Många förlisningar


er man ut över havet från Höglyckeberget en stormdag  så lyser det vitt som av tusen fontäner därute. Överallt piskas vågorna till skum vid otaliga grund... Ungefär så där skrev Bottenhavets diktare Ludvig Nordström om havet utanför Gräsö en ovädersdag.

Den låga utskärgården öster om Gräsö har i århundraden ansetts vara en av Sveriges farligaste kuststräckor. En titt på sjökortet verkar också avskräckande. Så många bränningstecken lär det inte finnas på ett så pass begränsat område på något annat svenskt sjökort. Små skär, undervattensstenar och bränningar sträcker sig här miltals ut till sjöss.

Även Öregrundsgrepen har sina sidor. Denna vida havsbukt vidgar sig som en tratt mot Bottenhavet. Här bildas ofta oväntade strömmar och det finns också svåra grund, både mot Gräsösidan och fastlandet.

Hembygdsforskaren Gösta Öberg - nu bortgången - ägnade många år åt att forska om fartygsolyckorna i dessa vatten. På Öregrunds bibliotek finns en arkivpärm med 864 notiser om svåra haverier, som han registrerat i dessa vatten. Konstnären Stig Bergvall har illustrerat förteckningen med många akvareller av de förolyckade fartygen. Akvarellerna är gjorda på sjökort visande de aktuella vattnen. Några av Stig Bergvalls  akvareller illustrerar också dessa skildringar, men de är kraftigt förminskade och gör inte Bergvalls förebilder rättvisa - ta gärna en titt på originalen på Öregrunds bibliotek. (Bilden: Fylgias förlisning, akvarell av Stig Bergvall).

Otaliga strandningar

Strandningarna har varit otaliga under århundradenas lopp. Den första stora katastrofen finns belagd redan i början av 1500-talet, då biskop Arvid Kurck flydde från Finland undan härjande danskar tillsammans med gräddan av den finska adeln. Hans skepp gick under med man och allt vid Viggan, den tidens namn på Gräsö.

Navigationshjälpmedlen var ju inte lika goda förr. I dag använder man radar och satellitnavigeringssystem, men detta är tekniska nyheter från tiden efter andra världskriget. Förr fanns det uppenbara risker när man navigerade i mörker eller dimma.

Blåste det upp kraftigt och vinden kantrade kunde ett segelfartyg hamna i lägervall, dvs pressas in mot land utan möjlighet att slå sig ut till fritt vatten. En svår storm satte genast sina spår i haveristatistiken.

I juni 1881 - högst ovanligt - blåste det upp en våldsam storm. Inte mindre än tolv fartyg strandade i Öregrunds farvatten. 1888 rasade en svår septemberstorm. I Östhammars Tidning kunde man läsa om hur skonertskeppet Venersborg förliste vid Rönnbådan i södra delen av Öregrunds skärgård, hur skonerten Imatra från Åbo blev vrak vid Skåpet utanför Norrbåda på Gräsö. Vidare berättades det om att man trots stormen fortsatte med bärgningen av fartyget Ocean, som törnat på vid Örskär.

Under denna storm hände något mycket märkligt. En tysk brigg blåste in i det grunda sundet mellan Gräsö och Örskär. Djupet i Örskärssund är bara 2,1 meter, men briggen hade ett djupgående på hela 3,9 m. Briggen kastades av stormen genom sundet, vräktes fram med ofantlig kraft, kanade över de släta bottenhällarna och klarade sig som genom ett under oskadad från det vådliga äventyret.

Listan på fartygsolyckor vid Gräsös norra kust är lång, t ex: Skonerten Saga, lastad med kalksten, besättningen räddad; skonerten Julius, kantrad barlastad, alla räddade; barken Nora, trälast, alla bärgade; en trälastad brigg, styrman och kapten drunknade, vrak; slättopparen Christina, alla borta, vrak; ångaren Owen, alla bärgade, vrak; ångaren Ring, alla räddade, vrak; ångaren Wikander, alla räddade o s v.