"Hoppets" undergång
1.
et värsta haveriet när
det gällde det Lundquistska rederiet var barkskeppet "Hoppets"
undergång.
Lundquist hade köpt "Hoppet" av en göteborgsredare
1884. Köpesumman hade varit 15 000 kr, en rejäl summa
som antyder att det måste ha varit fråga om ett fartyg
i mycket gott skick.
"Hoppets" sista segling är praktiskt taget ett
skolexempel då det gäller att förklara varför
så många segelfartyg strandade.
Det var en oktoberdag 1887 som "Hoppet" bogserades
ut från den lilla franska hamnen Honfleur för hemseglats
i barlast. Loggboken anger manöver för manöver,
allt vad som hände under seglatsen genom engelska kanalen
mot Nordsjön.
Ibland är den ordentligt skriven med alla siffror och all
text i respektive kolumner, men mestadels är texten svårläst
och följer inre rader och kolumner. Det gick inte att pränta
snyggt de dagar då fartyget kastades av och an i stormvindarna.
Storm och kuling
Befälhavare var sjökapten Johan Ericsson. Han råkade
denna gång ut för ett verkligt vrångt höstväder
på Nordsjön. Storm och kuling följde varandra
dag för dag.
Den tidens segelskepp kunde gå
så högt upp i vind som en modern segelbåt. Blåste
det hårt och revade man kraftigt så blev avdriften
mycket stor. Vände man för att länsa med vinden
förlorade man massor av den distans, som man tillkämpat
sig under svåra dygn.
Detta hände "Hoppet".
Det blåste upp styv kuling när fartyget låg
bara några sjömil frän de grunda Varnebankarna.
Förbramseglet och storseglet bärgades och det gick
inte att med den reducerade segelytan gå på utsidan
av bankarna. Fartyget måste vända. Morgonen därefter
låg "Hoppet" utanför Dungeness fyr, precis
där fartyget legat ett dygn tidigare.
Seglen blåste sönder
"Hoppet" klarade dock kanalen. När man närmade
sig North Hinders fyrskepp utanför den belgiska kusten slet
en orkanartad by övre stormärsseglet i trasor. Tidigare
hade förstängs- o h förmärsseglen blåste
sönder. Mesanbommen hade knäckts och mesanen hade därför
måst bärgas.
Segelytan var nu så kraftigt minskad att det inte gick
att pressa upp fartygen i vind så att man skulle klara
bankarna. Det fanns bara en utväg, nämligen att ta
chansen att fortsätta. Lyckligtvis var det högvatten
och "Hoppet" klarade passagen utan grundkänning.
De stormslitna seglen bärgades och medan besättningen
och medan besättningen var till väders satt kapten
Ericsson i kajutan och reparerade de skadade seglen i ljuset
från en flämtande talgdank.
Mesanbommen reparerades, seglen sattes igen. "Hoppet"
vände mot nordost för att inte pressas tillbaka mot
Engelska kanalen.
Fruktansvärd sjöhävning
Stormen tilltog, orkanartade byar svepte fram och sjöhävningen
var fruktansvärd. Regn och hagel piskade över däcket.
Seglen måste dock föras för att fartyget skulle
kunna hålla kursen. Focken slets i trasor, undermärsseglet
rämnade. Den fasta barlasten slets slott, brakade mot bordläggningen
och fartyget började att läcka. Kapten Ericsson fick
åter reparera segel för brinnande livet medan besättningen
slet med de våldsamt piskande seglen i stormen.
Vinden mojnade för några timmar, sedan blåste
det upp igen. Detta upprepades dag efter dag.
Sex dygn hade "Hoppet" kämpat sig fram över
Nordsjön. Man hade siktat Kikduin vid kusten, men nu efter
sex dygn var man där igen. Trots all kamp hade fartyget
pressats tillbaka.
Vädret blev bättre, men då Terschellings fyrskepp
siktades började det friska i igen. Barometern sjönk.
Man revade.
Vinden ökade och vid midnatt måste besättningen
upp i riggen igen och bärga storsegel, stormärsseglet
och focken.
Nu gällde det att gå upp så högt i vind
att fartyget skulle klara Jyllands nordvästliga udde.
Hamnade i en dödsfälla
Det var omöjligt att vända västerut. Sjön
hade blivit alltför grov. Därtill fanns det stor risk
att fartyget då skulle pressas mot Horns rev av stormen.
"Hoppet" fortsatte för babords halsar med revade
segel.
Stormen tilltog. Fartyget läckte kraftigt och pumparna arbetade
utan underhåll. Sjöarna bröt ständigt in
över däck.
Plötsligt siktades ett ljus för ut. Det var vid midnatt
och av fyrkaraktären att döma fann kapten Ericsson
att det måste vara Bobjergs fyr på Jyllands kust.
Avdriften hade varit större än beräknat och nu
hade "Hoppet" hamnat i en dödsfälla. I nord
och ost spärrade Jyllands kust vägen och i sydväst
låg Horns rev.
Om vad som sedan hände skall berättas i nästa
avsnitt.
|