Gustav Vasa och Östhammar
ungen kom1554 kom själv till
Östhammar. Gustav Vasa befann sig på en resa i Norduppland.
Vi vet inte vilken avsikt han hade med resan, men han hade faktiskt
en hel del privata intressen att bevaka i denna del av landet.
Gustav Vasa hade börjat intressera sig för gruvdriften
och järnhanteringen, som började att komma igång
på allvar (Österby bruk grundades 1548) och det kan
också tänkas att han ville ta sig en titt på
sin nya kungsgård på Gräsön.
Förmodligen hälsades kungen välkommen av borgmästare
och råd. Närvarande var också talesmän
för bönderna från
Gammelbyn och Börstil, som begärt att kungen skulle
ta del av deras klagomål gällande Östhammarsbornas
intrång på betesmarker och fiskevatten. (Bilden visar
skördearbete).
Det finns en handling i Landsarkivet i Uppsala, ett Öregrundsdokument
från 1615, bestyrkt med tolv borgares namnteckningar, bomärken
och stadens sigill. I denna handling redogörs för vad
som hände vid kungabesöket.
"Emellertid kom Salig Högl. Konung Gustav till Östhammar,
så föll bönderna för Högl. Salig Konung
Gustav och klagade uppå borgerskapet, att dem skedde orätt
uppå sina fiskevatten och mulbete och sade, att de hade
sina privilegier till Öregrund och icke till Östhammar.
Så begärde Salig Konung Gustav bese privilegierna,
vilka han också besåg. Sade Salig Konung Gustav till
borgarna till samma stadsplats igen. Dit edra föräldrar
hava förr bott, dit skola i draga och I skolen vara förtänkta
att wetta oss något för samma plats."
Krävde flyttning till Öregrund
Konungen ville alltså att de skulle flytta tillbaka till
Öregrund, men ville att de skulle betala marklösen.
Borgarna påpekade då att deras förfäder
en gång hade köpt denna mark.
Kungen svarade: "Vi hava tagit genom Guds nåd den
platsen igen med väldig hand, såväl som andra
orter här i riket."
Till sist skänkte Östhammarsborna kungen sjuttio ungerska
gyllen och därmed var - enligt brevet - saken klar.
Denna skildring skrevs ned 61 år efter kungabesöket,
men säkert hade berättelsen om Gustav Vasas besök
i Östhammar berättats om och om igen i stugorna under
årens lopp. Man kan nog utgå från att replikskiftet
mellan kungen och borgarna har återgetts ord för ord.
Östhammarsborna fick alltså kunglig order att flytta
tillbaka till Öregrund "där deras föräldrar
bott" och samma år utfärdade också kungen
nya privilegier för Öregrund.
Vad var det som fick Gustav Vasa att fatta detta överraskande
och drastiska beslut? I många år hade han försökt
förhindra all bosättning i Öregrund. Nu gjorde
han en fullständig kovändning.
Det rörde sig om ett bråk mellan fem bönder och
en hel stad, om också en liten sådan. Kungen var
realist. Staden gav mera inkomster än en handfull bönder,
och problemen kunde ha lösts ganska enkelt genom att beordra
någon av bönderna att sälja mark - kanske för
gott pris - till borgarna
Möjligen kan det vara så att kungen insett att det
behövdes en bra hamn för den växande järnproduktionen.
Östhammar hade trots ett ogynnsamt hamnläge haft framgångar
som sjöfartsstad. Vad skulle då inte stadens skeppare
kunna åstadkomma om de fick en bra hamn vid farleden? Ökade
sjöfarten ökade också skatteinkomsterna.
Kungen fick genom böndernas klagan en förevändning
att ändra ett tidigare envist hävdat beslut om att
förbjuda en återflyttning till Öregrund och därtill
- vilket borde ha glatt denne ekonomiskt sinnade kung - tjäna
en bra slant i markinlösen.
Många vägrade flytta
Hur som helst, Östhammarsborna hade fått kunglig order
att flytta tillbaka till Öregrund. Vi vet inte exakt hur
många som bodde i Östhammar på den tiden. Mantalet
uppgavs vid denna tid till 95. Vid mantalsräkningen togs
det inte med underåriga och minderåriga. Enligt en
gängse tumregel bör mantalet multipliceras med ca 2,5
för att få invånarantalet, som då blir
ca 240 personer.
En del borgare välkomnade beslutet, inte minst skepparna
och köpmännen. De var på det klara med att Öregrunds
läge intill farleden skulle gynna sjöfart och handel.
Många, särskilt fiskarna och den fattigare delen av
befolkningen, var emot en flyttning.
28 familjer vägrade att flytta, de flesta då fiskare.
Använder vi tumregeln för omräkning av mantal
så var det mer än en tredjedel av Östhammarsborna
som vägrade.
De nya skeppen seglade till Öregrund, stugor revs och flyttades
och det blev tystare och ödsligare i det lilla Östhammar,
som nu hade degraderats till fiskeläge.

 
|