Europa runt i segelkanot 1.
n
eftermiddag för lite mer än 90 år sedan sjösatte en ung kanotist sin
båt i Göta älv. Det var ingen märkvärdig kanot - bara en vanlig
segelkanot, lite mer än fem meter lång och något över en meter bred.
Kanoten var byggd med tunn furubordläggning på askspant, täckt med
duk och riggad med stormast och mesanmast, hade Baileyrigg och kunde
föra 10 kvadratmeter segel.
Det var en vanlig båttyp på den tiden. Segelkanoterna var visserligen
lätta och bräckliga, men de var behändiga, snabbseglande och - vilket
var viktigt - man kunde bygga dem själv eller köpa dem för ett måttligt
pris.
Kanoten var alltså inte märklig, men det var däremot berget av prylar
som kanotisten försökte stuva in under däck. Allt låg i en enda röra
på land - kokkärl, primuskök, tält, sovsäck, proviant, tågvirke,
paddlar och mycket till.
En segelkanot var byggd för skyddade vatten och var inte tänkt för
långfärder. Det hindrade inte att Herman Lantz med sin
"Butterfly" tidigare gjort sådana.
Från hemmahamnen i Stockholm hade han kanotseglat till Finland, ja, t o
m till Sankt Petersburg tillsammans med den engelske sjöofficeren och författaren
R C Anderson. Det var djärva färder och Anderson gav sedan ut en bok i
England om Rysslandsfärden.
Lantz skrev resebrev från sina färder, och om dem vet vi därför en
hel del. Däremot vet vi inte så mycket om honom själv. Han var född
i Stockholm 1881 och arbetade en tid som notisbärare vid SJ.
Lantz var atletiskt byggd och en skicklig simmare. 1904 vann han SM i
simhopp. Han blev tidigt medlem i Föreningen för kanotidrott och
kallades Pligg av sina kamrater.m personen Lantz är däremot mycket litet känt. Det enda man
vet är att han varit anställd vid järnvägen, kallades Pligg av sina
kamrater.
De färder han
gjorde med sin kanot saknar motstycke. De var inte bara djärva intill
dumdristighet, utan långt mera vidsträckta än vad den tidens
svenska långfärdsseglare
i yachter vågade ge sig in på.
Det var 1910 som han gjorde sig klar för det stora kanotäventyret. Herman Lantz tänkte vara borta i två år. Han skulle till
Konstantinopel - Istanbul i dag - och sedan hem.
Råkade ut för hårt väder vid
starten
Han seglade iväg längs Hallandskusten, råkade ut för hårt väder
och tog nattkvarter i en sjöbod. Det blåste allt kraftigare och dörren
slog. Lantz spärrade den med en stock och det så bra att han inte
kunde ta sig ut på morgonen därpå. Nå, han lyckades skära hål på
halmtaket och tog sig ut, fortsatte och mötte så hårt väder att hans
segelkanot Butterfly nästan låg i marvatten när han seglade in i Köge
bukt.
I hård, skummande läns tog han sig till Kielkanalen, försökte
diskret att paddla in i kanalen, men blev utmotad. Tyskarna ville ha tre
mark i kanalavgift, men Lantz ägde bara 60 öre. Han berättade aldrig
vad färden kostade honom, men överallt lyser det igenom att slantarna
var få.
Hur som helst, Lantz kom igenom och fortsatte flod- och kanalvägen till
Frankrike.
Problemet med slussavgifter förföljde Lantz. Ofta slank han igenom
tillsammans med något pråmsläp, men ibland gick det mindre bra.
Vid slussen i Nordhorn i Ostfriesland stod en bastant kvinnlig slussvakt
och krävde tre mark. Lantz ackorderade, gav henne 30 pfennig och blev
insläppt. Sedan stängde slussvakten portarna, tappade ut allt vattnet,
gick in i slussvaktarbostället och väntade till Lantz blivit tillräckligt
uppmjukad för att betala resten.
Färden gick vidare längs holländska kanaler, över den då öppna 12
mil breda Zuidersee, in i Belgien och Frankrike.
Tog sig igenom otaliga slussar
Han tog sig igenom otaliga slussar, blev bogserad genom en 20 km lång
tunnel, paddlade mycket men fick ofta gratisbogsering efter pråmsläpen.
Då Lantz bestämt träff med sin engelske kanotseglarkamrat Roy - R C
Anderson - i Marseille till en viss dag, så blev han tvungen att ta tåget
till Lyon med kanoten för att hinna fram i tid. Från Lyon var det raka
spåret på den då vilda, farliga, strömmande Rhone till Medelhavet.
Här kom också katastrofen. I kraftig ström och kolmörker kolliderade
han med en hjulångare. Butterfly krossades och sjönk, Lantz slungades
under hjulångarens botten, kom upp på andra sidan och lyckades haka
sig fast vid hjulhuset. Han föll sedan ihop medvetslös när man fått
upp honom på ångarens däck.
Det enda som bärgades var seglen. Allt annat, all utrustning och
pengarna - följde kanoten i djupet.
Vänliga människor gjorde en insamling så att Lantz fick tillräckligt
med pengar för att köpa järnvägsbiljett till Marseille, där Roy
Anderson väntade.
|