Den våldsamma värvningen

öjtnant Fredrik Hildebrand kom till Öregrund en av de sista dagarna i januari 1706. Han hade i uppdrag att värva manskap för Livdragonregementet och hade med sig några soldater, som skulle vara honom behjälplig och ta hand om de nya rekryterna.
Nu uppfyllde ju Öregrund redan kronans krav på manskap genom båtsmanshållet, men därutöver var det inget som hindrade att frivilliga tog tjänst.
Löjtnanten hade i uppdrag att försöka värva bondsöner och drängar på landet, men det fanns ju också unga karlar i staden, som kunde tänkas. Detta gällde inte minst folk, som inte tillhörde borgerskapet.
Löjtnanten hade med sig en lista, som innehöll sex namn. Det var karlar, som visserligen upptagits som borgare, men Hildebrand hade fått uppgift om att dessa karlar inte varit bosatta i Öregrund under sex eller sju års tid. De hade vistats på landet och där bedrivit olaga landsköp och de hade inte heller betalat sina utskylder till Kronan och kyrkoherden. De hade inte heller betalat tull och accis. Dessa karlar höll sig undan, seglade på utländska orter och var att betrakta som lösdrivare. Sådant folk kunde tas ut till krigstjänst utan diskussion.
När löjtnant Hildebrand kom till Öregrund så tog han in hos rådman Michael Poulin. På Kyndelsmässoafton, då somliga av stadens invånare redan gått till vila, gick löjtnantens karlar till aktion.
När de kom till Lars Söderbergs gård fann de att porten var låst. De ryckte i porten, men kom inte in. Soldaterna gav dock inte upp. De äntrade över staketet och tog sig in på gårdsplanen.

Blev oro inne i stugan

Sedan bultade de hårt på stugdörren. Det blev oro inne i stugan, för där visste man vilka det var som ville in. Gamla svärmor blev så skrämd att hon svimmade och föll ned på golvet.
Soldaterna lyckades ta sig in i stugan och där fann de den de sökte. Det var Hans Söderberg. Han hade redan gått till sängs, men det tog soldaterna ingen hänsyn till.
De slet bryskt upp honom ur sängen, och Hans klädde motvilligt på sig och följde med knektarna. Han lät sedan "frivilligt" värva sig.
Soldaterna fortsatte sedan till den gamle smeden Staffan Mattssons gård och riste i porten. Även där var porten låst och ingen öppnade. De gick då fram till fönstret och frågade genom rutan om Göran Borg fanns i stugan, men fick beskedet att han inte var där. Värvningsmanskapet lät sig nöja med det beskedet och gick därifrån. Det var sent och soldaterna tyckte att det var lika bra att vänta till dagen därpå.
På Kyndelsmässodagen skickade borgmästare Anders Höök en skrivelse till löjtnanten. I brevet framhöll borgmästaren att värvning var en helt och hållet frivillig sak. Han betonade att löjtnanten inte hade rätt att tvinga någon ta tjänst. Detta brev hade dock ingen verkan på löjtnant Hildebrand. Han fortsatte som han börjat.
Strax efter det folket kommit från gudstjänsten i kyrkan gick soldaterna för andra gången till gamle Staffans gård. Nu gällde dock besöket inte längre Göran Borg utan den bräcklige gubbens egen son, Mats, det enda barnet.
Soldaterna trängde sig in i stugan och grep Mats. De förde sedan bort honom utan att bry sig om de gamlas protester och förtvivlan.
Detta tilltag fick känslorna att svalla i Öregrund och man tog soldaternas handlingar som en ren krigsförklaring.
Soldaterna förde Mats till sitt kvarter och gav sig av för att "värva" nästa karl. Nu var emellertid stadsborna så upprörda att de inte länge ville nöja sig med att vara åskådare. De ville handla. Ett par stadsbor gick därför till den gård där den gamle Staffans son satt instängd och hjälpte ut honom. Mats sprang sedan tillbaka till sitt hem och föräldrarnas glädje blev stor.
När löjtnanten fick veta vad som hänt blev han ursinnig. Han rusade tillsammans med sina soldater till gamle Staffans gård. Soldaterna var beväpnade med värjor och pistoler och en av dem bar en karbin.
Utanför Olof Borgs gård stod Olov Ström och Erik Witte. När soldaterna, som var rasade, fick syn på dem drog en av soldaterna sin pistol och sköt mot Witte. Förladdningen föll ned framför hans fötter. Sedan drog en annan soldat sin värja och röt: "Var du icke med till att hjälpa pojken?"
Witte bedyrade då att de inte haft något att göra med hämtningen av pojken och soldaten sänkte sin värja.
När soldaterna kom fram till Staffans gård frågade löjtnanten genom fönstret efter pojken. I samma ögonblick fick han syn på honom inne i stugan.
Löjtnanten ville då in, men Staffan vägrade att öppna dörren. Löjtnanten lät dock sig inte hindras. Han höjde pistolkolven och slog sönder fönstret. Då ansåg gamle Staffan det inte rådligt längre att hålla dörren stängd, för han kunde ju inte försvara sig mot beväpnade män.

Drog modern i håret

Pojkens gamla mor försökte skydda honom, men en av soldaterna drog henne i håret och en annan gav henne en skråma då han slet tag i hennes öra. Soldaterna vräkte undan henne och släpade sedan bort pojken.
Skepparen Jakob Mattsson, som hade råkat komma förbi, såg hur soldaterna brottades med den förtvivlade modern. Han tyckte att de uppträdde omänskligt och bad dem inte hantera Staffans hustru så illa.
"Gack undan, din sate", skrek en av soldaterna åt honom. Skepparen fann detta tal något övermodigt och beslöt sig för att inte falla till föga. Han bad soldaten komma lite närmare och de båda spände ögonen i varandra. Soldaten hade inte lust att föra saken vidare utan sällade sig sedan till de andra knektarna.
Därefter förde soldaterna den gamle Staffans son till sitt kvarter hos rådman Poulin och bevakade honom strängt.
Nu blev spänningen mellan soldaterna och stadsborna allt större. Borgarna samlades i en stuga och höll rådslag. När natten sedan föll samlades de igen och gick till rådman Poulins gård där löjtnanten och soldaterna hade sitt kvarter. De omringade gården på alla sidor och höll sedan sträng vakt så att ingen skulle kunna ta sig ut.
Löjtnanten och hans män blev ursinniga när de märkte att gården omringats och de blivit instängda. Inte blev det bättre av att några fönsterrutor slogs sönder. Nu var det de som klagade över övervåld. De menade att de utsatts för ett övergrepp av män, som var värre än barbarer och blodhundar i fiendeland, män utan respekt för Gud och överheten. De kunde dock inget göra.
Borgmästare Höök fick reda på denna vakthållning kring kronans män och råkade i bryderi. Han beslöt sig för att sammankalla borgerskapet till rådstuga redan på morgonen och begärde då besked.
Han fick till svar att löjtnantens och soldaternas olagliga och våldsamma handlingssätt tvingat dem till att vidta dessa drastiska försiktighetsmått. De ville ha ro på nätterna och framför allt ville de försöka hindra att gamle Staffans son blev bortförd. De begärde att pojken skulle återlämnas till sina föräldrar.
Löjtnant Hildebrand hade också kallats till rådstugan, men han infann sig inte. I stället sände han en skrivelse till borgmästaren, vilken också upplästes för de närvarande.
I skrivelsen hette det att om någon haft anledning att beklaga sig så var det han. Han hade varit illa utsatt för de oförskämdheter, som borgarna utsatt honom för både dagen innan och på natten. "De var värre än rövare och skälmar, som fönsterrutor sönderslog och skällsord giva. Han skulle inte få röra sig varken dag eller natt", skrev han.
Löjtnanten hade bifogat en lista över de personer, som han fått i uppdrag att värva till Kgl Majestäts tjänst. Han krävde att borgmästaren skulle låta hämta dem genom stadstjänarens försorg så att han kunde examinera dem.
Det visade sig att listan var ett enda stort misstag från början till slut. Några namn var helt okända för Öregrundarna, ett par var sjömän och till sjöss och de andra hörde till borgarefamiljer, som på intet vis misskött sina förpliktelser mot kronan. Ingen av dem kunde värvas om de inte frivilligt samtyckte. Detta gällde också Mats, den gamle smedens son, och borgmästaren hemställde därför att denne omedelbart skulle släppas.
Så blev det och löjtnant Hildebrand och hans soldater lämnade staden.

(Denna artikel var ursprungligen införd i Östhammars Tidning i början av 1910-talet. Den bygger på utförliga protokoll gällande förhör och vittnesmål i samband med Hildebrands besök, återgivna i stadens dombok år 1706)