Europa runt i segelkanot 1.


n eftermiddag för lite mer än 90 år sedan sjösatte en ung kanotist sin båt i Göta älv. Det var ingen märkvärdig kanot - bara en vanlig segelkanot, lite mer än fem meter lång och något över en meter bred. Kanoten var byggd med tunn furubordläggning på askspant, täckt med duk och riggad med stormast och mesanmast, hade Baileyrigg och kunde  föra 10 kvadratmeter segel.
Det var en vanlig båttyp på den tiden. Segelkanoterna var visserligen lätta och bräckliga, men de var behändiga, snabbseglande och - vilket var viktigt - man kunde bygga dem själv eller köpa dem för ett måttligt pris.
Kanoten var alltså inte märklig, men det var däremot berget av prylar som kanotisten försökte stuva in under däck. Allt låg i en enda röra på land - kokkärl, primuskök, tält, sovsäck, proviant, tågvirke, paddlar och mycket till.
En segelkanot var byggd för skyddade vatten och var  inte tänkt för långfärder. Det hindrade inte att Herman Lantz med sin "Butterfly"  tidigare gjort sådana. Från hemmahamnen i Stockholm hade han kanotseglat till Finland, ja, t o m till Sankt Petersburg tillsammans med den engelske sjöofficeren och författaren R C Anderson. Det var djärva färder och Anderson gav sedan ut en bok i England om Rysslandsfärden.
Lantz skrev resebrev från sina färder, och om dem vet vi därför en hel del. Däremot vet vi inte så mycket om honom själv. Han var född i Stockholm 1881 och arbetade en tid som notisbärare vid SJ.  Lantz var atletiskt byggd och en skicklig simmare. 1904 vann han SM i simhopp. Han blev tidigt medlem i Föreningen för kanotidrott och kallades Pligg av sina kamrater.m personen Lantz är däremot mycket litet känt. Det enda man vet är att han varit anställd vid järnvägen, kallades Pligg av sina kamrater.
De färder han gjorde med sin kanot saknar motstycke. De var inte bara djärva intill dumdristighet, utan långt mera vidsträckta än vad den tidens svenska  långfärdsseglare i yachter vågade ge sig in på.
Det var 1910 som han gjorde sig klar för det stora kanotäventyret. Herman Lantz tänkte vara borta i två år. Han skulle till Konstantinopel - Istanbul i dag - och sedan hem. 

Råkade ut för hårt väder vid starten

Han seglade iväg längs Hallandskusten, råkade ut för hårt väder och tog nattkvarter i en sjöbod. Det blåste allt kraftigare och dörren slog. Lantz spärrade den med en stock och det så bra att han inte kunde ta sig ut på morgonen därpå. Nå, han lyckades skära hål på halmtaket och tog sig ut, fortsatte och mötte så hårt väder att hans segelkanot Butterfly nästan låg i marvatten när han seglade in i Köge bukt.
I hård, skummande läns tog han sig till Kielkanalen, försökte diskret att paddla in i kanalen, men blev utmotad. Tyskarna ville ha tre mark i kanalavgift, men Lantz ägde bara 60 öre. Han berättade aldrig vad färden kostade honom, men överallt lyser det igenom att slantarna var få.
Hur som helst, Lantz kom igenom och fortsatte flod- och kanalvägen till Frankrike.
Problemet med slussavgifter förföljde Lantz. Ofta slank han igenom tillsammans med något pråmsläp, men ibland gick det mindre bra.
Vid slussen i Nordhorn i Ostfriesland stod en bastant kvinnlig slussvakt och krävde tre mark. Lantz ackorderade, gav henne 30 pfennig och blev insläppt. Sedan stängde slussvakten portarna, tappade ut allt vattnet, gick in i slussvaktarbostället och väntade till Lantz blivit tillräckligt uppmjukad för att betala resten.
Färden gick vidare längs holländska kanaler, över den då öppna 12 mil breda Zuidersee, in i Belgien och Frankrike.

Tog sig igenom otaliga slussar

Han tog sig igenom otaliga slussar, blev bogserad genom en 20 km lång tunnel, paddlade mycket men fick  ofta gratisbogsering efter pråmsläpen.
Då Lantz bestämt träff med sin engelske kanotseglarkamrat Roy - R C Anderson - i Marseille till en viss dag, så blev han tvungen att ta tåget till Lyon med kanoten för att hinna fram i tid. Från Lyon var det raka spåret på den då vilda, farliga, strömmande Rhone till Medelhavet.
Här kom också katastrofen. I kraftig ström och kolmörker kolliderade han med en hjulångare. Butterfly krossades och sjönk, Lantz slungades under hjulångarens botten, kom upp på andra sidan och lyckades haka sig fast vid hjulhuset. Han föll sedan ihop medvetslös när man fått upp honom på ångarens däck.
Det enda som bärgades var seglen. Allt annat, all utrustning och pengarna - följde kanoten i djupet.
Vänliga människor gjorde en insamling så att Lantz fick tillräckligt med pengar för att köpa järnvägsbiljett till Marseille, där Roy Anderson väntade.