Östhammars kyrkaen som
kom till Östhammar i början på 1600-talet hade
all anledning att förvåna sig över att staden
saknade kyrka. Rikskollekt för kyrkbygge
Året därpå gav kungen tillstånd för upptagande av kollekt i alla rikets
kyrkor som ekonomiskt stöd för kyrkbygget. Förmodligen
räckte inte kollektpengarna långt utan borgarna fick
skjuta till både arbete och pengar. Ryttmästaren Carl
Magnus Skunck på Länsö bidrog också till
både bygge och inventarier med en frikostig gåva.. Kyrkklockan sprack
Till en början med hade man bara en kyrkklocka. Denna spräcktes
dock vid själaringningen efter drottning Ulrika Eleonora
år 1742 och göts då om av klockgjutaren G Meyer
i Stockholm. Till minne av denna händelse fick den inskriptionen:
Vid västra gaveln fanns en läktare, som sköt ganska långt fram i i kyrkan. Läktaren var liksom kyrkans övriga inredning blåmålad och marmorerad. Orgel först 1811 Orgel fanns inte förrän 1811. En insamling gjordes 1809 och en orgel beställdes från orgelbyggaren Pehr Strand, som begärde 600 daler för arbetet. Denna orgel användes sedan till 1878, då en ny anskaffades. Kyrkogården var omgiven av en hög stenmur och ingången hade en hög svart port under ett tegelvalv med brädtak. Många ansåg dock denna port vanprydande och den ersattes 1809 med fyrkantiga pelare och järngrind. 1829 var den rödmålade klockstapeln i så dåligt skick att den inte kunde repareras, och man beslöt att ersätta den med ett kyrktorn. Det dröjde dock ända till 1845 innan man kunde sätta igång med tornbygget. Det togs sten från muren för tornbygget och meningen var att muren skulle ersättas med ett plank, men man ångrade sig och planterade en hagtornshäck istället. Det var först 1929 som kyrkogårdsmuren återställdes. När det gäller kyrkans inventarier kan nämnas att predikstolen är ett arbete av mäster Olof Gerdman i Stockholm efter ett förslag av rådmannen Erik Strandberg. Den kom till 1739 och kostade 750 daler kopparmynt. Församlingen satt i sträng rangordning
Man satt inte hur som helst i gångna dagars kyrkor. Alla
var placerade strikt i rangordning enligt en bänkordning.
Många somnade under gudstjänsten
Gudstjänsterna var långa och det var inte ovanligt
att åhörarna somnade. Kyrkoväktaren hade i uppdrag
att ständigt gå på gången under predikan,
ge noga akt på dem som somnade och sedan anmäla dem
för kyrkoherden efter avslutad gudstjänst. |