Ur Östhammars Tidning år 1888 Kostymbal istlidne lördag hade badsocieteten i Öregrund arrangerat en kostymbal å Stadshotellet. Ehuru direktionen för nöjen först på tisdagen annonserat balen, så hade dock ganska många masker med kostymer hunnit anskaffas. Man märkte en trio av sotare, damer hvilka svarta, såsom deras yrke anstod, i stället för att släcka och förekomma lågeld, hos ungherrarna genom sin grace upptände både eld och lågor. Vidare märktes en fluga, eller kanske en fjäril, med svart drägt och barett, fullsatt med svarta pärlor. Hon fladdrade omkring lik hennes namne, utan att kunna fångas om blott för några minuter i en virfvlande vals. En spansk grandessa lyste med sin granna kostym, sitt grandiosa sätt och med sin grand, om hvilken man kunde fråga: "var detta en falsk eller äkta spanjor", hvarvid svaret blef "Han är alls icke spanjor". En nigger Job med infamt fulsvart mask, rödhvita byxor och frack, svarta handskar, utvecklade en hög grad af vighet både med benen och tungan. Han dansade för åtta och var damernas gunstling. En bondbeväring, som tydligen satt sig in i våra goda bevärings skick och later, utförde med en zigenerska, som agerade spåkvinna, en vals, som för kavaljerens klumpighet och drumlighet väckte allmän munterhet. Han hade några dagar före balen slagit vad med zigenerskan att hon icke på första timmen skulle igenkänna honom, hvarför han åbäkade sig väldeligen. Dock mot slutet af valsen kunde han icke neka sig att häfda sitt anseende som premiervalsör, hvarvid den fintliga zigenerskan genast hviskade till honom "Ni dansar nu presist lika kandidaten L". Karlen var röjd. En matros, iklädd svenska flottans båtsmanshabit, öfverglänste sin kamrat beväringen med sirlig dans och fina later, hvarföre han ock snart röjdes av den zigenerska, hvarmed han valsade. "Ni är kandidat A", samt tappade sitt vad, hvilket den unge mannen gerna gjorde efter en sådan bekännelse från den skönas läppar. En lappska, utsirad på sitt hemlands mode, en gammal ful kärring, kvick i repliken, en tyrolska, med blus och vida byxor, dalkullor m fl lyckade kostymer rörde sig i ett brokigt virrvarr och förhöjde feststämningen. Mot slutet af balen kl 11.30 passerade från Gefle ångaren Gefle, medförande en frisk vilja, handlanden K, allmänt bekant för sitt jovialiska sätt och muntra lynne. Han deltog genast i dansen, hvarvid han under en francaise gjorde en misslyckad piruett, så att han hamnade mitt på golfvet. Man trodde att han gjort sig illa, men med sin vanliga fyndighet steg han genast upp, förklarande den lilla malheuren: "Detta hörde till pjesen". Brist på herrar rådde såsom vanligt i Öregrund, hvadan rekryteringen från Vesterby- studenterna på Gräsö - var särdeles välkommen, samt upptogs av de unga damerna med erkänsla och tacksamhet, såsom ett bevis på hvad Uppsala studenter i artigt galanteri och stiligt lefnadssätt ännu i dag - det blaserade snillets dagar - kunnat åstadkomma. Musiken sköttes af artisterna Dahlen och Ehrling, hvilka på ett i allo förtjenstfullt och angenämt sätt utvecklade sitt konstnärsskap, de dansande till största belåtenhet. Nytta medförde också denna bal, enär allt hvad som i buffeten såldes - och det var ej litet - enär priserna voro höga - tillföll baderskorna vid Öregrunds badinrättning. Kl 12 afblåstes balen och alla voro nöjda med sin dag samt skyndade att i Morfei armar gömma sina minnen från den lifvade balen.