrade han sitt uppdiktade levnadsöde.
I den lågmälda, anspråkslösa ton, som bara en storljugare behärskar, berättar han om hur han som skeppspojke blev adopterad av Hawaiis drottning.
Norrmännen, som efter unionsupplösningen skulle välja ny kung, fick höra talas om hur utomordentligt han regerat i drottningens frånvaro och kallade honom till Oslo, för att inför Stortinget väljas till landets nya kung. (Bilden: Statsminister Michaelsen möter Calle Möller vid ankomsten till den norska huvudstaden).
Förslaget möttes med entusiasm, men en stortingsman, en fiskhandlare, som Calle kommit i delo med då denne försökt sälja rutten lutfisk till infödingarna, protesterade högljutt. Då sade Calle ifrån. Blev han inte enhälligt vald till Norges kung så fick det vara.
Han berättar också om sin makaroniplantage,  och hans skepparhistorier om fartygsnavigation kan förvisso få en navigationslärare att helt bryta samman.

Läs boken!

Läs boken – Öregrunds Münchhausen är faktiskt bättre än sin föregångare.
Det blev sedan ytterligare fyra böcker med skrönor och ett par vissamlingar.
Calle Möller blev ett av dragplåstren på badgästernas fester. Han sjöng, spelade och berättade historier. Tillsammans med Marika Stiernstedts dotter, Lena, som var skådespelerska, ställde han också upp i sketcher.
När Lubbe Nordström gjorde sin välkända reportageresa med motorbåt längs Norrlandskusten, så var det Calle Möller som stod vid ratten.

Var också uppfinnare

Han hade inte bara musikaliska och litterära talanger, utan var också en teknisk begåvning. Under första världskriget utvecklade han karbidlampan och blev då medlem i Svenska Uppfinnarföreningen.
1923 övertog Calle Möller Hoffmans pianofabrik i Stockholm. Han startade också ett eget musikförlag och gav ut grammofonskivor med både sina egna och andras låtar.
När det andra världskriget bröt ut inkallades han till nöjesdetaljen och turnerade till fältförläggningar över allt i landet, spelade, sjöng och berättade sina skrönor. Han var en efterlängtad och populär artist.
Calle Möller var alltid en febrilt aktiv man med tusen järn i elden. Han blev inte heller gammal utan dog innan han hann fylla femtio år.