Anders Flygares eskapader 1
Anders Flygare och rådmansänkan

extonhundratalet var ett mycket puritanskt århundrade. Moralen var sträng. Äktenskapet var ett heligt sakrament och otrohet var ett allvarligt brott, som i varje fall i seklets början kunde ge dödsstraff.

Det som hände Karin Christiansdotter i Öregrund var därför inte bara försmädligt småstadsskvaller. Det var allvarliga beskyllningar, som domstolen tog på största allvar. Karin hade gift sig ung med Peder Nilsson, en rådman i staden. Peder hade en stor gård mitt i staden och var smått förmögen, men äktenskapet blev inte långvarigt. Bara ett par år efter det han gift sig med den vackra Karin dog han.

Den vackra änkan uppmärksammades flitigt. Den gamle rådmannen Erik Markusson var alldeles besatt av Karin, som hade all möda i världen att avvisa hans påträngande uppvaktning. Han hade friat till henne redan den dag då hennes make begravdes, och när han fick korgen blev han rasande. När han sedan fick höra att Karin sagt ja till köpmannen Peder Gerdal svor han en dyr ed att hämnas

RYTTAREN SOM GÅTT TILL SJÖSS

En kväll träffade han de båda båtsmännen Anders Flygare och Mats Frisk på stadskrogen. Anders var en ryttare som gått till sjöss. Han hade varit indelt kavallerist och då han som sådan skulle flyga fram på hästryggen hade han fått knektnamnet Flygare. Han gifte sig sedan han mönstrat av och flyttade till Öregrund och tog tjänst som en av stadens indelta båtsmän. Äktenskapet var dock ett misstag, och efter ständiga trätor hade han flyttat från hustrun.

Rådmannen och båtsmännen drack tappert den kvällen. Erik Markusson berättade om den trolösa rådmansänkan och övertalade båtsmännen att sprida ut på staden att de båda haft det ihop med henne.

Rådmannen bjöd på mycket öl och Anders tyckte gästfriheten var värd en gentjänst. Han började prata om hur den passionerade Karin fallit i hans armar. Rykten har vingar och Anders kärleksaffär med den vackra rådmansänkan  blev förstås allmänt samtalsämne i stugorna.

Strax före jul 1677 gick han till rådmannen Erik Brask för att få ett tullpass för en Stockholmsresa. Rådmannen frågade då om det var sant att Anders uppvaktade hustru Karin.

Anders flinade och sade att hustru Karin roade sig efter bästa förmåga. Hon hade bjudit på öl och sedan hade de gått till sängs. Ja, det var inte första gången, utan de hade haft det ihop redan tidigare.

Stadstjänaren, som hörde samtalet, reagerade. Han menade att detta nog var något som borde tas upp vid rådhusrätten. Nu blev det dock så att det var hustru Karin som yrkade på rättegång. Hon hade hört de rykten som Anders och kronobåtsmannen Mats Frisk spritt ut och nu krävde hon att de skulle ställas till svars.

KALLADES TILL RÄTTEGÅNG

Anders Flygare och Mats Frisk kallades till rättegång. Domaren Anders Höök frågade då Anders om denne fått sin vilja igenom med hustru Karin och denne tillstod att så varit fallet.

Hustru Karin protesterade kraftigt och sade sig kunna gå ed på att så inte var fallet.

På fråga om hur många gånger han skulle ha varit tillsammans med hustru Karin svarade Anders att det bara varit en gång och detta en torsdagskväll strax före pingst då hustru Karin fyllt honom med öl.

Hustru Karin nekade igen. Sedan vände sig domaren till Mats Frisk, som också spritt ut att han haft olovligt umgänge med hustru Karin. Mats svarade att så hade varit fallet sistlidna Mickelsmäss då han varit i tjänst hos skepparen Israel Martinsson. De hade då gått till hans stuga i Östra roten och där sade han sig ha bedrivit sin vilja med hustru Karin.

Hustru Karin nekade helt och begärde att Anders och Mats skulle höras under ed, vilket dock domstolen inte ansåg nödvändigt.

En kväll ett par dagar efter domstolsförhöret tyckte Anders att han skulle göra sig en glad kväll. Utanför borgmästaregården träffade han båtmännen Mats Frisk och Nils Hannibal. Först gick de till rådman Brasks gård. Brask drev också krogrörelse och där läskade de sig med var sitt stop öl. Sedan gick de till en annan krog, och nu blev det flera stop. Där satt också båtsmannen Nils Johansson.

När de fyra kom ut på gatan igen dröjde det inte länge förrän åter kände sig törstiga.

"Kom nu viljom vi oss taga ännu ett stop öl. Vi går till hustru Karin och köper öl! Nils Johansson, som bara druckit ett stop öl och var något så när nykter, ruskade på huvudet.

"Ni har er ovän därinne," sade han. "Det blir inget gott av att gå dit". Så blev det dock. De fyra sjömännen gick något ostadigt över gården och ryckte upp dörren.

KALABALIKEN HOS HUSTRU KARIN

Det blev alldeles tyst i stugan när sjömännen raglade in. Hustru Karin stod vid spisen medan Peder Gerdal och tullbetjänten Hans Hansson satt vid bordet

"Gud signe er," hälsade Anders och bad att få köpa ett stop öl. Hustru Karin blev ursinnig, kallade Anders för lögnare och uppmanade honom att försvinna snarast möjligt.

"Jag har inte lagt på dig annat än vad som är sant", svarade Anders. "Du är min hora."

Detta blev för mycket för hustru Karin. Hon ryckte till sig en eldtång, stötte med den mot Anders, som drog sig mot dörren. Sedan kastade hon eldtången efter honom.

Mats Frisk stannade kvar medan de andra sjömännen gick ut. Medan Anders och de båda andra sjömännen stod utanför hörde de buller från stugan. Någon skrek: "Hjälp i Jesu namn!" och Nils Hannibal menade att det var Mats som skrek.

Anders rusade upp mot stugan. I dörren mötte han tullbetjänten. knuffade undan honom och trängde sig in.

Peder Gerdal stod framför Mats och höll en gammal stridsyxa i handen. Anders rusade fram, slet åt sig stridsyxan och drämde till med en påk. Det slutade med att både hustru Karin och Pederr Gerdal fick fly ur stugan och söka skydd hos grannarna.

När Anders Flygare vaknade morgonen därpå och bakrusig erinrade sig kvällens kalabalik så insåg han att marken började bränna under fötterna. Han hade respasset, en skuta låg klar i hamnen för avsegling. Han packade sjömanssäcken. Det skulle inte bli några fler rättegångar för honom...