Anders Flygares eskapader 3
Uppgörelsen

en 25 april 1681 hölls laga rättegång i Öregrund. Peder Gerdal anklagade Anders Flygare för att ha kommit med lögnaktiga beskyllningar mot hustrun samt för hemfridsbrott.

Anders mötte inte en försonligt stämd rådhusrätt. Borgmästare och rådmän var upprörda. Anders hade smitit från båtsmannatjänsten. Magistraten hade tvingats till att skaffa en ny båtsman. Det hade kostat stora pengar och man hade också tvingats till en omständig korrespondens med amiralitetet. Därtill hade Anders behållit båtsmanspengarna.

Han hade också efterlysts av två regementen för rymning och det fanns också misstankar om att han gift sig med en kvinna i Filipstad trots att han redan var gift. För borgmästare och rådmän var det en synnerligen förhärdad brottsling som stod inför skranket.

Anders kunde inte göra annat än att bekänna att det han hade sagt om hustru Karin var osanning. Han dömdes därför till sex daler silvermynt i böter för osanning och äresbeskyllning och 80 dalers böter för förtal. Det utdömdes också böter för hemfridsbrott.

Borgmästare Anders Höök slog också fast att Anders tillskansat sig 300 daler kopparmynt i värvningspengar som båtsman, ryttare och knekt och för detta skulle han få svara inför Krigskollegium och Amiralitetskollegium. Därtill skulle det utredas om han verkligen gift sig i Filipstad.

Domaren konstaterade att Anders Flygare inte hade några möjligheter att betala böterna och att han därför skulle underkastas exekution för kroppsligt pliktande.

Då målet skulle såväl underkastas hovrättens prövning och därtill föras vidare vid Amiralskollegium och Krigskollegium  skulle han hållas i förvar i stadens häkte till dess han kunde överföras till häktet i Stockholm.

Nu var Anders mycket illa ute. Det fanns dock en kvinna i Öregrund som hyste medömkan med honom. Det var Maria de Besche. Hon var nu gift i Stockholm, men hade just kommit på ett tillfälligt besök till sin hemstad.

När det gäller vad som sedan hände finns det två versioner, där ord står mot ord., Hur som helst, när stadstjänaren gick till häktet några dagar efter rättegången fick han en chock. Häktet var tomt. Anders var borta, men en jordhög och ett hål under syllen visade tydligt flyktvägen.

Rotens nattvakt tillkallades och berättade att båtsmannen Tomas Lind smugit omkring vid häktet på förnatten och att denne också hade lockat honom därifrån. Tomas greps  och förhördes inför rätten. Han nekade inte till anklagelsen att han hjälpt Anders Flygare att fly, men gjorde gällande att Maria de Besche uppmanat honom att göra detta.

Tomas berättade att Maria de Besches piga kommit och sagt att hennes matmor ville tala med honom, men då hade Tomas redan gått till sängs så han gick inte till henne förrän morgonen därpå.

Maria de Besche bad honom då att besöka Anders för att höra hur det stod till med honom och försöka finna ut något sätt att praktisera ut honom ur häktet.

Tomas gick då till häktet och fick träffa Anders. Han hade då berättat om Marika de Besches förslag att hjälpa honom rymma. Anders var dock mycket nedslagen och mumlade något om vad skall jag göra om jag kommer ut? Jag är ju tagen och tjuv. Tomas gick sedan tillbaka till Maria de Besche. Tomas sade då att han bestämt sig. Han skulle hjälpa Anders att rymma.

Maria de Besche blev då mycket glad och sade att om Anders blev fri så skulle hon ge honom både tobak och pengar så att han kunde ta sig till Stockholm.

Sent på kvällen gick Tomas till häktet. Det visade sig att det satt en vakt utanför.

"Måste du vakta Anders hela natten?" frågade Tomas.

"Jag vaktar över staden och inte över fången," svarade vakten.

Det  var alltså kyrkrotens nattvakt som satt där. Tomas ville ha honom ur vägen, och sade att vakten borde gå till Jörans gård för det hade varit ett förfärligt slagsmål där. Vakten försvann, men Tomas väntade ett bra tag. Han tog sig en promenad och när han kom tillbaka till häktet hörde han ett krafsande ljud.

Anders höll på att gräva sig ut. Han hade grävt ett hål i jordgolvet under syllen, men det var en sten i vägen. Tomas lyckades bända bort den och sedan fattade han tag i Anders och drog ut honom.

Sedan smög de sig ner till hamnen. Anders gömde sig i en sjöbod och Tomas gick till Maria de Besche för att rapportera. Hon gav honom två alnar rulltobak och bad honom hälsa Anders att han nästa natt skulle smyga sig hem till henne. Då skulle Anders få tillräckligt med pengar för att ta sig till Stockholm.

MARIA DE BESCHE KALLAS

När rätten hört Tomas vittnesmål beslöts kalla Maria de Besche till rättegångsförhör. Maria var rik och bortskämd och det skulle aldrig falla henne in att skylta inför kreti och pleti i en rättsal. Hon skickade därför Hindrik Andersson som lagkunnigt ombud.

Hindrik bekräftade inför rätten att hustru Maria hade sänt sin piga till Tomas på söndagskvällen. Hon ville att han på måndagsmorgonen skulle ro ut henne tilll en skuta som låg på redden. När pigan kom tillbaka och berättade att Tomas inte ville stiga upp lejde hon istället broderns betjänt Anton.

Tomas hade dock kommit till henne just när hon kom tillbaka från skutan. De hade pratat en stund och hon hade frågat om Tomas varit vid häktet och hälsat på Anders. Sedan hade hon sagt något om att det måste vara hemskt för en fattig människa att sitta inlåst och det bästa vore om någon kunde hjälpa honom att bli fri.

Tomas, som nu av domaren uppmanades att berätta sanningen,. vidhöll dock bestämt att Maria de Besche uppmanat honom hjälpa Anders att fly. Han menade också att hustru

Maria de Besche vägrade dock att inställa sig och lät hälsa att hon inte villa komma till rådstugan och förklara sig i närvaro av en sådan person som Tomas Lind.

Tomas dömdes sedan  till fjorton dagar på vatten och bröd. Maria de Besche slapp undan med tredskoböter på tre daler silvermynt för att hon vägrat inställa sig.

Hur gick det sedan med Anders Flygare? Det finns inga fler notiser i stadens domböcker om rymlingen. Vid det här laget hade han troligen fått sådan vana vid rymningar att han lyckades klara sig undan.

Förmodligen rymde han så långt från Stockholm och Öregrund som möjligt. Kanske tog han åter värvning som indelt knekt i någon avlägsen landsända och försörjde sig på sitt soldattorp. Hur som helst, till Öregrund kom han aldrig tillbaka.

Källa:: Öregrunds domböcker 1678 och 1681.