örmodligen fanns  det ett enkelt kallbadhus redan när badanstalten kom till, för i  det första prospektet nämns att man kunde ta ett bad för 15 öre i ett kallbadhus. Tydligen var detta ett provisorium, för redan den första säsongen började man leta efter en plats för ett nytt kallbadhus. Flera förslag förkastades.
Doktor Westerlund föreslog året därpå att det skulle sprängas en särskild bassäng för havsbad. Han lovade att teckna ytterligare tio aktier för att bidra till finansieringen.
Till sist bestämde man sig för en plats inte långt ifrån Västerhamnen. Platsen kallades Glo och där sprängde man ut en bassäng som var 11 meter lång vid ytan och 8 meter vid botten och som hade ett djup på mellan 1,6 och 3,6 meter. Där uppfördes också ett antal omklädningshytter och och en byggnad för badvakten. Stigen ned till kallbadhuset var dålig, varför styrelsen bestämde att den skulle jämnas till. Ett par kvinnor från fattigstugan fick uppdraget att åtaga sig detta för 75 öre i dagsförtjänst.
I det nya kallbadhuset badade män och kvinnor på olika tider. Styrelsen menade att det skulle vara fördelaktigare om det fanns både ett dambadhus och ett herrbadhus. Man fann till sist en lämplig plats och 1891 byggdes det nya damkallbadhuset. Senare tillkom en trampolin vid herrbadhuset.
Det anställdes också två nya baderskor för att ta hand om kallbadhusen. Då de egentligen inte hade mer att göra än att ta emot badpolletter och lämna ut handdukar sattes lönen lite lägre än för de betydligt mera hårt arbetande baderskorna vid varmbadhuset.
Biljettinkomsterna kom vid sekelslutet ligga vid ett par hundra kronor för säsongen. Man kan ju undra lite varför man betalade för kallbad när man ju kunde hoppa i sjön lite varstans kring Öregrund utan att betala ett öre. Förklaringen var att det dels var lite bekvämare, dels att man slapp använda baddräkt. Den tidens nästan heltäckande baddräkter var särdeles otympliga och bylsiga plagg (bilden).
Kallbad var något ganska nytt på den tiden. Vid förrförra sekelskiftet hade Östhammars Tidning tre år i sträck artiklar om hur man skulle bete sig vid kallbad, och det tyder ju på att det var fråga om något nytt och ganska ovanligt.
Detta kunde man läsa i Östhammars Tidning 1898: ""Fråga vi nu oss på vilket sätt kallbadet så gagneligt inverkar på människan så få vi följande svar: Vattnet har en betydligt lägre temperatur än vår kropps. Vid beröringen av de mycket känsliga nerverna rycks dessa ur sitt slapphetstillstånd och meddela ett upplivande inflytande på hjärnan, som strax därefter försätter rörelsenerverna i dallring så att dessa draga hudens blodkärl samman. Härigenom tränger blodet in mot de inre delarna av kroppen, förblir dock inte där länge  utan strömmar tillbaka så att nerverna kommer till ro igen.
Till badning skall man helst välja tiden mellan två måltider. Att skynda till badstället är mycket förkastligt. Man skall gå i vanlig takt, stanna en stund på platsen innan man kläder av sig sina kläder och springer sedan strax i vattnet.
Badet bör för barn och svaga personer endast räcka några minuter medan folk med kraftigare konstitution kunna uppehålla sig betydligt längre däri. Förnimmer man rysningar av köld och blir huden blåaktigt färgad så har man redan för länge varit i vattnet. Sedan man torkat sig fort efter badet från fötterna uppåt mot huvudet och samtidigt frotterat kroppen, kläder man sedan på sig."
I och med att kallbadhusen kom till kunde man nu använda namnet Öregrunds Havsbadanstalt.
På tjugotalet började Gräsöbadet bli den populära badplatsen. Vattnet var varmare, därtill kunde man ägna sig åt familjebad istället för att bada män och kvinnor var för sig i olika badhus.
Senare berättas det om att alla badgäster verkade försvunna från staden på eftermiddagarna. De hade åkt till Gräsö för att bada.
I Havsbadanstaltens sista prospekt, det för 1935, nämns kallbadhusen fortfarande, men man kan också läsa: "På Gräsön mitt emot Öregrund äro strandbad anordnade. Regelbunden motorbåtstrafik, färd cirka 5 á 10 minuter. Havsvik med fina sandbotten. Mjölsandsstränder. Rutschbana. Servering av kaffer och läskedrycker.