Östhammar

sthammar ligger i dag en bit från stora farleden, men har man väl tagit sig till Öregrunds skärgård lönar det sig att även göra ett besök i denna gamla roslagsmetropol.
Det är en gammal stad med anor från medeltiden. Under tidig medeltid fanns många leder ut till havs från Östhammar. Man kunde fortsätta via Granfjärden och över nu nästan torrlagda småsjöar till Kallrigafjärden och Grepen, man kunde ta genvägar till den nuvarande farleden via Snuggsund och Tuskö täppa. Tusköleden var så viktig, att man där byggde försänkningar för att hindra den lede fiendens örlogsskepp.
Ortsborna tar sig fortfarande fram via Tuskö, men den muddrade rännan medger bara 40 cm djupgående och landsvägsbron sätter stopp för mastade båtar. Synd, för där finns ett par högst sevärda gamla sjöbodar med vasstak.
Alltså, vill man ta sig till Östhammar får man ta sig tillbaka ner till Singöfjärden.
Från Vingeskär går leden till Östhammar i en krok kring Medholma, en stor, skogbeväxt ö mellan Singöfjärden och Galten.
Vingeskär, eller Vingelskär, som det egentligen heter, har en gammal järngruva. Gruvan ägdes på 1800-talet av den tyske fursten Henckel von Donnersmark, och ett 17 meter djupt gruvschakt erinrar om gångna dagars gruvdrift.
Överhuvudtaget är detta en järnets skärgård. Det finns gruvor på åtskilliga öar, bl a Sladdarön och det kan t o m hända att allt detta järn gör båtkompassen orolig.
Söder om Medholma ligger fyren Grisen. Man skall inte bli förvånad om man därifrån ser ett stort lastfartyg avteckna sig mot Edebolandet. På sydsidan av Galtfjärden går nämligen leden till Hallstavik, där det finns djuphamn och ett av landets största pappersbruk.

Mot Tvärnösundet


Skall man nu till Östhammar styr man nordväst över Galten upp mot sundet mellan Tvärnö och Värlingsö. Med Fagerön - som verkligen gör skäl för sitt namn - på babordssidan går färden upp mot Länsösund, en passage som ser ut som ett veritabelt prickstaket.
Sedan ligger Östhammarsfjärden förut och snart skymtar man vattentornets höga silhuett, de många segelbåtarna i Östhammars Segelsällskaps hamn och den gamla brandstationens torn.
Ta sikte på den gamla skutan Maria Vetsera, lite längre in vid bryggan ligger gästhamnen.
Östhammars Segelsällskap är en av landets äldsta båtklubbar. För några år sedan firade klubben sitt hundraårsjubileum.
Östhammar, som är kommunens huvudort, är större och mera vidsträckt än Öregrund. Även här finns många hus som erinrar om den gamla badortstiden och rådhuset med sitt lilla torn pryder upp stadens torg. Vid torget ligger också gågatan Drottninggatan med många affärer.
Om man nu till äventyrs erinrar sig att man måste klara av ett brådskande ärende i hemorten, så kan det också nämnas att Östhammar har goda bussförbindelser med både Stockholm och Uppsala.
I Östhammars gamla stadsvapen fanns en strömming och ett nät, och strömming, det var det som det handlade om när det gäller Östhammar i gamla tider. Då låg Östhammarsborna sommartid ute vid Norrsten och Gåssten i Ålands hav och fiskade. Strömmingen var den tidens hårdvaluta. Mot saltströmming bytte stadsbor och skärgårdsbor till sig spannmål och kreatur från bönderna.
Strömmingen spelade också en viktig roll vid stadens marknader vid sekelskiftet.
Då kom skärgårdsborna seglande i sina skötbåtar för att delta i strömmingspremieringen. Fiskerinspektören och andra myndighetspersoner avsmakade då innehållet i strömmingsfjärdarna och betygsatte saltströmmingen med samma känsla för arom och doft som en vinprovare.