Handeln med Reval

en finländska forskaren Gunvor Kerkkonen har ägnat en stor del av sin bok Borgare och Bondeseglare åt Öregrunds handel med Reval - Tallinn i dag - i början av 1500-talet. Hon har bearbetat Revalköpmannen Helmich Fickes dagbok från den tiden och i detalj kartlagt dennes affärsförbindelser.
 Hon har bl a funnit 42 notiser om avslut med öregrundsköpmän - faktiskt lika många som när det gäller Fickes kunder i Stockholm. I boken namnger hon öregrundsbor och berättar om vad de köpt och sålt.

Gunvor Kerkkonen visar också på att Öregrund under denna tid också fungerat som hamn för Uppsala och t o m för orter i Jämtland. Handeln följde tydligen även pilgrimsleden. Reval var på den tiden en viktig handelsstad och var Hansans utpost mot norr. Dit hade finländare, ålänningar och rospiggar begett sig i långa tider. Ficke grundade där i början av 1500-talet sitt handelshus, och han specialiserade sig på handel med de nordliga länderna. Hans handel var helt passiv, han ägde inga skepp, bedrev ingen egen sjöfart, utan väntande på kunder, ungefär som många köpmän på den tiden i Stockholm.

Den förste öregrundsbon som tog kontakt med Ficke var en myndighetsperson i Öregrund, Erik Skrivare. Denne sände en skuta till Reval på hösten 1508 och köpte bl a lin. Som betalning lovade han sända en järnkittel. Under årens lopp levererade han åtskilliga varor till Ficke, bl a skinn.

Köpte pilspetsar av Ficke

I augusti 1518 besökte Erik Skrivare själv Ficke och hade då med sig son Olof och en dräng. Den gången köpte han bl a timjan, stickvapen och 1000 uddar, troligen pilspetsar. Erik Skrivare gick också i god för andra öregrundare, bl a Anders "i hus med Långe Mårten."

Andra öregrundsbor, som nämndes i Fickes dagbok, var Torsten Larsson, Hans Eskilsson - som möjligen under en period var borgmästare i Öregrund - och Peter Michaelsson. Andra var Hans Nilsson, Gumme Persson och Per Olofsson.

En hantverkare i Öregrund, Ragvald Jerkersson, anges som pudelmakare, dvs pungmakare. Denne köpte år 1509 engelskt svart tyg för nio mark.

Andra, mer sporadiska kunder, var Erik Larsson - han köpte hampa - Bengt Skräddare, Per Jerkersson, Per Jonsson och Bengt Persson.

Ficke hade också åtskilliga affärer med öregrundsbröderna Nils och Lasse Esbjörnsson, vilka bl a gjorde affärer med skinn. Lasse Esbjörnsson, som betecknades som skeppare i Öregrund, hade vid flera tillfällen med sig sin dräng Nils Persson och han gick också i god för öregrundaren Pavel Schou.

En mycket flitig Revalfarare var öregrundsbon Långe Påvel, som gjorde åtskilliga besök i Reval 1519-1520. Han både köpte och sålde skinn, köpte tyger och gjorde en storaffär med Ficke genom att leverera en ca 250 kg tung järnkittel, som värderades till hela 87 mark.

Det verkar som om det bosatt sig handelsmän från andra delar av Sverige i Öregrund vid denna tid. Bland öregrundsadresserna finner man namn som Påvel Helsing och Jon Ångerman, av namnen att döma norrlänningar.

Varor från jämtländska köpmän

Det finns också uppgifter i Fickes böcker om varor som kommit från köpmän och hantverkare i Jämtland och skeppats från Öregrnd. Här nämns bl a Peter Mattsson från Hållen, Per Larsson Berg och Anders Guldsmed från Hedestad, platser i Jämtland och Härjedalen. Andra notiser visar ett samband mellan öregrundsbor och ålänningar. Det var ju havet som gav de goda förbindelserna på den tiden och det verkar som åtskilliga ålänningar kommit att bosätta sig i Öregrund. Notiser om öregrundsbor som gått i godo för ålänningar antyder mer än en gång släktskapsförbindelser.

Ficke var i första hand intresserad av skinnvaror, pälsverk och järnvaror, t e x kittlar. Ofta kom också öregrundsborna med lax och späck, men smöret, den tidens stora svenska exportvara, nämns sällan. Någon gång nämns järn, då enkelt osmundsjärn.

Själv levererade Ficke praktiskt taget allt från rödlök till skepp. År 1521 förmedlade Ficke ett öregrundsköp av ett skepp och i utbyte förväntade han sig en 350 kg tung kittel till ett värde av 100 mark. Han sålde ofta kryddor, timjan, någon gång peppar och besynnerligt nog var alltid lin en viktig artikel. Hampa, humle och salt tillhörde också de varor, som svenskarna gärna ville köpa.

Det finns notiser om Revalbesök även efter det att Öregrund ödelades 1521, men besöken förefaller upphöra helt ca 1530.

Ficke underhöll alltså en livlig handel på Öregrund.

Det är inte alldeles omöjligt att öregrundsbornas handel på Reval hade en ännu större omfattning dessa år än vad som framgår av affärerna med Ficke. Det fanns på den tiden också åtskilliga andra köpmanshus i Reval.

Gunvor Kerkkonens uppgifter är inte minst intressanta med tanke på att denna livliga kommers bedrevs under en tid då det faktiskt var förbjudet för Öregrund att idka utrikes sjöfart. Det hör också till saken att dessa öregrundsskeppare tog ännu större risker än att bara trotsa fogden. Det var ju orostid och risken fanns alltid att råka ut för någon dansk kapare.