"Hoppets" undergång 1.

et värsta haveriet när det gällde det Lundquistska rederiet var barkskeppet "Hoppets" undergång.
Lundquist hade köpt "Hoppet" av en göteborgsredare 1884. Köpesumman hade varit 15 000 kr, en rejäl summa som antyder att det måste ha varit fråga om ett fartyg i mycket gott skick.
"Hoppets" sista segling är praktiskt taget ett skolexempel då det gäller att förklara varför så många segelfartyg strandade.
Det var en oktoberdag 1887 som "Hoppet" bogserades ut från den lilla franska hamnen Honfleur för hemseglats i barlast. Loggboken anger manöver för manöver, allt vad som hände under seglatsen genom engelska kanalen mot Nordsjön.
Ibland är den ordentligt skriven med alla siffror och all text i respektive kolumner, men mestadels är texten svårläst och följer inre rader och kolumner. Det gick inte att pränta snyggt de dagar då fartyget kastades av och an i stormvindarna.

Storm och kuling


Befälhavare var sjökapten Johan Ericsson. Han råkade denna gång ut för ett verkligt vrångt höstväder på Nordsjön. Storm och kuling följde varandra dag för dag.
Den tidens segelskepp kunde gå så högt upp i vind som en modern segelbåt. Blåste det hårt och revade man kraftigt så blev avdriften mycket stor. Vände man för att länsa med vinden förlorade man massor av den distans, som man tillkämpat sig under svåra dygn.
Detta hände "Hoppet".
Det blåste upp styv kuling när fartyget låg bara några sjömil frän de grunda Varnebankarna. Förbramseglet och storseglet bärgades och det gick inte att med den reducerade segelytan gå på utsidan av bankarna. Fartyget måste vända. Morgonen därefter låg "Hoppet" utanför Dungeness fyr, precis där fartyget legat ett dygn tidigare.

Seglen blåste sönder


"Hoppet" klarade dock kanalen. När man närmade sig North Hinders fyrskepp utanför den belgiska kusten slet en orkanartad by övre stormärsseglet i trasor. Tidigare hade förstängs- o h förmärsseglen blåste sönder. Mesanbommen hade knäckts och mesanen hade därför måst bärgas.
Segelytan var nu så kraftigt minskad att det inte gick att pressa upp fartygen i vind så att man skulle klara bankarna. Det fanns bara en utväg, nämligen att ta chansen att fortsätta. Lyckligtvis var det högvatten och "Hoppet" klarade passagen utan grundkänning.
De stormslitna seglen bärgades och medan besättningen och medan besättningen var till väders satt kapten Ericsson i kajutan och reparerade de skadade seglen i ljuset från en flämtande talgdank.
Mesanbommen reparerades, seglen sattes igen. "Hoppet" vände mot nordost för att inte pressas tillbaka mot Engelska kanalen.

Fruktansvärd sjöhävning


Stormen tilltog, orkanartade byar svepte fram och sjöhävningen var fruktansvärd. Regn och hagel piskade över däcket.
Seglen måste dock föras för att fartyget skulle kunna hålla kursen. Focken slets i trasor, undermärsseglet rämnade. Den fasta barlasten slets slott, brakade mot bordläggningen och fartyget började att läcka. Kapten Ericsson fick åter reparera segel för brinnande livet medan besättningen slet med de våldsamt piskande seglen i stormen.
Vinden mojnade för några timmar, sedan blåste det upp igen. Detta upprepades dag efter dag.
Sex dygn hade "Hoppet" kämpat sig fram över Nordsjön. Man hade siktat Kikduin vid kusten, men nu efter sex dygn var man där igen. Trots all kamp hade fartyget pressats tillbaka.
Vädret blev bättre, men då Terschellings fyrskepp siktades började det friska i igen. Barometern sjönk. Man revade.
Vinden ökade och vid midnatt måste besättningen upp i riggen igen och bärga storsegel, stormärsseglet och focken.
Nu gällde det att gå upp så högt i vind att fartyget skulle klara Jyllands nordvästliga udde.

Hamnade i en dödsfälla


Det var omöjligt att vända västerut. Sjön hade blivit alltför grov. Därtill fanns det stor risk att fartyget då skulle pressas mot Horns rev av stormen. "Hoppet" fortsatte för babords halsar med revade segel.
Stormen tilltog. Fartyget läckte kraftigt och pumparna arbetade utan underhåll. Sjöarna bröt ständigt in över däck.
Plötsligt siktades ett ljus för ut. Det var vid midnatt och av fyrkaraktären att döma fann kapten Ericsson att det måste vara Bobjergs fyr på Jyllands kust. Avdriften hade varit större än beräknat och nu hade "Hoppet" hamnat i en dödsfälla. I nord och ost spärrade Jyllands kust vägen och i sydväst låg Horns rev.
Om vad som sedan hände skall berättas i nästa avsnitt.