Anfallet mot Forsmark

eneral Zöges styrkor rastade vid Börstils kyrka, som bränts ned dagen innan. Generalmajor Zöge och hans båda regementschefer, Adam Johan Giertta, Karelska lantdragonerna, och Joachim Ganschou, Ingermanländska värvade dragonerna, betraktade ett väldigt rökmoln i norr. Alla tre hade sett så mycket av kriget att några brända byar inte gjorde dem upprörda.
Ett par män kom ridande i sporrsträck på landsvägen. Det var budbärare från Forsmarks bruk, bokhållaren Petter Bergman och hammarsmeden Jan Witte.
De berättade att baronen på bruket, Georg de Besche, hade beväpnat bruksfolket och tänkte göra motstånd mot ryssarna. De uppmanade Zöge att snarast möjligt bege sig till Forsmark.
Zöge var tveksam. Han menade att det var ett vågspel att bege sig så nära sjön och att han kunde riskera hela sin trupp. Då han underrättades om att det fanns proviant för soldaterna och foder för hästarna i Forsmark ändrade han dock mening.
Bergman upplyste också om att rökmolnet kom från Öregrund.
På kvällen nådde Zöges styrkor fram till bruket. Baron de Besche berättade hur han tänkte försvara bruket. Han hade beväpnat 160 brukskarlar och satt ut en postering på berget vid Glupudden. Den hade en kanon och skulle skjuta varningsskott när ryssen siktades. Nere vid lastageplatsen vid Kallrigafjärden fanns en annan postering med ett par kanoner, likaså fanns det en postering en bit upp på vägen mot Forsmark.
Förmodligen var Zöge inte särskilt imponerad. Man slogs med väldrillade soldater och inte med bönder och brukskarlar på den tiden. Därtill misstrodde han allmogen. Hur skulle ryssarna kunna hitta genom ölabyrinterna om inte förrädiska bönder hjälpte dem att finna vägen?
Nästa dag hände ingenting. Ryssarna låg kvar vid Gräsö gård och vid bruket fortsatte man arbetet med att förstärka försvaret.
I gryningen på söndagsmorgonen lade sig en tät dimma över Kallrigafjärden. Då tjockan lättade hördes larm och gny från fjärden. Strax efteråt fick manskapet vid lastageplatsen syn på de ryska fartygen. Det var ett tjugotal galärer och många skärbåtar. Vid åttatiden på morgonen landsteg ryssarna med hela sin styrka.
"Släpp fienden i land så spöar vi honom sedan," sade en dragon vid posteringen intill lastageplatsens järnbodar. En av brukskarlarna ville avlossa sin kanon, men stoppades av de andra.
Han tog då sin bössa och sköt ned en trumslagare på den närmaste galären. Galären svarade genast med ett kanonskott. Kulan slog ned i skogen bakom posteringen och försvararna flydde.
Kanonskottet hördes ända upp till bruket och Zöge sände 50 dragoner för att ta reda på vad som var på färde.
När dragonerna nådde fram till posteringen vid vägen, det var en förhuggning vid Månsamyren, kom 30 kosacker ridande från andra hållet. Både dragonerna och kosackerna stannade. Vid förhuggningen fanns två kanoner. Ett skott avlossades och kosackerna flydde hals över huvud.
Det var en mycket varm dag. Uppe vid bruket visade genralmajor Zöge försvarsställningarna för baron de Besche.
Dragonerna hade byggt en förskansning och ställt upp kanoner där. Brukskarlarna hade fått ordr om att placera ut sig längs en gärdsgård och stoppa hötappar mellan slanorna så att de inte skulle synas.
Vid förhuggningen vid Månsamyren hade dock ryssarna samlat sig till angrepp. Ett försök gjordes att stoppa den framryckande fienden, men man gav upp sedan en underofficer och en brukskarl träffats av ryssarnas kulor.
Dragonerna i förtruppen tvingades att dra sig tillbaka och kom vid femtiden tillbaka till bruket. Bara några hundra meter efter dem kom ett par dussin kosacker ridande och bakom dem skymtade en kolonn röduniformerade grenadjärer och en stor styrka infanteri.
En annan rysk truppavdelning avancerade längs en annan väg mot bruket.
Zöge, som stod på masugnsbacken, kunde bara konstatera att ryssarna satt in ett stort angrepp med mångdubbelt fler soldater än vad han själv förfogade över. Sedan han avdelat vakten vid trossen borta i Börstil hade han knappt 200 dragoner, ryssarna hade 5000 man.
Han gav order om reträtt och återsamlade sina dragoner på ett öppet gärde, där han kunde slåss utan att riskera bli överflyglad, och väntade på fienden. Den kom inte.
Ryssarna hade nått sitt mål och kunde ostört härja och bränna ned ett av Upplands största järnbruk.
Den kvällen präntade skrivaren vid Karelska lantdragonernas livkompani ned följande i journalen:
"Den 20 juli. Paroll Riga. Lösen: Nyckel. 1:o. Att manskapet stannar vid sina hästar och inte låter spilla något hö. I övrigt aktion mot ryssen vid Forsmarks bruk, varifrån kommenderingen avmarscherat till Lövsta bruk. För dragonerna nr 7 en persedel, för nr 11 en stövel och för nr 35 är musköten bortkommen."
Sedan ryssarna lagt Forsmarks bruk i aska fortsattes den systematiska förstörelsen. Järnbodarna och proviantbodarna vid Kallrigafjärden tömdes. Järnet släpades ut på djupt vatten i fjärden och sänktes och sedan antändes bodarna.
Därefter fortsatte den ryska flottan norrut längs Upplandskusten.
Galärerna följde kusten och smög sig fram på grunt vatten. Färden längs dessa grunduppfyllda vatten var något av en navigatorisk bragd, men generalmajor de Lacy tog hellre risken att gå på grund än att möta en svensk fregatt ute på Grepen.
Lövsta bruk anfölls. Där hade Zöge fått förstärkning, men även här kom fienden från olika håll och de svenska trupperna slog till reträtt för att inte bli omringade av den överlägsne fienden.
De norra upplandssocknarna härjades och brändes lika systematiskt som skett tidigare under härjningståget. Kosackerna sändes iväg på raider in mot land, men aldrig mer än en dagsmarsch. På kvällen återkom de till galärflottan efter sin mordbrännargärning.
Peter de Lacy hade planerat bränna Gävle, men mötte där så starkt motstånd att han tvingades slå till reträtt. Under hela återfärden genom skärgården fortsattes den systematiska ödeläggelsen. Nu brändes också Gräsö gård och de hemman på södra Gräsö, som man inte hunnit med tidigare.
Den 16 augusti återvände Peter de Lacys eskader till Lemland på Åland. Då kunde han rapportera för tsaren att han fullgjort sitt uppdrag utan att förlora ett enda fartyg och att förlusterna bara varit ett fåtal soldater.
Slutsumman när det gällde ryssarnas härjningar var skrämmande. Totalt brände den norra eskadern ned tre städer, tre sockenkyrkor, sex prästgårdar, sju järnbruk, 20 säterier, 984 hemman och 211 torp. Tiotusentals människor blev hemlösas.
Tsar Peter lyckades tvinga svenskarna till fred, men han lade också grunden till århundradens rysshat och rysskräck.