När Östhammar brändes

redagen den 17 juli var helgdag, den tredje böndagen. I Östhammar var man medveten om att fienden hade kommit till skärgården, men hade nöjt sig med att ställa ut vakter som utkikar. Några bönder från Börstil höll därför vakt vid Östhammarsfjärden medan stadens invånare gjorde sig redo att gå till gudstjänsten.
Klockan nio på morgonen såg bönderna hur de fientliga galärerna kom vid Bodaudden. När vakterna såg de ryska fartygen kastade de bössorna och sprang för livet.
Östhammar var då en mindre stad än Öregrund och sommaren 1719 bodde där inte mer än 40 borgare med sina familjer.
När larmet gick hade de bara att sätta sig i säkerhet så fort som möjligt. Det var bara att rusa iväg och lämna allt vad man ägde.
Ryssarna landsatte först 10 kosacker, som red i sporrsträck mot Börstil. På vägen dit togs de de båda Börstilsbönderna Johan Johansson och Erik Hansson till fånga, och förhördes om det fanns något svenskt krigsfolk i närheten.
Sedan delade kosackerna upp sig i två grupper. En grupp red mot Börstil, den andra mot Norrskedika. Byarna brändes ned och även kyrkan i Börstil blev lågornas rov. De ryska soldaterna hade stränga order att skona kyrkorna, men de kunde inte göra något åt gnistorna från de brinnande husen i närheten.
Sedan sattes skogen i brand vid Ed.
Under tiden plundrades Östhammar systematiskt av landsatta soldater, som också fångade in 108 av stadsbornas kor.
I kyrkan lade de ryska soldaterna beslag på altarklädet, tog ett timglas och mässhakar, klippte bort guldtofsar och lade beslag på allt som verkade vara av något värde.
Sedan sattes staden i brand. 78 gårdar blev eldens rov och skadorna uppskattades senare ill 32032 daler silvermynt.
Efter brandskattningen av Östhammar vände galärerna fören mot Söderön. En del gårdar brändes, men den totala härjningen av denna ö skedde först vid ryssarnas hemfärd.
Några kvinnor råkade dock illa ut. Hustrurna Malin Larsdotter och Anna Hansdotter samt en liten flicka hade gömt sig i skogen då de sett elden flamma upp i Östhammar. De hade också haft tid nog att gömma sina ägodelar.
De upptäcktes dock av några kosacker, som slet av kvinnorna deras mössor och hotade att rida ned dem om de inte talade om var de hade gömt sina tillhörigheter.
När kvinnorna vägrade slet kosackerna kläderna av kroppen på den lilla flickan och hotade att döda kvinnorna. Det slutade dock med att kosackerna tog kvinnorna till fånga och förde dem till en av galärerna, där de fick stanna till nästa morgon. Ryssarna snappade gärna upp skärgårdsbor, som tvingades tjänstgöra som lotsar, men kvinnorna ansågs tydligen inte sjökunniga nog för detta utan släpptes före ryssarnas avfärd.
Ryssarna övernattade vid Söderön. Man kan förmoda att de tände lägereldar och fick sig ett skrovmål. Ryssarna, som vid sina raider fångade in alla kreatur hade ju inga möjligheter att ta med sig bytet. Djuren slaktades och det fanns därför aldrig någon brist på kött när ryssarna slog läger.