Kyrka och kloster

et finns inte en enda katalogiserad handling i svenska arkiv om hur Öregrunds kyrka kom till eller om kyrkan under den katolska tiden. Vid reformationen skingrades eller förstördes den katolska kyrkans handlingar. På den tiden var klostren de verkliga kulturbärarna, men de mesta av klostrens skrifter förstördes efter reformationen. Vackert präntade munkskrifter blev då pärmar till ämbetsmannahandlingar eller användes till förladdningar i kanoner.

Vi vet därför ingenting om hur kyrkan kom till, inget om de präster som verkat i staden under medeltiden, inget om det kloster, som uppgetts ha funnits i staden.

Det enda vi vet med säkerhet är att det på 1520-talet skrevs ett kvitto på det silver från kyrkan, som enligt Gustav Vasas order konfiskerats. Detta kvitto är ett belägg på att kyrkan faktiskt fanns före reformationen. Då är det också troligt att den började byggas då östhammarsborna flyttat till Öregrund, och stod färdig under 1400-talets sista år.

Då var det förhållandevis lugna år, senare blev det krig och orostider. För detta talar också kyrkans utförande. Det är en tornlös kyrka av just det slag som var vanligt i Uppland på den tiden.

Det finns också uppgifter om att det skulle ha funnits en kyrka i Öregrund redan tidigare. I borgmästare Anders Hööks stadsbeskrivning, som sändes till Erik Dahlberg i mitten på 1600-talet, som underlag till dennes arbete med det stora planschverket om Sveriges slott och städer, uppges att kyrkan kommit till på kung Karl Knutssons tid. Kungen skulle ha besegrat en biskop Konrad just där kyrkan nu ligger. I tacksamhet över segern skulle han då ha uppfört en kyrka, som han gav namnet S:t Gertrud därför att hans drottning hette Gertrud.

Detta är en historisk myt utan sanningsunderlag, Ofta finns det dock ett visst sanningsunderlag när det gäller gamla berättelser. Det är inte alldeles uteslutet att det kan ha funnits ett kapell redan under tidig medeltid i Öregrund, kanske rent av ett kapell, helgat Sankta Gertrud.

Öregrundsnäs låg ju vid pilgrimsleden och hamnviken hade sedan urgamla tider varit en väntehamn, en plats, där fartyg låg och väntade på gynnsam vind. På liknande platser fanns det ofta sjömanskapell under medeltiden På Signildsskär fanns t ex ett sådant kapell, på Kökar rent av ett gråmunkekloster. Det fanns också ett kapell vid Selånger, där pilgrimmerna landsteg efter sjöresan.

Kyrkan uppkallad efter S:t Gertrud

Öregrunds kyrka är uppkallad efter S:t Gertrud. Gertrud av Nivelle var de resandes helgon, något som anger ett samband med de sjöfarandes behov att förrätta gudstjänst och be till helgonet om beskydd och god resa.

Namnvalet borde vara ännu mera självklart om det rört sig om en kyrka eller ett kapell, som kommit till just för de sjöfarande, kanske då inte minst pilgrimmerna. Hät kan man bara spekulera, men det är en ganska logisk tanke att stadens kyrka kan ha sitt ursprung i ett sjömans- och pilgrimskapell, som kommit till just med tanke på de sjöfarande och just därför fått Gertruds-namnet. Det kunde då ha rört sig om ett litet träkapell.

När östhammarsborna flyttade till Öregrund blev behovet av en gudstjänstlokal akut. Östhammarsborna hade inte haft någon egen kyrka, utan fått vandra den långa vägen till Börstils kyrka för att besöka gudstjänsterna. Nu låg denna kyrka alldeles för långt bort.

Kyrkobygge var en privat angelägenhet på den tiden. Det stod bybor och borgare fritt att bygga sina egna kyrkor, om de så ville och kunde. Det enda kravet från kyrkans sida var att kyrkan måste invigas och helgas av biskopen, i Uppland då av ärkebiskopen.

Man kan nu verkligen fråga sig hur de nya öregrundsborna, som stått inför rikets råd och klagat över sin stora fattigdom, kunde klara av något så stort och kostnadskrävande som ett kyrkobygge.

Öregrunds kyrka är en förhållandevis stor kyrka. Den är större än många sockenkyrkor från den tiden, något som är märkligt med tanke på att Öregrund vid denna tid inte var en egen församling, utan det rörde sig om en annexkyrka till Börstil.

Kyrkan i Börstil var ovanligt stor, men denna socken var så betydande att den vissa tider beskrevs som ett skeppslag och en tid var eget härad. Prästen i Börstil var ofta förmer än prelaterna i sockenkyrkorna, ofta var det en kanik, dvs en präst som stod närmast biskopen i rang.

Öregrunds kyrka byggdes nästan lika stor som den i Börstil. Det skilde bara tolv alnar i längd.

Den var klart större än vad som var nödvändigt med tanke på invånarantalet i Öregrund på den tiden.

Kyrkbygget krävde stora uppoffringar

Kyrkobygget i Öregrund måste ha kostat stora pengar. Visserligen utfördes stora arbeten gemensamt av alla efter turordning på den tiden, men ett kyrkbygge krävde också färdigheter som fordrade särskilda yrkesmän. Säkert fanns det gott om folk som kunde snickra och släpa stora stenar till kyrkbygget, men det krävde också murare, stenhuggare och byggmästare, som visste hur man byggde en kyrka. Sedan krävdes det träsnidare för inredningen och pengar till kyrkoskrudar och kyrksilver.

Även om de nya öregrundsborna inte var så fattiga, som de påstått, är det minst sagt tveksamt att de haft dessa medel, inte minst med tanke på att flyttningen och grundläggandet av den nya staden också krävde ekonomiska insatser.

Behovet av en gudstjänstlokal var akut, men varför nöjde man sig inte med att bygga ett träkapell och väntade med ett verkligt kyrkbygge till dess staden etablerats?

Man kommer då osökt in på ett annat historiskt frågetecken, när det gäller Öregrunds tidiga historia. Det är det gamla påståendet om att det skulle ha funnits ett kloster. Denna uppgift kommer ursprungligen från en klosterförteckning, som upprättattades av Johannes Vastovius. Vastovius var en svensk katolik, som gick i landsflykt och som 1623 utgav en helgonbiografi under sin vistelse i Tyskland. I denna ingick också en förteckning över alla svenska kloster, och här nämns att det skulle ha funnits ett munkkloster i Öregrund

Uppgiften nedtecknades alltså mer än 100 år efter det att ett sådant kloster skulle ha grundats. Man vet inte vilka källor, som Vastovius hade, men det som ligger närmast till hands är att han stödde sig på olika klosterordnars urkunder.

Hur som helst, Vastovius uppgift är det enda belägget på att det skulle ha funnits ett kloster i Öregrund. I bevarade klosterböcker från Vadstena och Åbo nämns inget om ett sådant kloster, inte heller i litteratur om det svenska klosterväsendet. I och för sig är detta inget bevis för att ett kloster inte skulle ha funnints i Öregrund, för munkordnarna var många och det rör sig om ett svårtillgängligt forskningsmaterial

Det stora kyrkobygget i Öregrund blir dock begripligare om kyrkan också var tänkt att användas som en klosterkyrka. Då kan det tänkas att någon munkorden bidragit med medel för byggandet.

I en uppslagsbok från mitten av 1800-talet uppges det att det skulle ha funnits ett benediktinerkloster i Öregrund, men det finns ingen som helst källanvisning. Benediktinerorden var ganska liten i Sverige.Troligare är att, om det nu funnits ett munkkloster i Öregrund, så var det ett gråmunkekloster, ett franciskanerkloster.

Franciskanerorden hade tagit till sin uppgift att tjäna både Gud och människor, var starkt socialt inriktad, hjälpte fattiga, vårdade sjuka och ett franciskanerkloster borde varit tänkbart vid en väntehamn och pilgrimsled.

Det finns dock ingen urkund som styrker den saken. Detta var också en tid då den katolska kyrkan hade stora problem - reformationen hade t ex redan börjat vinna mark i de katolska kärnländerna och både kyrka och klosterordnar hade annat att tänka på än att grunda nya kloster.

Om det nu verkligen fanns ett kloster i Öregrund - vilket knappast är troligt - så kom det att finnas till så kort tid att det aldrig hann bli känt i hävderna.