Mårten Johansson Målare

et är dåligt med personuppgifter i 1600-talets domböcker och när det gäller Brittas far nämns bara att han kom resandes från Hälsingland och var målare.
Nu var dock mäster Mårten en märklig man och hans äktenskapsförhållanden sådana att de möjligen kan förklara att Britta var en både förslagen och förvirrad person.
I de åländska församlingarnas julbok Sanct Olof 1995 finns en artikel av Christina Remmer just om mäster Mårten.
Hon berättar att målarens namn nämns för första gången i Saltvik kyrkas räkenskaper då han målade predikstolen där.
1658 gifte han sig med Saltviksflickan Lisbeta Andersdotter, som då fött ett utomäktenskapligt barn. Detta var ett allvarligt brott på den tiden och Lisbeta skulle inte längre få sitta bland de ärbara kvinnorna i kyrkbänken utan få sin plats längs bak i kyrkan.
Mårten gick då till prosten Boetius Murenius och lovade arbeta gratis i kyrkan om Lisbeta fick sitta kvar bland de ärbara kvinnorna. Så blev det, men Lisbeta lönade sin nya makes uppoffring illa. Det blev en kärleksnatt med den gamle älskaren igen. Hon ertappades, och brottet ansågs så allvarligt att det kallades till ett extraordinarie ting för att döma henne.
Hon dömdes till böter och kyrkoplikt och skulle förlora sin bänkplats. Prosten lovade dock att Lisbeta skulle få behålla sin plats om Mårten gjorde en väggmålning med den berömda medeltidsbilden av Sankt Göran och draken i Stockholms storkyrka som förebild.
Så blev det också, en väggtavla som mätte 2,38 x 3,10 m. Tavlan finns kvar än i dag, om också i miserabelt skick.
Den 2 april 1659 föddes Britta, eller Britha, som hon kallas i de åländska handlingarna.
Mårten kom att tillbringa många år av sitt liv på Åland. Han kom att arbeta i de flesta kyrkorna på Åland och målade bl a altartavlor i flera av dem.
1662 började det bli ont om arbetsuppgifter och Mårten beslöt att söka arbete på annat håll. Han och familjen gav sig då iväg till Kexholm, en lång vandring tvärs igenom Finland ända till Ladogas strand. Efter vistelsen i Öregrund kom han tillbaka till Saltvik och den sista notisen om hans arbeten för kyrkan lyder "1685. Betalt till mäster Mårten Målare 24 daler för skambänk".
Det är möjligt att han besökte Öregrund igen år 1692. Hans namn nämns inte i det årets dombok, men däremot hans hustru.
Den 22 februari det året ställdes nämligen målaren Mårten Johanssons hustru Lisabeta - i domboken kallas hon Elisabet - till svars för att hon tillsammans med två andra kvinnor gjort inbrott hos rådman Nils Månssons änka och stulit 14 koppardalersplåtar. Lisbeta erkände med ångerfyllt hjärta. De tre kvinnorna dömdes att böta tre gånger det stulnas värde eller plikta med kroppen.
Den gången kunde Mårten inte hjälpa sin hustru. Tydligen hade han inga pengar till att betala böterna. Den 27 februari hudströks därför Lisabeta vid spöpålen utanför rådhuset.
Det finns inte några bevarade dödböcker när det gäller Saltvik vid slutet av 1600-talet. Vi vet därför inte när Mårten och Lisbeta lämnade detta jordelivet. Förmodligen dog Lisbeta någon gång på 1690-talet, för Mårten ingick nytt äktenskap. Av församlingens dödslängd för 1735 framgår att "salig mäster Mårtens änka Margareta dött i Germundö den 9 juni 1735 i en ålder av 90 år och att hon begravts inne i Saltviks kyrka.