et klagades mycket på societetssalongen i varmbadhuset. Där var det varmt som i en bastu och ångmaskinen nedanför bullrade. Lokalen var så liten att danstillställningarna hade fått flyttas till stadshotellet, och det fick hotellets ordinarie gäster att klaga.

Badstyrelsen insåg att något måste göras om Öregrund skulle kunna hävda sig som populär kurort. 1892 beslöt badstyrelsen att det skulle byggas ett särskilt societetshus i badhusparken. Man vände sig till en stockholmsarkitekt, men det visade sig att hans förslag skulle bli alldeles på tok för dyrt.

Det var då den gamle postmästaren Fredrik August Ekström gjorde sin sista stora insats för badhusbolaget. Tillsammans med sjökapten C Österman gjorde han en byggnadsritning. Styrelsen tyckte att det var ett bra förslag. Ekström ville ha tio kronor för sitt arbete, men den tacksamma styrelsen höjde honoraret till 25 kr.

Badshusparken var inte stor nog för att rymma ytterligare en stor byggnad och en utvidgning skulle bli nödvändig. Bolaget beslöt därför att köpa lektor N P Ödmans tomt som gränsade till parken. Den gamle lektorn erbjöd sig att sälja tomten för 275 kr och några aktier, ett verkligt lågt pris för en tomt, som i läge saknade motsvarighet i Öregrund.

Det var nu den 6 maj och det började bli bråttom om det nya societetshuset skulle bli färdigt till sommaren. Stenarbetare Lång från Gräsö åtog sig att anlägga grunden med en yttre stensockel av tuktad sten och detta för ett pris av 360 kr. Rådman Storm erbjöd sig stå för byggnationen av själva huset, detta för      4 700 kr. (Bilden visar societetshuset sommaren 2007),

Arbetet satte igång, Det blev dock problem med byggtransporterna. Man ville inte skada parken, utan använda genvägen över en tomt intill. Tomtägaren var inte särskilt samarbetsvillig. Han krävde hutlös ersättning, som badstyrelsen tvingades acceptera.

Högtidlig invigning

Den 20 juli 1893 invigdes det nya societetshuset. Om den högtidliga invigningen kan man läsa i Östhammars Tidning:

"Öregrunds nya societetshus invigdes i lördags. Dagen till ära hade såväl den stora samlingssalongen som det innanför liggande läsrummet av damer och herrar ur societeten festligt prytts med gröna girlanger och rika flaggdekorationer, smakfullt ordnade levande växtgrupper såsom björkar och granar. Redan före det bestämda klockslaget började de högtidligt klädda gästerna fylla den sålunda festligt prydda lokalen under det att Östhammars för dagen engagerade amatörkapell från verandan utförde några musiknummer. Då alla voro samlade besteg badläkaren dr Victor Lindström den tillfälligt anordnade talarestraden och hälsade med några väl valda ord de närvarande välkomna."

I artikeln refereras sedan hur operasångaren Carl Lejdström lät höra sin röst och hur ett par fruar från Stockholm sjöng romanser.

Därefter steg lektor N P Ödman fram och läste upp en för tillfället författad prolog med rubriken "Det framåtskridande Öregrund" där han berättade om vad som hade åstadkommits i Öregrund under de senaste åtta åren. Det var ingen liten dikt. I 25 långa verser berättade han om allt det som kommit till, badhusparken. stadshotellet, kallbadsbassängen, de nya brunnarna i staden osv.

Blev något av ett andra hem för badgästerna

Societetshuset blev något av ett andra hem för badgästerna. Där kunde man sitta på verandan och se hur fartygen gled förbi längs farleden. På kvällarna samlades man gärna för att vänta på den fantastiska solnedgången i havet. Öregrund är ju den enda bebyggda plats på ostkusten där man under några sommarveckor kan få uppleva detta skådespel.

Två gånger i veckan anordnades dans och det blev också många glada fester.

Inne i salongen fanns pianot, som man kunde musicera på och sällskapsspel av olika slag. I läsrummet fanns många tidningar. 1916 prenumererades det på fem stockholmstidningar, Östhammars Tidning, dagstidningar från Enköping, Falun, Gävle. Uppsala, Sundsvall och skämttidningen Strix.

Vid östra gaveln anlades en krocketbana och det blev också en lekplats för barnen. Vid badortstidens slut tillkom också en minigolfbana.

Societetshuset blev biograf på vintrarna

I september 1919 hände det något märkligt i Societetshuset. Då kunde öregrundsborna för första gången få se levande bilder på den vita duken. Societetshuset blev stadens första biograf

Societetshuset var inte vinterbonat, så man får väl förmoda att publiken under åtminstone de första säsongerna fick huttrande av kyla åse de romantiska mästerverken från Hollywood.

Året därpå drogs det in elektricitet och då blev bildkvaliteten bättre. Senare på 20-talet isolerades huset nödtorftigt och man satte också in en kamin i salongen.

I slutet på 30-talet började badlivet tona bort och societetshuset var stängt vissa perioder under krigstiden. Det kom också att bli flyktingförläggning när de estniska flyktingarna kom i krigets slutskede.

Efter kriget inleddes den dystra period då societetshuset gick mot oblida öden och tílltagande förfall.1947 hyrdes huset ut till en arrangör av dansaftnar, men med skyldighet att fortfarande hålla läsrummet öppet för badgäster och 1950 hyrdes det ut till ett företag, som bedrev fabriksrörelse. Det kom senare att bli  andra företag - det gamla societetshuset förvandlades till plastmappsfabrik eller elkomponentlager. Verandan revs och huset förföll mer och mer.

För några år sedan togs det krafttag i Öregrund. Det gjordes en stor insamling för att renovera och restaurera stadens gamla societetshus och nu står det åter i sin forna glans vid Badhusparkudden. Pelle Ödman hade rätt - det går att göra storsatsningar i Öregrund om man bara vill.