Europa runt i segelkanot 2
Marseille väntade Roger Anderson med sin kanot Hornet.
Han hade tänkt göra Lantz sällskap på Medelhavet, men lånade nu
svensken kanoten. Samtidigt kom också ett brev från kamraterna i
kanotklubben i Stockholm. De hade hört talas om olyckan och satt igång
meden insamling. De
hade fått ihop 200 kr och för den summan inköpt segelkanoten Nirvana.
Det var en präktig kanot, bara fem år gammal, ritade av den kände
kanotkonstruktören Rosengren. Nirvana var aningen större än gamla
Butterfly med sina mått 5,12 x 1,02 m. (Bilden: Herman Lantz - t h -
tillsammans med Roger Anderson. De hade tidigare tillsammans gjort en
kanotlångresa från Stockholm till St Petersburg).
Nu råkade Lantz ut för ett nytt problem. Det var sent i december och
stormsäsong i Medelhavet. Dag efter dag bröt den rytande mistralen ut.
De stormvindarna fick Lantz verkligen känna på en natt då han ankrat
under den höga, branta klippan Cap Croisette.
Hamnade i livsfara
Under morgontimmarna ökade vinden till stormstyrka. Hornet draggade
trots sina två ankare och låg bara ett par meter från bergsstupet.
Massor av folk samlades i land och man ropade åt Lantz att den enda möjligheten
till räddning var att kasta sig i och simma i land.
Då brast första ankarlinan. Sjön hade nu blivit så svår att det var
nästan omöjligt att höra vad fiskarna ropade på grund av vågornas dån.
"Nää, så jädrar i min halta frack, ska det ta slut så gör vi
allt sällskap, Hornet och jag, åtminstone ska vi hålla ihop så länge
det finns ett helt spant i Rogers präktiga låda", kommenterade
Lantz situationen i ett resebrev hem. (Bilden: Lantz ombord på
Butterfly).
Han kapade sista trossen, vände stäven mot havet och paddlade som en
galning, tog sig förbi två rytande brott, rundade udden och kom in på
lugnare vatten.
Starka sjömansarmar högg tag i Hornet och lyfte både kanot och Lantz
i land. Gamla fiskargubbar omfamnade svensken, de hade tårar i ögonen
och försäkrade att de aldrig sett maken till paddling.
Hur som helst, Lantz seglade envist vidare och kom in på italienska
vatten. Utanför den lilla staden Margherita
blåste det upp, men Lantz klarade ovädret utan problem. Han mötte, då det lugnat ned sig, en italiensk
fiskebåt. Skepparen föreslog älskvärt inbogsering till staden,
vilket Lantz tacksamt accepterade. Väl i land förvandlade sig
skepparen till skurk och krävde ett blodigt, hutlöst arvode för
bogseringen. Han fick livligt understöd av den lika skurkaktige
hamnkaptenen, som inte bara tog kanoten i beslag utan också tillkallade
karabinjärerna.
Iförd handbojor släpades Lantz iväg till närmaste fängelse, där
han inhystes i en cell tillsammans med åtta garvade brottslingar.
Kastades i fängelse
"Det värsta, skrev Lantz i sin dagbok, "var
gallerinspektionerna. Varje dag kom fångvaktarna in och hamrade med järnstänger
på fönstergallren för att kontrollera att det inte filats. Oväsendet
var helvetiskt."
Efter dagar av oändliga förhör, då en engelsk luffare fick tjänstgöra
som tolk, lyckades Lantz få iväg ett brev till svenska konsulatet.
Detta gjorde effekt och han blev äntligen utsläppt. Efter lika oändliga
diskussioner med polischefen, borgmästaren och hamnkaptenen lyckades
Lantz också återfå kanoten.
Sedan seglade han vidare till Spezia, där kanoten invaderades av härskaror
karabinjärer och tullmän. Då fick Lantz nog av italiensk byråkrati,
lastade in Hornet på tåget och for till Rom för att klaga på det
svenska konsulatet.
Hans nya kanot Nirvana hade skickats till Neapel och där väntade också
en penningremissa. Lantz skickade tillbaka Hornet till England och började
sedan den långa vandringen till Neapel. Kassan hade krympt till ett par
lire och han livnärde sig den närmaste tiden på apelsiner, som han
plockade från träden.
I Neapel avrådde alla honom från att fortsätta till Grekland med
kanot. Strömmen i Messinasundet var för svår för en kanot, våldsamma
vårstormar rasade på Adriatiska havet och till råga på allt elände
var det revolution i Albanien. Vilda albanska pirater hade kapat åtskilliga
italienska fiskebåtar. Detta, plus erfarenheterna av italiensk byråkrati,
fick Lantz att kapitulera. Han lastade in kanoten på en liten ångare
som var destinerad till Konstantinopel, Istanbul i dag.
Så kom han äntligen till Konstantinopel. Där låg staden med sina
moskéer och minareter, men Lantz kom aldrig iland. En guldsmidd
tullofficer i röd fez krävde ett sagolikt belopp för införsel av
kanoten.
Ångarens kapten menade att det inte var någon idé att ackordera med
sultanens kreatur, utan erbjöd Lantz att följa med ångaren till
Odessa, och så blev det.
|