När Smed-Olle tog till yxan

et har blåst ohyggligt i vinter, sade Brygg-Kalle.

-En ovanligt begåvad kommentar, muttrade Slipis. -Särskilt som vi alla kommit hit till hamnen för att se efter om täckningarna stått pall för sista blåsvädret.

-Min nya presenning har inte stått rycken, suckade Brygg.Kalle. Undrar om jag får ut något på försäkringen.

-Ha, sade Slipis. -Det finns bara en sak som är säker när det gäller försäkringar, och det är premien. Även om dom nu ansvarar för presenningar, så finns det säker något finstilt förbehåll. Något om att pressen ska vara väl sträckt till exempel.

-Alla dom där förbehållen gör att man alltid känner sig som en skurk när man har att göra med försäkringskillarna, suckade Brygg-Kalle.

Ta grundstötningar. Navigerar man rätt går man inte på grund . Tar man fel nu fel på en svartprick och en rödprick och drämmer på så är det väl mera slarv än olycka.

Efteråt läser man det finstilta. Där står att båten ska vara tillfredsställande bemannad. Är då en båt tillfredsställande bemannad som har en skeppare, som sätter båten på grund?

-Inget försäkringsbolag i världen anser att en båtd är tillfredställande bemannad om det nu är Brygg-Kalle som står till rors, sade Slipis.

Kassören och klubbens nye kraftfulle ordförande, Smed-Olle, hade hittillls bara lyssnat. Nu blandade sig även Kassören i diskussionen.

-Försäkringar är ingen välgörenhet, sade han. Försäkringar är affär och skall ge bolaget en hygglig vinst. Hur tror ni annars dom skulle kunna bygga sina kontorshus?

-I affärer finns det bara en regel, och det är att föra sin egen talan med eftertryck, sade Smed-Olle. Ni pratar om att ni känner er vara i underläge när ni har att göra med ett försäkringsbolag. Det är just det som är felet. Ta i ordentligt och skadan fixas på nolltid.

-Nolltid, sade jag. -Ha! Då skulle ni höra hur länge jag väntat på att få ersättning för mitt kapell, som tjuvar, vandaler och huliganer trampade sönder för länge, länge sen!

--Ditt eget fel, sade Smed-Olle. Antagligen var du ödmjuk och stod där och och skrapade med fötterna. Nej, det duger inte att att vara krypande och undfallande.

-Nå, sade jag. -Hur bär då dig ut?

-Ta den här historien om när bovarna bröt sig in i ruffen på min båt, sade Smed-Olle. -Det var mitt under sommarsemestern och skaderegleraren på försäkringsbolaget hade mycket att göra. Han fladdrade med sitt protokoll som en fjäril från båtklubb till båtklubb, men hade aldrig tid med mig.

Jag ringde och ringde, men han hade aldrig tid att inspektera skadan på min båt. Till sist insåg jag att det inte hjälpte att ringa utan bestämde mig för att göra ett personligt besök.

Alltså gick jag direkt från varvet till försäkringsbolaget. Nu ligger Hugg & Skärs järnaffär alldeles intill försäkringsbolaget. 

Järnaffären hade sommarrealisation och dom hade bland annat stor utförsäljning av vedyxor. 

Det slog mig att min gamla vedyxa nog tjänat ut och jag klev därför in. Nu var det gott om folk som trängdes i affären och det tog en stund innan jag kom fram till kassan. För att komma iväg lite kvickare tog jag yxan som den var och brydde mig inte om att få den inslagen.

Tog alltså yxan i nävxen och klev in i försäkringsbolagets magnifika vestibul. Där satt en caktmästare i glasburen.

-Var sitter försäkringsinspektör Gnidén, frågade jg. 

Vaktmästaren glodde på yxan

-Bra yxa, prima egg, sade jag. -Man klyver vad som helst med ett enda hugg. Var sitter karln?

-Fyra trappor, rakt fram, men...

Jag vände på klacken och åkte fyra trappor upp med hissen.

Egentligen är det inte så underligt att försäkringspremierna blir höga. Man har en massa ineffektiv arbetskraft på sådana bolag. När jag steg ur hissen stod det en hel hop kontorsflickor och hängde i dörrarna. Dom bara stod där.

Nu skulle jag inte vilja jobba på ett sånt där bolag, för det kan knappast vara trivsamt. Ingen fin anda. Flickorna verkade skrämda och konstiga.

Rätt var det var dök en muskelknutte upp. Han styrde kursen direkt mot mig.

-Vem söks, sade muskelknutten.

-Gnidén, sade jag. -Nu har jag väntat länge nog.

-Ska han träffa Gnidén med en yxa i handen, undrade muskelberget.

-Han ska det, sade jag.

-Han tänker väl inte göra Gnidén illa, undrade muskelberget.

-Gnidén ska betala, sade jag.

-Gör inget som han kommer att ångra, sade muskelberget och släppte motvilligt fram mig.

Kontorsflickorna försvann märkligt snabbt och jag klev in till Gnidén.

Där var det fullt av folk och dom verkade alla underligt nervösa och spända.

-Smed-Olle heter jag. -Hur går det med Maxin som fick ruffen uppbruten? När ska det egentligen inspekteras?

-Jaså, var det Maxin, sade Gnidén. Ta det nu lugnt, käre Smed-Olle. Förivra sig inte. Sade jag verkligen att den skulle inspekteras?  Det måste ha varit ett missförstånd, för vi har redan skickat pengarna. Full ersättning till sista öret.

Det var det, sade Smed-Olle. Ett kraftfullt språk och gärna en rejäl yxa. Det är ingen konst att förhandla med försäkringsbolag bara  man gör det på rätt sätt.