et var inga goda tider för sjöfarten på 1800-talet. 1804 fanns det bara åtta små skutor i staden och antalet ökade knappast under de kommande årtiondena. Det hade ju tillkommit nya sjöfartsstäder i norr sedan det bottniska handelstvånget avskaffas. En bit in på 1800-tal fick också Öregrund svår konkurrens av skärgårdsbönderna. Deras tidigare illegala konkurrens hade nu legaliserats. Det bildades många andelsrederier ute i skärgården. Skärgårdsfolket slog sig samman och köpte andelar i fartyg.

Därmed är inte sagt att sjömän och skeppare i Öregrund gick arbetslösa - tvärt om. I en artikel i Norrlandsposten 1855 skrev öregrundskyrkoherden Caspar Strömbeck: "Flera av stadens unga sjömän tjänstgöra i åratal på utländska fartyg, dels norska, dels även engelska och amerikanska och segla jorden runt omkring. Flera hava härifrån emigrerat till Amerika, och många omkommit, man vet inte varest, på haven".

Kyrkoherdens uppgift bestyrks också av församlingens dödböcker. Bara under tiden 1800 - 1840 finns det notiser om 39 sjömän, som omkommit på främmande hav eller i avlägsna länder.

Där kan man läsa om sjömannen, som drunknade i spanska sjön, jungmannen, som föll från masttoppen på kapten Leufstadius skepp i Nordsjön, matrosen, som dog på färd till New York, öregrundsdskepparen, som seglade från Barcelona och sedan aldrig hördes av, om skeppsbrott i moriska bukten, sjömän, som dog i Bahia och Rio de Janeiro i gula feberrn , om sjömän som avlidit i New York och Kaliforniena, matroser, som spolats överbord i Engelska kanalen  och Medelhavet och styrmannen, som omkom på en resa mellan New York och Australien. 1820 dog öregrundsskepparen Johan Wärnberg av gula febern i Spanien, några år senare slog en öregrundssjöman ihjäl sig då han i Odessa föll ned i lastrummet.

En del sjömän kom aldrig hem och mödrar eller hustrur lät efterlysa dem genom rådstugurätten. Det hände att de stannade i främmande land, bildade ny familj och började ett nytt liv.

Det skedde också olyckor i hemmafarvattnen. 1804 råkade öregrundsgaleasen Compass ut för ett svårt oväder vid norrlandskusten och det var i sista sekunden som besättningen hann gå i livbåten innan skutan kantrade. Öregrundsskepparen Carl Bootz liksom hela fartygsbesättningen omkom i en annan svår storm i svenska farvatten.- 182t drabbades öregrundsgaleasen Albertina av en svår storm vid Örskär. Stormasten gick överbord och besättningen hann just gå i livbåten innan fartyget sjönk. *-

Sjömansyrket var farligt och det hände många olyckor, men olyckor var änd¨å undantag. Listan ovan ger därför klart belägg för att öregrundssjömännen seglade på alla de sju haven, inte bara på svenska utan också på många fartyg under främmande flagg.