Mordet på Mörkrebacke
n tidig vårdag 1896 hölls
det rättegång i Östhammars tingshus gällande
mordet på Mörkrebacke. Många hade samlats till
tingsalen. Ett mord i en småstad är ju en stor händelse
som upprör sinnena. Mordet på Mörkrebacke var
också något lång mera uppseendeväckande
än ett vanligt fylledråp.
Den mördade, Anders Molin, hade sedan åratal varit
något av bygdens skräck och därtill var omständigheterna
kring mordet både skrämmande och tragiska.
Det kunde faktiskt mycket väl ha hänt att Molin, "hönsstryparen",
som han kallades, själv hade stått inför Frösåkers
häradsrätt åtalad för mord. Det var rena
turen att att skottet inte brann av den gången för
fem år sedan.
Molin hade då kraftigt berusad kommit hem till Mörkrebacke,
som ligger alldeles intill stora infarten till Östhammar.
Han trängde sig då in till sin svägerska och
ville våldta henne, men hans syster kom springande och
de båda systrarna lyckade ta sig ut ur huset och tillkalla
hjälp.
Riktade geväret och sköt
En arbetare som hette Forsman fanns i närheten och kom till
hjälp. Under tiden hade dock Molin ryckt till sig en kniv
och ett laddat gevär.
Forsman tog livtag på Molin, men denne slet sig loss, riktade
geväret mot Forsman och tryckte av. Lyckligtvis klickade
skottet. Forsman flydde för livet, men fjärdingsmannen
tillkallades och lyckades till sist sätta handklovarna på
den vildsinte Molin. Han häktades och dömdes till fängelse,
Det blev inte enda fängelsevistelsen, för Molin, som
blev galen när han fått sprit i kroppen, skulle komma
att avtjäna många fängelsestraff för överfall
och misshandel.
Molin kallades "Hönsstryparen". Han fick sitt
öknamn en gäng då han bröt sig in i hönshuset
vid Snesslingebergs säteri och ströp en massa höns
höns i avsikt att stjäla dem. Han blev överraskad
och namnet "Hönsstryparen" var givet.
Misshandlade bruden på hemvägen efter vigseln
På Snesslingeberg tjänade också pigan Kristina
K. Hon förälskade sig i Anders Molin. Inspektorn på
godset varnade henne och menade att hon skulle göra sig
olycklig om hon gifte sig med den vildsinte Molin.
Redan på hemvägen från vigseln i Börstil
fick Stina erfara att det låg något i vad inspektorn
hade sagt. Så fort de satt sig i vagnen efter vigseln söp
sig Molin full och misshandlade henne. De kommande femton åren
av hennes äktenskapet skulle sedan bli en enda lång
pina.
Molin hade suttit i fängelset i Norrtälje hela 1895
ända till december månad. Till en början med
med hade han varit lugn. Stina var dock rädd. Hon visste
att han smusslat ut brev från fängelset och hotat
många till livet på Mörkrebacke och på
gårdarna runt omkring. Forsman, som varit nära att
bli skjuten vid uppträdandet flera år tidigare, var
en av dem och han hade bokstavligen flytt från orten när
han fick höra att "Hönsstryparen" skulle
försättas på fri fot.
Blev oregerlig och hotfull
Snart började Molin supa och bli oregerlig och hotfull.
Flera gånger hade han misshandlat Stina så att hon
fått be för sitt liv.
Lördagen före mordet hade det kommit något gårdfarihandlare
och tagit in på granngården Hammarlund. Molin bjöd
in dem på kaffegask, men inget allvarligt hade hänt.
Morgonen därpå ville han spela kort och fick ihop
ett gäng spelare. Det dracks en hel del och Molins humör
blev inte bättre av att han förlorade gång på
gång. Han blev ursinnig, men det blev inga våldsamheter
den gången.
På måndagen kom gårdfarihandlarna och hade
med sig brännvin. Molin drack mer och mer och folket på
Mörkrebacke började frukta det stora utbrottet. Senare
raglade Molin iväg till Hammarlund med gårdfarihandlarna.
Hemma i stugan satt hustrun Stina, styvsonen Johan och dennes
kamrat Oskar S. Stina var vettskrämd.
Skjut honom, pojkar...
"Ta ner hans bössa, gossar, och skjut honom på
vägen när han kommer från Hammarlund," viskade
Stina under häftig gråt. "Det är enda, enda
gången som jag har bett någon människa döda
Molin," sade hon. "Trots att många sagt att det
är lika gott att slå ihjäl honom".
Hon hade sett hur pojkarna tog ned Molins bössa från
väggen och stoppat på sig patroner. Själv hade
hon gått till systern Lotta och lite senare hade hon bett
en snickare, som bodde i närheten, att gå till Mörkrebacke
och se om Molin hade kommit tillbaka. Snickaren hade funnit Molin
hos en annan granne. Molin hade då varit vildsint och berusad
och uppmanat snickaren att komma och slåss med honom. Sedan
hade Molin gått in till sig och tänt ljus.
Molin hade gått hem från Hammarlund innan pojkarna
väntat det och de hade inte varit beredda.
De hörde bråket då han ville slåss med
snickaren. De hade smugit sig upp till stugan när Molin
gått in, hört hur han pratat för sig själv
och sagt att han skulle skjuta både sin hustru och snickaren.
Han släckte sedan ljuset och det blev en lång väntan
för pojkarna. De smög sig åter fram till stugan
och tittade in genom fönstret och såg hur Molin låg
på sängen och sov.
Oskar höjde gevären och sköt
Oskar gick upp på Molins förstukvist, siktade på
Molins bröst och sköt. Johan uppmande honom då
att skjuta en gång till, vilket han också gjorde,
denna gång mot Molins huvud. Till sist böjde han sig
in genom fönstret och måttade några kraftiga
stötar mot Molins huvud med gevärskolven.
När Stina kom tillbaka på morgonen och såg de
sönderslagna fönstren blev hon chockad. Som i yrsel
gick hon till organisten i Börstil och berättade att
Molin blivit mördad.
Hon avlade full bekännelse inför tingsrätten.
"Det var en berättelse som målade upp en inom
äktenskapets ram mörk tavla av fattigdom, okunnighet,
osedlighet, otrohet, dryckenskap med våld och stöld",
kommenterade rättegångsreferenten i Östhammars
Tidning.
Domarna blev stränga. Änkan Kristina Molin dömdes
för anstiftan till mord till lagens näst strängaste
straff, livstids straffarbete. De båda sjuttonåriga
pojkarna, Oskar S, som verkställt själva mordet och
Johan, som stått på vakt och även i övrigt
hjälpt till, dömdes till sju års straffarbete
vardera.
|