Allt för Sjön 1954

dag är Allt för Sjön en jättemässa med massor av båtar i flera stora hallar, så stor att man numera utökat den med en extra höstmässa. Det var lite annorlunda förr. I början av 1950-talet hölls mässan i Ostermans marmorhallar  inte långt från Stureplan i Stockholm. Man kan få en ganska god uppfattning om den tidens båtliv, trender och det förströdda mottagandet av plasten som båtmaterial, om man studerar tidningsreportagen från öppnandet av Allt för sjön 1954, Skandinaviens största båtmässa då som nu.

Det var flottans musikkår som signalerade öppnandet. En besökare skildrar sitt intryck av utställningen för reportern: "Vet du vad jag hittat på Allt för Sjön? Jo, jag har hittat summa fem segel. Två av dem var hissade på KSSS Junior-Spätta, två små ynka segellappar hängde slokande kring den kvastskaftslånga masten på en tysk gummibåt och det femte och sista låg ohissat i en av Livbåtsvarvets Seglanette-jollar..."

I sanningens namn skall dock sägas att utställarna hade kommit överens om att inte hissa seglen på sina båtar. Motiveringen var att seglen skulle skymma för mycket.

Det visades faktiskt bara två riktiga kölsegelbåtar och båda var lottbåtar, som båtklubbar ställde ut för att bättra på kassan.

Förklaringen till att inga båttillverkare visade segelbåtar var att det inte fanns ett enda båtvarv i Sverige som seriebyggde segelbåtar. När det gällde segelbåtar var det bara fråga om beställningsbyggen.

Annorlunda var det med motorbåtar. Här fanns det en hel del seriebyggen. Många tog sig en titt på Fisksätras monter och där fanns också den första svenskbyggda motorbåten i plast.     

Plastfiberbåten - så sade man då - hette Svalan och hade en låg förruff. Den var fem meter lång och hängde man på en 50 hk snurra så kunde man räkna med en fart på 18 - 20 knop. Svalan kostade 14 500 kr, vilket var ganska mycket på den tiden.

Båtgubbarna ruskade på huvudet. De kunde inte tänka sig att köpa en sådan steril, illaluktande tingest. Någon tyckte att den påminde om en tvålkopp.

Nej, då var Gösta Bergs dubbelruffade Stor-Singö så mycket mer intressant. Den var byggd i klinkad mahogny, mätte 8,60 * 2,40 m och hade en Penta-inombordare som gav en fart på åtta knop. Denna vackra, gediget byggda familjebåt kostade 22 000 kr.

Campingbåtar fanns det gott om. Archimedes kunde erbjuda "skärgårdsbåtar" i prislägen mellan 795 och 2 500 kr. Dessa öppna båtar med ett litet fördäck och vindruta var populära och seriebyggdes av flera varv. (bilden t v).

Motorer? Jo, sådana fanns det gott om. Man kunde titta på Mercury, Evinrude och Johnson, amerikanare i lättmetall, och som alla hade ett så högt varvtal att svenska motorbåtsgubbar skakade på huvudet.

Nej, de flesta föredrog Archimedes och Penta, rejäla svenska motorer i gjutjärn och brons.

Det fanns många inombordare, de flesta av fabrikat som försvunnit för länge sedan. I en monter stod Bröderna Skoogs Solo, en motor som gjorde tidningen Till Rors referent lyrisk: "Solo, som med sitt robusta utförande förde med sig en fläkt av sjön, inte som de soldruckna sommargästerna förnimmer den utan som fiskaren ser den, då förvårens och senhöstens lite brutalare vindfläktar marmorerar vattenytan i kallt grönt och skummande vitt."

Det var 56 utställare på denna den nittonde Allt för Sjön och totalt visades 50 båtar. Utställningen var faktiskt inte större än att man kunde slinka in på en lunchrast och se allting.