Öregrund 1939 - 1945

september 1939 bröt andra värlskriget ut. I fem år skulle hela Europa förhärjas. miljoner människor dö och miljoner fördrivas från sina hem. Ryssarna ockuperade de baltiska staterna, vinterkriget i Finland lämnade ingen svensk oberörd, Danmark och Norge togs av tyskarna. Sverige kunde när som helst anfallas. 

Sverige blev ett belägrat land. Det blev brist på allt, stränga ransoneringar. ständiga inkallelser och en nationell kraftsamling. Det var en tid i krigets skugga, en tid, som det är svårt att föreställa sig i dag.

Här skall berättas om Öregrund under dessa år. Det mesta har hämtats ur Östhammars Tidning. Det blir en lång text, men ändå bara ett litet utdrag av allt som hände. Förmodligen kommer senare en liten ebok med en utförligare skildring.

Söndagen 3 september utfärdades kungörelse om militär tjänstgöring vid då beslutad förstärkt försvarsberedskap. För många öregrundsbor blev det att packa det nödvändigaste och ta sig till den militära uppsamlingsplatsen. De hade att påbörja resan senast 12 timmar efter det de tagit del av kungörelsen.

Sedan blev det tjänstgöring i fält på oviss tid, inte bara en gång utan många under de följande åren.

Många kom ihåg ransoneringarna under det förra kriget och det blev åtgång på kaffepaket och annat i handelsbodarna. Det talades om hamstring och i tidningarna manades det till samhällsanda. Det blev också de många surrogatens tid, det kunde bli både rågkaffe och cellulosabiff.

Öregrund var en liten stad med knappt 1 300 invånare. De flesta sommargästerna hade redan gett sig av vid krisutbrottet, men nu kom det militär istället.

Det blev körförbud för bilar och sträng bensinransonering. De som hade lastbilar fick ansöka om körtillstånd och fick, om det var fråga om en stor lastbil, en tilldelning på 70 liter i månaden. Flera bussturer drogs in, men det skulle bli lite bättre med förbindelserna när bussbolagen övergick till gengasdrift. (bilden: Buss på Gävlelinjen med gengasaggregat på släp).

Så småningom kom ransoneringarna. Det blev försvinnande liten tilldelning av kaffe och sedan knappades det in på livsmedel. Nästan allt kom på kort, och till sist var det bara blodpudding som kunde köpas fritt.

Marinen minerade utanför östra Gräsö och all fartygstrafik kom att gå genom Öregrundsleden. Från att vara en liten lotsstation kom Öregrund att bli en av landets största - bara under en månad 1943 klarade öregrundslotsarna av 429 lotsningar.

Det fanns ingen television på den tiden men ett i allra högsta grad aktivt föreningsliv. Föreläsningsföreningen vaknade till liv igen, det blev många föreläsningar. Öregrundsbion visade de sista hollywoodfilmena på onsdags- och söndagskvällar, godtemplarlogen Gertrud och ungdomslogen Edsborg ordnade med underhållning, idrottsklubben satte fart på festplatsen Ideal med danser varje lördag under säsongen och det var ofta danskvällar på Societetshuset. Röda korset och stadens många syföreningar ordnade med basarer och auktioner. Det kom också till både en pojkscoutkår och flickscoutkår dessa år.

Det nya var föreningar med försvarsanknytning. Roslagens Sjövärnsflottilj bildades, en kår som skulle väcka intresse för marin karriär. Det blev också en luftskyddsförening, hemvärn och en lottakår.

Öregrund-Gräsö lottakår gjorde en fantastisk insats under krigsåren. Detta utdrag ur lottornas verksamhetsberättelse för 1944 ger en uppfattning om den saken "Under det gångna året har lottorna gått olika kursers samt arbetat i förplägnadstjänst för armén, marinen och hemvärnet 2 335 timmar, i expeditionstjänst 2 897 timmar, i sjukvårdstjänst 1 425 timmar, i sömnadstjänst för kustförsvarskompaniet i Öregrund 306 timmar, vid dito officersmäss 660 timmar, i markententeritjänst 156 timmar. Arbetsaftnar har hållits 25 gånger och soldataftnar ett flertal gånger. Insamling har också gjorts för fältjulklappen. Medlemstalet är 109."

Här ett referat från en soldatafton år 1940: "Beredskapsmännen, landstomen och sjökontrollen samlades i kyrkan som var fullsatt till sista plats. Lottorna tågade in i kyrkan med svenska fanor i täten, varefter kyrkoherde Lundegård höll hälsningsanförandet, fältpastor Vieregg höll sedan ett kärnfriskt fosterländskt anförande. Därefter framträdde källarmästare Johansson med solosång. Efter högtidligheten i kyrkan bjöd lottorna alla beredskapsmän på kaffe med dopp i den med svenska fanor, ljus och blommor dekorerade godtemplarlokalen".

I en tid som denna då Sveriges fred och frihet var hotad hölls det naturligtvis också fosterländska fester, inte minst firades Gustav Adolfsdagen och svenska flaggans dag.

Kriget kom aldrig till Öregrund annat än på låtsas, då i form av hemvärnsövningar eller luftskyddsövningar. Här ett utdrag ur ett referat om en luftskyddsövning i mars 1943: "En luftskyddsövning anordnades i söndags och var enligt tillförordnade luftskyddschefen överkonstapel Jonsson mycket tillfredsställande. Förutsättningen var att fientliga flygplan siktats med kurs mot Öregrund. Flyglarm gick kl 13.15 och allmänheten fick söka skydd i skyddsrummen. Tre minuter senare markerades luftvärnseld och sex minuter senare rapporterades att en bomb antänt Societetshusets veranda, men branden var inte värre än att hemvärnsmännen kunde släcka den. En skadad togs hand om av sjukvårdspersonalen. En gasbomb, som dock inte kreverade, slog ned på tennisplanen och föranledde avspärrningar. En skadad togs om hand. En annan bomb antände Svenska Handelsbankens hus och brandkåren sattes in. En gasbomb slog ned på gatan utanför Wickströms affär och det blev en grop i gatan. Detta föranledde utryckning av indikerings- och saneringspersonal. Gropen skottades igen och skadade omhändertogs. Ett bombplan störtade brinnande och hemvärnsmännen lyckades efter hård strid övermanna besättningen, som hoppat i fallskärm. Först vid femtontiden kunde faran blåsas över".

Under krisåren trädde många undantagslagar i kraft. Alla icke vapenföra män eller kvinnor kunde tas ut för tjänst i civilskyddet, utlänningar fick inte vistas i Öregrund och det tycks också ha rått fotoförbud i staden - i varje fall blev några sommargäster ställda inför tinget för att ha använt kameran. En man hade tagit en bild av sin fästmö på stranden. Det fanns inget militärt på bilden, men han fick ändå böta.

Det gjordes stora kampanjer mot ryktesspridning och kom ständiga uppmaningar till absolut tystnad om militära ting och vad som kunde intressera en eventuell fiende. Slagordet en svensk tiger myntades och den randiga affischen syntes överallt i landet. Det är också förklaringen till att vi vet mycket litet om den militära aktiviteten i Öregrund.

När det gällde båtfolket dekreterades först att det bara var tillåtet att använda roddbåt eller kanot i skärgården, men så småningom blev det fritt fram att segla i inomskärgården. 

Märkligt nog blev det ingen minskning av sommargäster i Öregrund. Alla rum som fanns tillgänglig var uthyrda. Varmbadhuset förefaller också ha varit öppet. Det nya varmbadhuset var också öppet för kommunala bad vissa dagar i veckan året om, men badgästerna fick då ta med sig egen tvål, eftersom tvål och rengöringsmedel var ransonerade.

Om man bortser från ransoneringar och militär närvaro gick livet sin gilla gång. Valborgsmässoafton firades med fackeltåg av scouterna till Hummelfjärden och med vårbrasa, midsommarfester firades på Ideal och lottorna brukade också anordna en stor sommarfest i badhusparken. Både lottorna och godtemplarlogen anordnade luciafirande och under det första krigsåret kan man notera såväl pjäxdans på Hummelfjärden som åtskilliga maskerader i societetssalongen. Allt var inte bara grå vardag.