När Lantz skulle segla till Indien 1


an kan tycka att Herman Lantz skulle ha fått nog av långfärder sedan han båtluffat genom hela Europa, men redan på förvåren 1912 tyckte han att livet i Stockholm började bli trist.
Han hade kanotseglat längre än någon annan hade gjort. Det dög inte att ge sig ut på en kortare färd efter Europafärden. Det måste bli en enastående prestation. Varför inte kanotsegla till Indien?
Han letade fram sina kartor. Jo, det verkade inte helt omöjligt. Det gällde dock att få tag på någon som visste mer om länderna i fjärran Asien. Hur skulle det vara att ta ett samtal med Sven Hedin, den kände upptäcktsresanden?
(Bilden: Lantz planer avslöjas i en stor artikel i Dagens Nyheter). Den alltid förbindlige dr Hedin tog emot kanotisten och lyssnade på vad denne hade att berätta. Sven Hedin blev eld och lågor. Detta var ett äventyr helt i hans smak. Han lovade att hjälpa till, inte bara med goda råd utan också med pengar.
Lantz var medveten om att en färd av detta slag skulle ta lång tid, kanske flera år. Under dessa år skulle han inte ha någon annan inkomst än vad resebreven kunde ge.
På den tiden var det inte vanligt att sponsorer ställde upp, men Lantz fick två bankirer att ge ett ordentligt bidrag, Nordiska Kompaniet lovade ställa upp med utrustning och ett fotoföretag bidrog med kamerautrustning.
Den största tidningen var då som nu Dagens Nyheter. Lantz samlade ihop sina införda artiklar och besökte redaktionen. Resultatet blev att tidningen gick in som garant för färden och det skrevs kontrakt om ensamrätt.


Jätterubriker


När DN-läsarna slog upp sin tidning den femte september 1912 möttes de av en jätterubrik på första sidan. Det var en treradig rubrik över fem spalter och där kunde de läsa "Kanotisten Herman Lantz på ny rekordfärd. Anträder som Dagens Nyheters representant en långresa i kanot från Stockholm till Indien."
Det var en självsäker Lantz som berättade om sina planer:
"Från Stockholm tänker jag ta vägen rakt över till Långskärs fyr på Åland. Blir bara vädret något så när hyggligt tänker jag att det blir en jämförelsevis lätt färd och i bästa fall skall jag vara i Helsingfors åtta dagar efter starten. Från Helsingfors skall färden gå vidare till Sankt Petersburg och den färden bör kunna gå på åtta dagar. I Petersburg blir det nog bäst att ta några dagars vila, men den får inte bli för lång om jag skall hinna till Nisjnij Novgorod innan vintern kommer och lägger igen Volga."
Han tänkte sedan övervintra i Nisjni Novgorod och på våren fortsätta nedför Volga till Astrakan vid Kaspiska havet och följa detta havs kust till Baku. Sedan tänkte han ta sig till berget Ararats fot via floderna Kara och Arak. Ararat var vattendelaren och på något sätt - förmodligen med kameler - fick han sedan ta sig till floden Eufrat.
Färden på Eufrat kunde bli farlig för i de trakterna fanns rövarstammar.
"I värsta fall får jag ta till min revolver," skrev han. "Sedan skall jag försöka att ta mig över till floden Tigris. Den enda möjligheten är Bagdadkanalen. Sedan fortsätter jag på Tigris till Persiska viken."
Även den delen av färden hade sina risker. "Dels går Tigris här delvis genom ökentrakter och dels lär krokodilerna vara ganska närgångna, men de kan väl knappast orka med att svälja både mig och min kanot."
Lantz tänkte sedan följa kusten till Bombay, som var färdens mål.
Han berättade också om utrustningen för den långa färden. Det viktigaste, kanoten, var ännu inte klart. Han räknade med att skaffa sig en kanot i Kanotförbundets största klass, IIIB, och den skulle vara ritad av Arvid Rosengren. Det var Rosengren, som ritat Europafärdens Nirvana, och den hade Lantz varit mycket nöjd med. IIIB-kanoterna var ca 5,20 m långa och omkring 1,10 meter breda och hade en segelyta på tio kvadratmeter.
Näst kanoten, menade Lantz, var den viktigaste detaljen en revolver. Han skulle också ha med sig ett tält av samma typ som nordpolsfararna använde och sovsäcken skulle vara av skinnfodrad typ.
Det var faktiskt nära nio helspalter i Lantz i detta nummer av Dagens Nyheter. Så mycket publicitet har ingen långseglare fått i svensk press varken tidigare eller senare. Paradoxalt nog är denna våldsamt presenterade färd den minst kända av Lantz alla långresor.
Dagens Nyheter hade också en pristävling där det gällde att ge långfärdskanoten ett namn. Det vinnande förslaget blev Väring, namnet på de vikingar från Roslagen som gav sig av i österled