Ainas båtar

är Anna valde båt för sin Europafärd tänkte hon säkert på de båtar, som hon gjort färder med i Roslagens skärgård. På den tiden hade sommargästerna ofta en campingbåt, som var en av de vanligaste motorbåtstyperna på 30-talet. Sådana fanns av många typer, planande med stora motorer och rundbottnade deplacementbåtar, som kunde köras med snurror på 4-8 hästkrafter.

Hon valde en rundbottnad båt, en som gjorde ungefär lika många knop som vattenlinjen var lång i meter. Hennes första båt, Rospiggen, var lite över fem meter lång och gjorde lite över fem knop.

Hon fick senare veta att den var byggd på Palmgrens varv i Söderköping. När hon senare beställde Rospiggen II och Rospiggen III så var det också från båtvarvet i Söderköping.

Varvet byggde inte bara den typiska campingbåten med ett litet fördäck, vindruta och sargar utan också en förenklad variant som saknade ruta och sargar. Det var den båttypen som hon valde. Man hade ju knappast någon nytta av en vindruta i en båt där man satte och styrde vid motorn i aktern, och dessutom blev ju båten billigare.

Det fanns ingen koj i en campingbåt. Meningen var att den skulle vara lämplig för flerdagsturer och man skulle då ha med sig tält och campa i land. Det fanns ínte heller några matlagningsmöjligheter ombord. Tältade man så gjorde man väl upp eld eller tog fram primusköket för matlagning på platsen.

Nu gjorde inte Aina som båtkonstruktören tänkt - hon sov ombord. Naturligtvis kan man sova på en båtdurk om man är tillräckligt asketisk, men bekvämt var det inte. Till råga på allt krävde all utrustning sin plats - åror, kanske en båtshake, tågvirke, reservdunkar med bensin, dricksvatten, matförråd, ankare och mycket annat. När det gällde Rospiggen II och III tillkom också en stor inbyggd bensintank. Det fanns knappast möjlighet att sträcka ut sig på durken, Aina fick nog rulla ihop sig för att få sovutrymme.

Aina sov natt efter natt på den hårda durken. Visst hände det att hon blev inbjuden att övernatta i land eller på någon skuta, men nog bidrog det hårda nattlägret till att det blev strapatsrika färder.

När det gällde färderna med Rospiggen III, då Aina ibland styrde fram över öppet hav i veckor, försökte hon sova lite bekvämare ovanpå den presenning, som kunde spännas fast över det öppna sittrummet. Det gick dock bara när det var alldeles lugnt, för annars fanns ju risken att rulla ner i sjön.

Aina levde nästan uteslutande på torrskaffning, bröd och korv. Det var bara vid något enstaka strandhugg som hon plockade fram primusköket eller metaköket och lagade någon enkel maträtt.

Aina Cederblom gjorde sina långa färder i en liten snurrebåt, och bara det att veckor i sträck färdas i en sådan båt utan all komfort var något av en märklig prestation!