Öregrundskrönika 1555-1600

1: Staden byggs upp igen

et bröt ut en hektisk aktivitet genast efter det Gustav Vasa beordrat östhammarsborna att flytta tillbaka till Öregrund. Nya hus byggdes, bryggor timrades, skeppen seglades över till Öregrund och rustades. Det allra största nybygget var Örbyhus fögderis spannmålsmagasin vid hamnen, ett storbygge med fyra rum. Nio timmermän hade fullt upp att göra med magasinsbygget i 34 dagar. Nu fick också det nya Öregrund sin förste borgmästare. Han var köpman och hette Per Dus.

Det kan sägas att åren 1555 till 1600 var Öregrunds välmaktsår. Det var år då man kunde segla fritt till främmande länder, även om det blev vissa restriktioner mot slutet av seklet. Öregrunds skepp seglade fjärran och vida, värdefulla laster lossades i staden och både skeppare och köpmän hade goda tider. (Bilden: En teckning av kung Erik XIV föreställande knektar).

1555 inleddes den nya stadens första seglationssäsong. Skepp efter skepp seglade iväg. Då tulljournalerna finns bevarade på Riksarkivet och där finns det detaljerade uppgifter om både destinationer och laster för dessa år. Vi skall ge närmare uppgifter om stadens seglation i ett särskilt kapitel Stadens tull var också i full verksamhet. Den nye tullskrivaren Måns Jönsson präntade ned post efter post i sin liggare.

Därmed är inte sagt att det samlades stora rikedomar. Kronan krävde sitt. Det var under dessa år som det fattiga bondelandet Sverige började bygga upp sitt östersjövälde. Detta skedde inte utan uppoffringar. Även Öregrundsborna  fick känna av detta i form av tunga skatter. Det blev många extraskatter. De utgick varje gång kronan hade extra utgifter. Det kunde vara kungakröningar, prinsessbröllop, kostnader för krigståg, byggandet av nya örlogsfartyg och mycket annat. Bland dessa skatter märktes Älvsborgs lösen, den ersättning som Sverige hade att betala för att få tillbaka Älvsborgs fästning, som erövrats av danskarna.

Sedan var det de mänga krigen, Nordiska sjuårskriget, som kom att tömma statskassan, och flera krig mot ryssarna.

Även om krigen utkämpades långt från Öregrund så kände Öregrunsborna av orostiderna på många andra sätt än genom skatterna. Ofta måste krigsfolk inkvarteras. Det fanns inga kaserner och tusentals soldater måste inhysas i olika städer. Detta "gästande" drabbade Öregrundsborna särskilt hårt. 1563 utskrevs för första gången båtsmän i alla städer. Först bestämdes antalet till tio procent av stadsborna och detta utvecklades senare till båtsmannahållet, då Öregrund hade att hålla nio båtsmän i fredstid och ytterligare nio i krig.

Kronan begärde också att Öregrund och Uppsala skulle sända skepp till Stockholm, där de skulle ta emot knektar och hästar för transport till Finland.

Tullen hade goda inkomster detta år. Tullskrivaren Måns Jönsson reste själv till Stockholm för redovisning av tullinkomsterna.

"Vi Gustav göre veterligt att vi uti egen kunglig person på vårt slott i Stockholm den 12 juli anno 1555 anammat och uppburet hava av vår tullskrivare i Öregrund Måns Jönsson ungerska gyllen tolv stycken, vilka för:ne guld han haver uppburit på våra vägnjar uti tull pro anno 1554", heter det i ett kungligt kvitto (Gustav I registratur).

Året därpå fick Öregrund egen fogde, Joen Amundson, som skulle avlasta Frösåkersfogden Bengt Skrivare när det gällde Öregrunds ärenden. Fogden brukade inte komma med goda nyheter, men det gjorde han faktiskt detta år.

Kungen gav skattefrihet

Han överlämnade ett kungligt brev av följande innehåll: "Vi Gustav gör veterligt att vi av synnerlig gunst ge bofasta borgare i Öregrund med gård och grund tullfrihet och skattefrihet 1556 och befalla att man skall rätta sig därefter".

Det var tacken för trupptransporten till Finland.

Det finns många detaljer i tulliggaren för detta år. I denna uppges att 57 personer betalade tull för bl a införd fisk detta år. Det rörde sig om 455 tunnor strömming, 33 tunnor sill och 329 tunnor kramperfisk.

Mantalet för detta år är bara 34. Med tanke på att underåriga och överåriga inte togs med i mantalslängden kan man uppskatta invånarantalet till något under hundra personer. En del Östhammarsbor hade ju vägrat flytta och det kan ju också tänkas att en del andra ännu inte hunnit med att flytta över.

Av uppgifter i Gustav I registratur, förteckningen över Gustav Vasas skrivelser, framgår att kungen själv besökte Öregrund år 1557. Där finns också en uppgift om att kungen köpte en gård i staden. Gustav Vasa byggde upp en väldig privat förmögenhet under sin tid på tronen, bl a ägde han själv 5 000 gårdar. Fastighetsaffären antyds genom att han året därpå skänkte bort en gård i Öregrund, som tidigare ägts av Peder Helsing, till en viss mäster Arendt.

1558 förordnades i ett kungligt brev Erik Persson att sköta tull och skatter och Peder Dus efterträddes av Måns Jönsson som borgmästare.

1561 hölls kröningsriksdag i Uppsala och dit for Olof Andersson, Jakob Markusson, Lasse Andersson, Olof Sigvardsson och Erik Slottskrivare. Aldrig varken förr eller senare har Öregrund varit så starkt representerat vid en riksdag.

Efter kröningen dubbade Sveriges nye kung, Erik XIV, Per Brahe, Svante Sture och Gustav Johansson till rikets första grevar. Per Brahe nämns sedan som greve av Öregrund. Han bytte dock snart ut Öregrund mot Visingsö som grevskap.