Europa runt i segelkanot 2

 

Marseille väntade Roger Anderson med sin kanot Hornet. Han hade tänkt göra Lantz sällskap på Medelhavet, men lånade nu svensken kanoten. Samtidigt kom också ett brev från kamraterna i kanotklubben i Stockholm. De hade hört talas om olyckan och satt igång meden insamling. De hade fått ihop 200 kr och för den summan inköpt segelkanoten Nirvana. Det var en präktig kanot, bara fem år gammal, ritade av den kände kanotkonstruktören Rosengren. Nirvana var aningen större än gamla Butterfly med sina mått 5,12 x 1,02 m. (Bilden: Herman Lantz - t h - tillsammans med Roger Anderson. De hade tidigare tillsammans gjort en kanotlångresa från Stockholm till St Petersburg).
Nu råkade Lantz ut för ett nytt problem. Det var sent i december och stormsäsong i Medelhavet. Dag efter dag bröt den rytande mistralen ut.
De stormvindarna fick Lantz verkligen känna på en natt då han ankrat under den höga, branta klippan Cap Croisette.

Hamnade i livsfara

Under morgontimmarna ökade vinden till stormstyrka. Hornet draggade trots sina två ankare och låg bara ett par meter från bergsstupet. Massor av folk samlades i land och man ropade åt Lantz att den enda möjligheten till räddning var att kasta sig i och simma i land.
Då brast första ankarlinan. Sjön hade nu blivit så svår att det var nästan omöjligt att höra vad fiskarna ropade på grund av vågornas dån.
"Nää, så jädrar i min halta frack, ska det ta slut så gör vi allt sällskap, Hornet och jag, åtminstone ska vi hålla ihop så länge det finns ett helt spant i Rogers präktiga låda", kommenterade Lantz situationen i ett resebrev hem. (Bilden: Lantz ombord på Butterfly).
Han kapade sista trossen, vände stäven mot havet och paddlade som en galning, tog sig förbi två rytande brott, rundade udden och kom in på lugnare vatten.
Starka sjömansarmar högg tag i Hornet och lyfte både kanot och Lantz i land. Gamla fiskargubbar omfamnade svensken, de hade tårar i ögonen och försäkrade att de aldrig sett maken till paddling.
Hur som helst, Lantz seglade envist vidare och kom in på italienska vatten. Utanför den lilla staden Margherita blåste det upp, men Lantz klarade ovädret utan problem. Han mötte, då det lugnat ned sig, en italiensk fiskebåt. Skepparen föreslog älskvärt inbogsering till staden, vilket Lantz tacksamt accepterade. Väl i land förvandlade sig skepparen till skurk och krävde ett blodigt, hutlöst arvode för bogseringen. Han fick livligt understöd av den lika skurkaktige hamnkaptenen, som inte bara tog kanoten i beslag utan också tillkallade karabinjärerna.
Iförd handbojor släpades Lantz iväg till närmaste fängelse, där han inhystes i en cell tillsammans med åtta garvade brottslingar.

Kastades i fängelse

"Det värsta, skrev Lantz i sin dagbok, "var gallerinspektionerna. Varje dag kom fångvaktarna in och hamrade med järnstänger på fönstergallren för att kontrollera att det inte filats. Oväsendet var helvetiskt."
Efter dagar av oändliga förhör, då en engelsk luffare fick tjänstgöra som tolk, lyckades Lantz få iväg ett brev till svenska konsulatet. Detta gjorde effekt och han blev äntligen utsläppt. Efter lika oändliga diskussioner med polischefen, borgmästaren och hamnkaptenen lyckades Lantz också återfå kanoten.
Sedan seglade han vidare till Spezia, där kanoten invaderades av härskaror karabinjärer och tullmän. Då fick Lantz nog av italiensk byråkrati, lastade in Hornet på tåget och for till Rom för att klaga på det svenska konsulatet.
Hans nya kanot Nirvana hade skickats till Neapel och där väntade också en penningremissa. Lantz skickade tillbaka Hornet till England och började sedan den långa vandringen till Neapel. Kassan hade krympt till ett par lire och han livnärde sig den närmaste tiden på apelsiner, som han plockade från träden.
I Neapel avrådde alla honom från att fortsätta till Grekland med kanot. Strömmen i Messinasundet var för svår för en kanot, våldsamma vårstormar rasade på Adriatiska havet och till råga på allt elände var det revolution i Albanien. Vilda albanska pirater hade kapat åtskilliga italienska fiskebåtar. Detta, plus erfarenheterna av italiensk byråkrati, fick Lantz att kapitulera. Han lastade in kanoten på en liten ångare som var destinerad till Konstantinopel, Istanbul i dag.
Så kom han äntligen till Konstantinopel. Där låg staden med sina moskéer och minareter, men Lantz kom aldrig iland. En guldsmidd tullofficer i röd fez krävde ett sagolikt belopp för införsel av kanoten.
Ångarens kapten menade att det inte var någon idé att ackordera med sultanens kreatur, utan erbjöd Lantz att följa med ångaren till Odessa, och så blev det.