En promenad på Skaten
Först ser vi ut över hamnen med dess båtliv. Här låg en gång skonare och briggar, ändå längre tillbaka koggar och krejare. Staden grundades just med tanke på sjöfart. Alla levde på havet, i gamla tider var det tomt och öde i Öregrund sommartid. Alla hade gått till sjöss, det var bara kvinnor, barn och åldringar kvar. Vi går uppför Strandgatan till Långgatan, stadens längsta gata. När Öregrund kom till stod vattnet så högt att hamnen sträckte sig ända upp till berghällarna söder om denna gata.
Ett stycke uppför Långgatan får vi syn på ett hus, som inte för inte fått namnet Långkatekesen. Det är en lång envåningslänga, en gård, som med ladugårdar, fähus och bodar en gång sträckte sig över en stor del av kvarteret. I gamla tider höll alla djur i Öregrund. Denna gård var i mitten av 1800-talet stadskällare. Här var det liv och kiv under den s k norska vintern 1863. Då hade 150 skepp med 1 500 man kommit från Norrland med trälaster och och på grund av envisa motvindar tvingats övervintra i Kullbådaviken mitt emot Öregrund. De många sjömännen – mest norrmän – drev omkring i staden hela vintern och de brukade få stå i kö för att komma in på Långkatekesen. Vi fortsätter upp till backkrönet. Då har vi t v Pelikanbacken där vi mellan de pittoreska husraderna ser fyrskeppsmonumentet skymta vid hamninloppet. Vi fortsätter Långgatan fram till Fjällgatan, där vi tar av t v. På bergknallen här stod före radions tid lotsutkiken, ett högt torn i fackverkskonstruktion, från vilket lotsarna spejade ut över farleden för att se om något ankommande fartyg flaggade eller blossade för lots. Skaten
Här finns många idyller, små trivsamma stugor med prydliga trädgårdar, samt smala gränder. (Bilden: Östergatan). Även om Skaten var den enklare stadsdelen fanns det även här en del skeppargårdar. Vi går nedför Neptunigatan mot hamnen. Där ligger Lotten Lindgrens gård med anor från slutet av 1700-talet. Den ägdes i början av 1800-talet av coopvardie capitain Johan Pouseth. Kasta en blick upp mot de båda skorstenarna. Den ena är grön och den andra är röd precis som båtlanternor. Det skulle vara ordning med styrbord och babord även på land. I mitten på 1800-talet låg posten här. Det var liksom mera stil på postverket den gången. När postiljonen anlände med posten bar han sabel och annonserade sin ankomst med att blåsa i posthornet. När vi sedan kommer ned mot hamnen ser vi färjeläget. Härifrån går färjan över till Gräsö och detta är också utgångspunkten för bussarna till Östhammar, Uppsala och Stockholm,
Här finns också sköna, solvarma berghällar som inbjuder till en trivsam picknick eller en stunds solbad. Därmed avslutar vi vår rundvandring i Öregrund.
|
i står åter på
Hamntorget. När
vi hämtat krafterna efter vandringen genom köpstaden
– kanske läskat oss med en glass, för här säljs
det glass på minst fem ställen – fortsätter vi nu
vår stadsvandring.
Under badortstiden hände det att
man spelade tennis på Långgatan. När badgästerna
ville spela en match, vände de sig till badkamrern, som
såg till att gatan avspärrades för ändamålet.
(Bilden: Neptunigatan på Skaten).
Nedanför oss ligger Skaten, som
var lotsarnas och sjömännens stadsdel. Här är de
flesta av de gamla stugorna små och många av dem är
troligen från slutet av 1700-talet, för Skaten undgick
den stora stadsbranden 1829.
Vi fortsätter dock rakt fram ut
på udden och tar oss en titt på fyrskeppsmonumentet.
På ett skrovliknande rödmålat betongfundament står
det gamla fyrskeppet Västra Bankens torn och
överbyggnad Monumentet erinrar om den tid då många
öregrundsbor tog tjänst på fyrskeppen, Det har
tillkommit på Hembygdsföreningens initiativ.
