Mordet på Mörkrebacke

n tidig vårdag 1896 hölls det rättegång i Östhammars tingshus gällande mordet på Mörkrebacke. Många hade samlats till tingsalen. Ett mord i en småstad är ju en stor händelse som upprör sinnena. Mordet på Mörkrebacke var också något lång mera uppseendeväckande än ett vanligt fylledråp.
Den mördade, Anders Molin, hade sedan åratal varit något av bygdens skräck och därtill var omständigheterna kring mordet både skrämmande och tragiska.
Det kunde faktiskt mycket väl ha hänt att Molin, "hönsstryparen", som han kallades, själv hade stått inför Frösåkers häradsrätt åtalad för mord. Det var rena turen att att skottet inte brann av den gången för fem år sedan.
Molin hade då kraftigt berusad kommit hem till Mörkrebacke, som ligger alldeles intill stora infarten till Östhammar. Han trängde sig då in till sin svägerska och ville våldta henne, men hans syster kom springande och de båda systrarna lyckade ta sig ut ur huset och tillkalla hjälp.

Riktade geväret och sköt


En arbetare som hette Forsman fanns i närheten och kom till hjälp. Under tiden hade dock Molin ryckt till sig en kniv och ett laddat gevär.
Forsman tog livtag på Molin, men denne slet sig loss, riktade geväret mot Forsman och tryckte av. Lyckligtvis klickade skottet. Forsman flydde för livet, men fjärdingsmannen tillkallades och lyckades till sist sätta handklovarna på den vildsinte Molin. Han häktades och dömdes till fängelse, Det blev inte enda fängelsevistelsen, för Molin, som blev galen när han fått sprit i kroppen, skulle komma att avtjäna många fängelsestraff för överfall och misshandel.
Molin kallades "Hönsstryparen". Han fick sitt öknamn en gäng då han bröt sig in i hönshuset vid Snesslingebergs säteri och ströp en massa höns höns i avsikt att stjäla dem. Han blev överraskad och namnet "Hönsstryparen" var givet.

Misshandlade bruden på hemvägen efter vigseln


På Snesslingeberg tjänade också pigan Kristina K. Hon förälskade sig i Anders Molin. Inspektorn på godset varnade henne och menade att hon skulle göra sig olycklig om hon gifte sig med den vildsinte Molin.
Redan på hemvägen från vigseln i Börstil fick Stina erfara att det låg något i vad inspektorn hade sagt. Så fort de satt sig i vagnen efter vigseln söp sig Molin full och misshandlade henne. De kommande femton åren av hennes äktenskapet skulle sedan bli en enda lång pina.
Molin hade suttit i fängelset i Norrtälje hela 1895 ända till december månad. Till en början med med hade han varit lugn. Stina var dock rädd. Hon visste att han smusslat ut brev från fängelset och hotat många till livet på Mörkrebacke och på gårdarna runt omkring. Forsman, som varit nära att bli skjuten vid uppträdandet flera år tidigare, var en av dem och han hade bokstavligen flytt från orten när han fick höra att "Hönsstryparen" skulle försättas på fri fot.

Blev oregerlig och hotfull


Snart började Molin supa och bli oregerlig och hotfull. Flera gånger hade han misshandlat Stina så att hon fått be för sitt liv.
Lördagen före mordet hade det kommit något gårdfarihandlare och tagit in på granngården Hammarlund. Molin bjöd in dem på kaffegask, men inget allvarligt hade hänt. Morgonen därpå ville han spela kort och fick ihop ett gäng spelare. Det dracks en hel del och Molins humör blev inte bättre av att han förlorade gång på gång. Han blev ursinnig, men det blev inga våldsamheter den gången.
På måndagen kom gårdfarihandlarna och hade med sig brännvin. Molin drack mer och mer och folket på Mörkrebacke började frukta det stora utbrottet. Senare raglade Molin iväg till Hammarlund med gårdfarihandlarna.
Hemma i stugan satt hustrun Stina, styvsonen Johan och dennes kamrat Oskar S. Stina var vettskrämd.

Skjut honom, pojkar...


"Ta ner hans bössa, gossar, och skjut honom på vägen när han kommer från Hammarlund," viskade Stina under häftig gråt. "Det är enda, enda gången som jag har bett någon människa döda Molin," sade hon. "Trots att många sagt att det är lika gott att slå ihjäl honom".
Hon hade sett hur pojkarna tog ned Molins bössa från väggen och stoppat på sig patroner. Själv hade hon gått till systern Lotta och lite senare hade hon bett en snickare, som bodde i närheten, att gå till Mörkrebacke och se om Molin hade kommit tillbaka. Snickaren hade funnit Molin hos en annan granne. Molin hade då varit vildsint och berusad och uppmanat snickaren att komma och slåss med honom. Sedan hade Molin gått in till sig och tänt ljus.
Molin hade gått hem från Hammarlund innan pojkarna väntat det och de hade inte varit beredda.
De hörde bråket då han ville slåss med snickaren. De hade smugit sig upp till stugan när Molin gått in, hört hur han pratat för sig själv och sagt att han skulle skjuta både sin hustru och snickaren.
Han släckte sedan ljuset och det blev en lång väntan för pojkarna. De smög sig åter fram till stugan och tittade in genom fönstret och såg hur Molin låg på sängen och sov.

Oskar höjde gevären och sköt


Oskar gick upp på Molins förstukvist, siktade på Molins bröst och sköt. Johan uppmande honom då att skjuta en gång till, vilket han också gjorde, denna gång mot Molins huvud. Till sist böjde han sig in genom fönstret och måttade några kraftiga stötar mot Molins huvud med gevärskolven.
När Stina kom tillbaka på morgonen och såg de sönderslagna fönstren blev hon chockad. Som i yrsel gick hon till organisten i Börstil och berättade att Molin blivit mördad.
Hon avlade full bekännelse inför tingsrätten.
"Det var en berättelse som målade upp en inom äktenskapets ram mörk tavla av fattigdom, okunnighet, osedlighet, otrohet, dryckenskap med våld och stöld", kommenterade rättegångsreferenten i Östhammars Tidning.
Domarna blev stränga. Änkan Kristina Molin dömdes för anstiftan till mord till lagens näst strängaste straff, livstids straffarbete. De båda sjuttonåriga pojkarna, Oskar S, som verkställt själva mordet och Johan, som stått på vakt och även i övrigt hjälpt till, dömdes till sju års straffarbete vardera.