Bad och kurer

armbadhuset blev knappast en arkitektonisk fullträff. Det hade två knubbiga torn och pryddes knappast av maskinrummets höga fabriksskorsten. Huset var tänkt som en paketlösning. I det skulle rymmas allt det som behövdes för själva badanstalten. På övre våningen fanns societssalong och läkarexpedition. På bottenplanet fanns nio omklädningsrum och badrum, alla med badkar och dusch. Vid ingången fanns en lucka där badkamrern skulle sitta och ta mot biljetter
Problemet med paketlösningen var att det krävdes en stor ångmaskin för att pumpa upp och värma havsvatten för badkaren. Maskinen bullrade och eldningen gjorde att det blev hett i lokalerna - i societetssalongen sägs det ha varit varmt som i en bastu.

Badläkare och baderskor

Den förste badläkaren blev dr A Robbert, välkänd för Gävleborna, och i personalen ingick badkamrer, maskinist och badgummor. - tidvis fanns det upp till åtta baderskor.
Baderskorna arbetade alla veckans dagar från åtta på morgonen till åtta på kvällen, och den ursprungliga dagslönen, 75 öre, höjdes snart till en krona.
Styrelsen utarbetade också en instruktion för baderskorna, där det hette: "Baderskorna skola bemöta de badande med tillmötesgående, tjänstaktighet och vara påpassliga på badtimmen och noggranna med värmegraderna och tiden för bad och duschar, med hövlighet och vänlighet betjäna alla de badande, De skola med ömhet behandla lidande patienter."
Badanstaltens säsong var från 15 juni till 1 september. I prospektet för 1905 räknas det upp behandlingsmetoder och en rad sjukdomar, som kunde behandlas: Vi citerar:
"De sjukdomar kurorten med stor fördel lämpar sig för äro skrofler, bleksot, blodbrist, allmän svaghet, ömtålighet, reumatiska affektioner i muskler och ledgångar, nevrasteni och andra nerv- samt hjärtsjukdomar.
I varmbadhuset, beläget invid hafsstranden och innehållande 11 afklädningsrum, serveras gyttje- och tvålmassagebad af väl inöfvad betjäning, tallbarrsbad med dagligen nyberedd tallbarrslag, salta bad, afrifning med dusch, äfvensom medikamentösa bad. Särskildt må framhållas Nauheimerbaden, som beredes med flytande kolsyra.
I hafsbassängerna med tillträde till öppna hafvet erhållas särdeles omtyckta och uppfriskande kallbad, hvarvid äfven de härligaste solbad kunna erhållas på de af hafvet finslipade och af solen uppvärmda berghällarne, skyddade för hafsvindarna.
Elektricitet meddelas af läkaren. Brunnsdrickning anordnas.
Badafgifterna äro i varmbadhuset: Varma karbad med dusch 1:-Gyttjemassagebad 1:25; Salta och tallbarsbad 1:25; Nauheimerbad 2:-; Halfbad 0:75; Tempererad dusch 0:35; Sittbad och afrifning 0:50."
Tilläggas kan att gyttjan för gyttjebaden hämtades från Kullbodafjärdens botten. Elektricitetsbehandlingen bestod av lätta stötar med en induktionsapparat, något som ansågs mycket nyttigt på den tiden.
Brunnsdrickning hörde till det självklara på den tidens kurorter, men var ett problem i Öregrund, som på den tiden t o m hade brist på vanligt dricksvatten under somrarna. Det fanns ingen hälsobrunn, men badgästerna kunde få köpa buteljerat hälsovatten på det nyöppnade apoteket.