Gräsö - vågbrytaren mot havet

om en väldig vågbrytare, skyddande mot Bottenhavets nordanvindar, ligger Gräsö. Det är en av Sveriges största öar, tre landmil lång men bara några kilometer bred. Denna långa, skogklädda ö är märklig i många avseenden. Här levde skärgårdsbefolkningen länge mycket isolerat och Gräsö var ett av den gamla skärgårdskulturens gamla fästen långt in i vår tid.
Här fuskade man inte med bokstaven h som i södra Roslagen, utan hade en ålderdomlig dialekt med många märkliga ord. Gräsöborna kallade flickor för stintor, och när de log sades de att flickorna glittrade. Håar, vränger, sud, vindor och kinningar är ord som vikingarna kanske förstod, men obegripliga för moderna båtfarare.
Vi följer den stora bilfärjan och lägger till vid sockenbryggan bredvid färjeläget.
Strax ovanför ligger Gräsö kapell, en liten, vacker, rödmålad träkyrka med spånklädsel och fristående klockstapel. Den kom till på Karl XI:s tid och kungen gav själv en vacker slant till kyrkbygget.

Ryssaltaret

Mellan kyrkan och färjeläget står en fornminnesskylt med anvisning till det s k ryssaltaret i den fridlysta Klockarhagen. När ryssarna var på sitt härjningståg år 1719 lär de ha hållit korum här.
Går man genom hagen kommer man till den gamla väderkvarnen, som också syns från sjön. Den tillhör Gräsö gård, som ligger alldeles intill, och som en gång ägdes av Gustav Vasa.

Trygg ankarplats i alla tider.

Här ligger också Kullbådaviken, där sjöfarare i alla tider sökt trygg ankarplats. På den yttersta bergsudden låg i flera hundra år en tullstation, där alla fartyg på väg norr eller söderut hade att lägga till för visitation.
Gräsö har i dag bara lite mera än hälften så många bofasta som i slutet på 1800-talet. Liksom Öregrund lever dock ön upp på sommaren. Husvagnar och tält står tätt på Gräsöbadens moderna campingplats mitt emot Öregrund.
Gräsö har, liksom de flesta större öarna i Öregrundsskärgården, en djungelliknande skog. Det finns landsväg längs hela ön, och följer man den norrut kommer man till de gamla öarna Söderboda och Norrboda. Båda byarna har fiskehamnar mot Grepen och Norrboda har också sin fiskehamn, Skoga hamn, mot havet på östsidan. Den sistnämnda, som ligger lite dold från allfarsvägen är en hel liten stad av sjöbodar, många av dem mycket gamla. Från den lilla holmen utanför, som man kan nå på en spång, har man en vid vy mot havet, där Fluttuskärens ockragula ösilhuett tonar längst i öster.
Vid Gräsös havskust ligger en skärgård, som faktiskt kan betecknas som en vildmark i havet. "Ser man ut över havet från Höglyckeberget en stormdag så lyser det vitt som av tusen fontäner där ute. Överallt piskas vågorna till skum vid otaliga grund", skrev en gång Lubbe Nordström om havet utanför Gräsö.
Här har också många skutor mött sitt öde i stormar, mörker eller dimma.
Denna havsskärgård är dålig dokumenterad. Det finns inga ledbeskrivningar och ingen utprickning. Vill man ge sig ut på dessa vatten bör man göra det i gott väder och veta med sig att man är skicklig navigatör.