När engelska sjömän stormade gästgivargården

ommarmånaderna 1854 och 1855 krigades det på Östersjön. England och Frankrike var i krig med Ryssland. Det var det s k Krimkriget, som i huvudsak utkämpades på Krim, men en engelsk flotta opererade också i Östersjön. Det var linjeskepp och fregatter och för första gången deltog också ångfartyg i ett krig.

Öregrund fick åtskilliga besök av engelska örlogsfartyg de somrarna. Den 4 oktober !854 kom en stor eskader och ankrade på Öregrunds redd sedan engelsmän och fransmän förstört Bomarsunds fästning på Åland.

Det var en söndag och åt efter båt lämnade linjeskeppen och fregatterna med matroser, som fått landpermission.

Matroserna var törstiga, för det brukar sjömän vara som stiger i land.

Ett femtiotal matroser gick upp till gästgiveriet. Detta låg i nuvarande föreningsgården Amor och gästgivare var kopparslagare Jöns Håkansson.

Han hade förmodligen räknat med en lugn dag, för på söndagarna fick bara sprit serveras tillsammans med mat. Matgäster hade man sällan och då det inte gick att få sprit så var det ganska tomt i utskänkningsrummet på en söndag.

Nu klev emellertid de engelska matroserna in på gården, bultade på dörren till skänkrummet och ropade på gin, rom och brännvin. (Bilden: Engelska linjeskepp).

Håkansson gläntade på dörren och talade om att det var stängt. Han fick inte servera sprit utan mat på en söndag och det fanns ingen mat.

Problemet var att Håkansson talade svenska och sjömännen bara engelska.

Sjömännen gastade allt högre och Håkansson förstod att han måste skaffa en tolk. Han kallade på coopvardie skepparen Nordin, som kunde engelska.

Nordin väcktes ur sin middagsslummer och kom yrvaken Håkansson till hjälp.

Nu började läget bli spänt. De engelska matroserna skrek allt höge efter sprit och en annan blåjacka knöt näven.

Nordins förklaringar om svenska lagar och förordningar gick inte hem hos sjömännen.

De begrep sig inte på besynnerliga bestämmelser. De ville inte ha mat utan gin, rom och konjak och detta genast. Sjömännen blev allt mera hotfulla.

Nordin betraktade den skränande horden och insåg att situationen var ohållbar. Han rådde Håkansson att släppa in sjömännen.

Så blev det också.

Sjömännen strömmade in i skänkrummet. De engelska matroserna drack rom och brännvin supvis och buteljvis. De hade kommit vid tretiden och de dröjde sig kvar.

En del slogs, andra väsnades och supandet och oväsendet fortsatte hela kvällen. Så sent som vid midnatt var det fullt med sjömän i skänkrummet.

Håkansson försökte stänga. Han släckte ljus och bar ut glas, men sjömännen låtsades inte förstå vinken.

Det var först vid midnatt som Håkansson och Nordin lyckades övertala några rödrockade brittiska marinsoldater att fösa iväg de berusade sjömännen.

Oväsendet i gästgivargården hördes fjärran och vida och både stadsfiskalen och stadsvaktmästaren gick flera gågner till gästgivargården för att få slut på oväsendet, men förgäves.

För stadsfiskalen var det troligen en av hans livs mörkaste dagar. När han grep en fyllerist, delades ju böterna mellan honom, kronan och stadskassan och varje haffat fyllo gav honom därför en välkommen extraförtjänst.

På gästgivargården vimlade det den dagen av fyllerister, men stadsfiskalen hade ingen möjlighet att sätta sig upp mot den engelska flottan.

Nu blev det rättegång i alla fall, men det blev Håkansson som fick stå till svars istället för matroserna. Han fick böta 20 riksdaler för han brutit mot förordningen om förbud att servera sprit utn mat på söndagar.

(Källa: Öregrunds domböcker 1854 och 1855)