Kungabesöket

ommaren 1892 besökte Oscar II Öregrund, och detta var nog den största händelsen under badortstiden. Lektor N P Ödman berättade om kungabesöket och inte minst förberedelserna i ett kåseri:
"Ja, nu är här i vårt lilla Öregrund en uppståndelse, må ni tro. Kungen kommer hit på torsdag, man vågar knappt tro att det är sant, och det lilla samhället och dess myndigheter ha med ens vaknat upp som ur en dvala.
Inte bara myndigheterna utan även många enskilda ha vidtagit åtgärder för hans festliga mottagande. Så t ex har en af husägarna i närheten av landningstället skyndat att nytjära sin gamla skorsten, en annan att nymåla sin flaggstång, en tredje att stryka sitt plank, en fjärde att klippa sin trädgårdshäck osv.
Och myndigheterna, hvad ha de gjort? Jo, ett ståtligt festprogram, och de ämna utföra det också. I första ögonblicket stod man litet häpen, ty borgmästaren är tjänstledig. Men, nej, postmästaren lefver än, och han har trots sina 74 år trädt fram ur sin stilla ålderdomsro och med en ynglings liflighet eldat sinnena, han har planerat och orerat och föreslagit och genomdrivit och man ser honom nu öfverallt i staden vandra omkring med uniformsmössa på hufvudet och käpp i hand. (Bilden: Postmästaren och de vitklädda flickorna vid genrepet).

Lektor Ödman berättar sedan om den stora generalrepetionen inför kungabesöket:
"Och nu skyndar jag till skildringen af den stora generalrepetionen, som gick af stapeln onsdags eftermiddag klockan sex. Snart sagt hela staden, både invånare och badsocietet, var vid detta märkliga tillfälle samlad på tullbryggan eller i dess grannskap. Och hvad alla väntat, skedde; postmästaren själf kom ned och öfvertog befälet, ordnade flickorna, eldade massorna och än mer, öfvertog i egen person kungens roll. För att göra repetionen riktigt fullständig var äfven själfva mottagningsdeputionen med kyrkoherden i spetsen närvarande till öfverspelning och placerades av postmästaren på sin plats, och kören likaledes samlad på sin post, och att öfva sig att i rätta ögonblicket, just när kyrkoherden sträckte upp käppen, stämma upp "Ur svenska hjärtans djup"
När alla ordres utdelats och allt var i ordning och hela människomassan stod i spänd väntan med ett gladt festligt leende över ansiktena, kröp postmästaren ned bakom landningstrappan.

Med så grundliga förberedelser är det inte förvånande att kungabesöket förlöpte helt efter ritningarna.
Kungafartyget Drott ankrade på redden, en ångslup förde kungen till tullbryggan, hälsad av hurrarop från den väldiga folkmassa, som samlats.
Efter att ha lyssnat till hälsingsorden och folksången gick han med ett leende fram mot de vitklädda flickorna, men när de började kasta sina vackra små blombuketter för hans fötter, uppmanade han dem med både ord och åtbörder att upphöra och skyndade i stället fram till flera av dem, tog leende blommorna ur deras händer och nickade vänligt åt dem alla.
Vid badhusudden skrev kungen sitt namnchiffer på en klippa. Han inandades med välbehag den friska sjöluften, vände sig till stadsläkaren och sade: "Ni har en frisk, härlig luft i Öregrund, här blåsa nog alla baciller och bakterier bort." "Vi får väl se snart, när koleran kommer", svarade den tvivlande doktorn. (Bilden: Oscar II landstiger i Öregrund).
Kungen stannade en stund på badhusverandan och sedan övervarande han gudstjänsten i kyrkan.
Besöket i Öregrund varade bara några timmar, men senare på kvällen var stadens honoratiores inbjudna till kungamiddag ombord på Drott.
Vid avfärden från Drott meddelade adjutanten att det skulle tändas elektriskt ljus och att det skulle bli ett nöje för honom att kasta dess sken på Öregrunds stad och klippor.
Strålkastarna svepte sedan under en timmes tid över staden, flög från klippa till klippa, från Skatudden till Tullbryggan, från Tullbryggan till varmbadhuset.