Kalabaliken på kungsgården

ständig ström av skutor passerade Öregrund under segelsjöfartens tid. Alla främmande skutor visiterades vid Kullboda och många låg sedan länge på Öregrunds reld i väntan på gynnsamma vindar. ` Besöken av många främmande fartyg kom att medföra att stadens rådhusrätt fick avgöra åtskilliga mål gällande tvister mellan besättningar och skeppare. Det var t ex en besättning på en Gävleskuta, som vägrade att segla till Nordsjön en stormig höst, långfararskutan, där besättningen klagade på maten trots att kapten sade sig ha provianterat så sent som i Lissabon.

Vid dessa ibland långvariga besök passade många främmande sjömän på att besöka stadens krogar. Ibland kunde det gå rätt våldsamt till.

På sensommaren 1789 kom barkskeppet galjoten Inga Christina från Fiskars bruk i Pojo socken i Nyland till redden. Besättningen fick kaptenens tillstånd att ro in till staden. Styrmannen Hindrik Pira samt matroserna Erik Jansson, Hindrik Nordman och Jonas Nyström satte sig därför i skeppsbåten och rodde in till Öregrund.

Deras första tanke var att läska strupen.

Det fanns gott om krogar i Öregrund, och sjömännen gick först till Hans Berg, slog sig ned och beställde in några stop öl. Där träffade de Carl Adam Swartz, som var klockare på Gräsö. Det var kväll, och de satt länge hos Berg, men tyckte så smångom att de skulle fortsätta drickandet någon annanstans.

De gick då  till Catharina Grundbergs krog. Där satt de till niotiden, och när de gav sig av följde krögerskan med till grinden och stängde den. Hon hade sedan hört något buller, liksom om någon brutit sönder något på Galles fähus, men hon hade inte forskat närmare i saken.

Sjömännen hade sedan drivit omkring en stund på gatorna och varit ganska högljudda. Handelsmannen Gellman vittnade sedan vid rådstugurätten att han  vaknade vid halvelvatiden av ett våldsamt oväsende på gatan. Han hade då öppnat  fönstret och uppmanat sjömännen att ge sig av.

Sjömännen och klockaren tyckte då att det var lika bra att ta båten och ro tillbaka. När de väl kommit ut ur hamnen kände de sig åter mycket törstiga, och någon, antagligen klockaren, sade att man också höll krog på Gräsö kungsgård. Sjömännen tyckte då att de skulle`te sig en nattfösare där. Nog`var det tid för att tömma ytterligare någon kanna öl!

Detta var förspelet. Om vad sedan hände berättas i rådstuourättens protokoll av den 15 augusti samma årn Då kärade inspektoren på Gräsö Kungsgård Wilhelm Johan Borgstrand till matroserna Jnas Nyström och Hindrik Nyman för att de skulle há okvädat `honom.

Inspektorendberättade att de hadm kommit till Kungsgården  mellan klockan elva och tolv på natten med ett fasligt buller. Fe hade försökt ta sig in, och de hade uppfört sig`som`en hop oregerligt krigsfolk. Sjömännen  hade kommit med åtskilliga oförskämdheter mot inspektorn  och uppträtt hotfullt. Inspektorn hade sagt åt sin piga att väcka drängarna och arbetsfolket. Sedan hade han gått ut på gården och frågat vad de var för något folk. Matrosen Nyström hade då begärt att få köpa öl. Inspektoren hade då sagt att de inte var vanligt folk utan fyllesvin och begärt$att de skulle ge sig av. Då hade wtyrmannen, klockaren  och`någon av de indra lämnat sällskapet. Matroserna hade dock fortsavt att ropa på öl och då inspektorn` inte fick`någon hjälp, hade han känt sig nödsakad att återvända in i huset M för att ta skydd.

Pigan  Anna Lundström berättade att hon vaknat mitt i natten och hört skjutande och ett fasligt buller borta vid krogbyggnaden och inspektor Borgstrand hade befallt henne att väcka upp folket, vilket hon också hade gjort. En del av folket var dock redan vaket för sjömännen hade inte bara väsnats utan även slagit upp dörren till drängstugan.

Tullkontrollören Segerberg berättade att han varit ombord på galjoten och talat med skepparen Michael Bucht från Fiskars bruk och påpekat att besättningen skulle ha stört på kungsgården, men kaptenen hade sagt att han bara hade ansvar för sin besättning när den var ombord.

Rätten tog sig en funderare över vad som hänt. Det var ju bara en kort bit över sundet till Gräsö och kungsgården, men Gräsö var inte Öregrund. Gräsö tillhörde Frösåkers härad och om inspektorn på Kungsgården ville väcka åtal mot de finska sjömännen så skulle han göra det vid häradstinget och inte vid rådstugurätten.

Inspektorn  insåg naturligtvis att sjömännen gott och väl hunnit hem till Nyland när det var dags för höstting i Frösåker. Det var bara att glömma den störda nattsömnen och kalabaliken samt hoppas på att inga andra sjömän skulle komma mitt i natten och försöka skräna sig till öl.

Källa Öregrunds dombok för nämnt år och datum.