Gustav Vasa och Östhammar


ungen kom1554 kom själv till Östhammar. Gustav Vasa befann sig på en resa i Norduppland. Vi vet inte vilken avsikt han hade med resan, men han hade faktiskt en hel del privata intressen att bevaka i denna del av landet. Gustav Vasa hade börjat intressera sig för gruvdriften och järnhanteringen, som började att komma igång på allvar (Österby bruk grundades 1548) och det kan också tänkas att han ville ta sig en titt på sin nya kungsgård på Gräsön.
Förmodligen hälsades kungen välkommen av borgmästare och råd. Närvarande var också talesmän för bönderna från Gammelbyn och Börstil, som begärt att kungen skulle ta del av deras klagomål gällande Östhammarsbornas intrång på betesmarker och fiskevatten. (Bilden visar skördearbete).

Det finns en handling i Landsarkivet i Uppsala, ett Öregrundsdokument från 1615, bestyrkt med tolv borgares namnteckningar, bomärken och stadens sigill. I denna handling redogörs för vad som hände vid kungabesöket.
"Emellertid kom Salig Högl. Konung Gustav till Östhammar, så föll bönderna för Högl. Salig Konung Gustav och klagade uppå borgerskapet, att dem skedde orätt uppå sina fiskevatten och mulbete och sade, att de hade sina privilegier till Öregrund och icke till Östhammar. Så begärde Salig Konung Gustav bese privilegierna, vilka han också besåg. Sade Salig Konung Gustav till borgarna till samma stadsplats igen. Dit edra föräldrar hava förr bott, dit skola i draga och I skolen vara förtänkta att wetta oss något för samma plats."

Krävde flyttning till Öregrund


Konungen ville alltså att de skulle flytta tillbaka till Öregrund, men ville att de skulle betala marklösen. Borgarna påpekade då att deras förfäder en gång hade köpt denna mark.
Kungen svarade: "Vi hava tagit genom Guds nåd den platsen igen med väldig hand, såväl som andra orter här i riket."
Till sist skänkte Östhammarsborna kungen sjuttio ungerska gyllen och därmed var - enligt brevet - saken klar.
Denna skildring skrevs ned 61 år efter kungabesöket, men säkert hade berättelsen om Gustav Vasas besök i Östhammar berättats om och om igen i stugorna under årens lopp. Man kan nog utgå från att replikskiftet mellan kungen och borgarna har återgetts ord för ord.
Östhammarsborna fick alltså kunglig order att flytta tillbaka till Öregrund "där deras föräldrar bott" och samma år utfärdade också kungen nya privilegier för Öregrund.
Vad var det som fick Gustav Vasa att fatta detta överraskande och drastiska beslut? I många år hade han försökt förhindra all bosättning i Öregrund. Nu gjorde han en fullständig kovändning.
Det rörde sig om ett bråk mellan fem bönder och en hel stad, om också en liten sådan. Kungen var realist. Staden gav mera inkomster än en handfull bönder, och problemen kunde ha lösts ganska enkelt genom att beordra någon av bönderna att sälja mark - kanske för gott pris - till borgarna
Möjligen kan det vara så att kungen insett att det behövdes en bra hamn för den växande järnproduktionen. Östhammar hade trots ett ogynnsamt hamnläge haft framgångar som sjöfartsstad. Vad skulle då inte stadens skeppare kunna åstadkomma om de fick en bra hamn vid farleden? Ökade sjöfarten ökade också skatteinkomsterna.
Kungen fick genom böndernas klagan en förevändning att ändra ett tidigare envist hävdat beslut om att förbjuda en återflyttning till Öregrund och därtill - vilket borde ha glatt denne ekonomiskt sinnade kung - tjäna en bra slant i markinlösen.

Många vägrade flytta


Hur som helst, Östhammarsborna hade fått kunglig order att flytta tillbaka till Öregrund. Vi vet inte exakt hur många som bodde i Östhammar på den tiden. Mantalet uppgavs vid denna tid till 95. Vid mantalsräkningen togs det inte med underåriga och minderåriga. Enligt en gängse tumregel bör mantalet multipliceras med ca 2,5 för att få invånarantalet, som då blir ca 240 personer.
En del borgare välkomnade beslutet, inte minst skepparna och köpmännen. De var på det klara med att Öregrunds läge intill farleden skulle gynna sjöfart och handel. Många, särskilt fiskarna och den fattigare delen av befolkningen, var emot en flyttning.
28 familjer vägrade att flytta, de flesta då fiskare. Använder vi tumregeln för omräkning av mantal så var det mer än en tredjedel av Östhammarsborna som vägrade.
De nya skeppen seglade till Öregrund, stugor revs och flyttades och det blev tystare och ödsligare i det lilla Östhammar, som nu hade degraderats till fiskeläge.