Hembygdsgården 
och sjöfartsmuseet

en som är intresserad av skepp och sjöfart bör inte missa ett besök på hembygdsgården i Öregrund. Där finns också ett i högsta grad intressant sjöfartsmuseum.
 Hembygdsgården, som ligger på Västergatan alldeles nedanför klockstapeln, ägdes i början av 1800-talet av sjökaptenen Wänblad och klarade sig som genom ett under från den stora stadsbranden 1829.
Gården köptes på 1940-talet av disponent Fredrik Göransson, som donerade den till hembygdsföreningen.
Gården består av flera byggnader, och i den gamla ladugårdslängan har inrättats ett sjöfartsmuseum.
Huvudbyggnaden är möblerad så att man skall få en känsla av ett borgarhem från 1800-talet och på vinden finns en omfattande samling av bl a bruksföremål från gamla tider.
Sjöfartsmuseet tillkom i samband med att hembygdsföreningen fick ta vara på vad den önskade när det gamla fyrskeppet Västra Banken skulle skrotas.
Flera fyrskepp, bl a Grepen, Västra Banken, Finngrundet och Grundkallen  hade sin vinterbas i Öregrund. Många Öregrundsbor tjänstgjorde också på fyrskeppen.
Erbjudandet ledde till att Öregrund fick sitt unika fyrskeppsmonument - det är Västra Bankens däcksbyggnader och torn, som står vid hamninloppet som ett minne av fyrskeppsepoken. 
Inredning och nautica blev själva grundplåten för museet, som påbörjades 1971.
Bland samlingarna lägger man märke till många skeppsmodeller från skilda tider, en väl bevarad pinnkompass, skeppsvimplar och skeppsporträtt, gamla loggar och lod, skeppsklockor, segelsömmarutrustning och en raketpistol, som en gång användes på en livräddningsstation. Här finns också den gamla kanonbåten Svensksunds nakterhus. 
Sevärd är också fyrmästarhytten från Västra Banken.
Golvet i museet är nåtat som ett fartygsdäck och där ligger också plattingmattor, som en gång gjorts av sjömän.
En unik detalj är den lilla skeppskaminen. Den kommer från finska ångaren Ariel, som vintern 1915 fastnade i isen på Gävlebukten och riskerade att pressas ned i djupet. Besättningen, fem män och två kvinnor, satte ned en livbåt på isen, lastade in proviant, presenningar, varma kläder, kaminen och bränsle samt släpade sedan med sig livbåten i fem dagar i 15 graders kyla på väg mot fritt vatten. Utan värmen från kaminen hade de aldrig överlevt. 
Besättningen räddades sedan, och när isen smälte flöt livbåten iväg. Den bärgades så småningom och kaminen – och ett oskadat glas, som överlevt den vådliga färden – skänktes till hembygdsföreningen.
Strax innanför grinden till hembygdsgården står stadens gamla järnvåg. På den vägdes brukens järn, “Oreground iron”, världens bästa järn, som Oregrundsskepparna förde till Stockholm och som andra sedan transporterade till bl a England för ståltillverkning.
På gården kan man också ta sig en titt på en notbåt, som byggdes 1875. Den är sex meter lång, drevs fram med tre årpar och var riggad med två master. Byggnadssättet är i högsta grad ålderdomligt med borden handtäljda mot stävarna och vrängerna – spanten – delvis fastsatta med träpluggar.
Nedanför hembygdsgården reser sig briggen Carls mast. Den byggdes 1898 men omriggades så småningom till motorseglare. Under andra världskrigets bränslekris kördes tändkulemotorn på trätjära.
Kanonerna nedanför masten har bärgats från fregatten Bellona, som 1809 törnade på Bellonagrundet utanför Djurstens fyr och blev vrak.
När det gäller tider för visning och eventuell guidning, hör med Turistbyrån.