et fanns tidigt en musikestrad i badhusparken, men tydligen kom det att dröja ganska länge innan badanstalten engagerade ett musikkapell för sommaren.

Detta betydde dock inte att det saknades musik i parken. Då och då gästades staden av musikkapell.

Östhammar hade tidigt en musikkår, som lät  höra sina toner i i Öregrund, och även i Öregrund kom det så småningom att bildas ett musikkapell.

Senare spelade också Dannemora musikkår åtskilliga gånger i badhusparken. Då packade musikerna in sina instrument på en hästskjuts och cyklade sedan själva den långa vägen till Öregrund. Ofta avslutade musikkåren sina konserter med att spela Öregrundsmarschen.

Däremot fanns det redan från första början en musiker anställd för sköta dansmusiken vid badsocietetens danskvällar.

Den mest kända av dessa musikanter var fru Thekla Sobotka, som faktiskt i mer än 25 år skötte pianot. Hon brukade komma till societetshuset i någon av sina uppseendeväckade röda klänningar, och sedan slå an takten för dansen.

Hon hade en gedigen utbildning, hade studerat musik i Dresden och Wien och brukade även anlitas av kungahuset för musik på dess privata bjudningar.

Det var först efter det att Öregrunds stad övertagit badbolaget som man satsade på ett fast anställt kapell under badsäsongen.

Den nya styrelsen insåg att man måste ta till krafttag för att vända de gångna årens vikande trend. Andra kurorter bjöd på konserter, och då måste Öregrund också göra det.

Därför engagerades Ozlowskis sråkkvartett som sedan dagligen konserterade i parken.

Krögaren på Stadshotellet, som ju även drev Hasselbacken, hade naturligtvis också glädje av musiken när det gällde att få gäster. Badanstalten och krögaren delade därför på kostnaden för musiken. Krögaren stod för kost och logi, badhusbolaget stod för ett dagligt traktamente på 12 kronor om dagen för musikerna.

Musiken blev en dryg post i bolagets budget. Detta framgår bl a av en protokolluppgift från 1930, där det anges att kapellmästaren Carl Ters och hans kapell antogs för att sköta musiken från 27 juni till 31 augusti mot fri kost och logi samt ett arvode på 700 kronor.

Då skulle kapellet spela konsertmusik måndag, tisdag, torsdag och fredag fyra och en halv timme varje gång, på lördagen två timmar, och även stå för musiken på danskvällarna i societetshuset.

Kapellet engagerades även följande år, men då ställdes kravet att ingen kvinnlig musiker skulle ingå, då styrelsen menade att dansmusiken krävde ett kraftigare anslag än vad den tidigare kvinnliga musikern förmådde prestera.