Öregrunds hemmavatten

arför inte en utflykt i Öregrundsbornas hemmavatten?
Än en gång tar vi oss förbi Dummelgrundet utanför färjeläget. Det är ett lågt skär i dag, men på 1600-talet var det ett farligt grund. Då fick stadsborna köra ut sten på isen på vintrarna, så att stenarna skulle synas över vattenytan.
Vid förra sekelskiftet lär det ha varit vanligt med sälar på grundet. Sälen var då så vanlig att det var skottpengar på den.
Det vanliga är att man följer stora segelleden förbi ledfyrarna Syrsan och Skeppsholmen, men vi tar den här gången den inre leden längs fastlandet.
När vi passerat de sista husen i Öregrund ser vi på styrbordssidan en hangarliknande byggnad. Det är Marinteknik, där man för några år sedan byggde stora passagerarkatamaraner.
Vi passerar sedan Öregrunds båtvarv, där det går att få hjälp om man nu skulle råka ut för något försmädligt haveri och sedan ser vi en liten båthamn, även den på styrbordssidan. Det är Grepen marin, en marina, som inte bara erbjuder båtplatser utan också hyr ut stugor och har restaurang..
Mot babord ser vi Lövskalmen, en lummig ö, där man förr bröt kalk. Framför oss ser vi en skog av master. Det är Öregrunds båtklubbs båthamn, Katrinörarna, förmodligen den vackraste båthamnen i skärgården. Här ligger båtarna i en liten skyddad flad, omgiven av skog och berg.
Öregrunds Båtklubb har över 800 medlemmar. Då det bara finns ca 1600 bofasta i den lilla Roslagsstaden så är det lätt att frestas ljuga med statistik och säga att Öregrund har världsrekord i båttäthet. Det är dock inte alldeles sant, för många stockholmare, gävlebor och uppsaliensare har sin båt i Öregrund.
Förut öppnar sig Järsöfjärden, men alldeles innan vi når dit passerar vi det lilla skäret Brudhällan. Enligt traditionen fick detta skär sitt namn efter en tragisk episod för länge sedan. Efter vigsel i Öregrunds kyrka seglade brudföljet hemåt och stötte på den här hällan, som då var ett undervattensgrund. Båten kantrade och bruden drunknade.

På Varvsholmen byggdes skutor

Väl ute på Järsöfjärden ser vi ett par öar mot farleden. Den ena är Stånggrundet. Dit brukade öregrundsborna segla när strömmingen gick till. Bredvid ligger Varvsholmen. Där låg ett båtvarv i mitten på 1800-talet och där byggdes och reparerades skutor. I dag är ön öde, men man kan fortfarande se de gamla husgrunderna.
Från Järsöfjärden kan man gira västvarts in i den långa, smala och idylliska Sunnanöfjärden. Här har man lä för alla vindar. En bit in i fjärden ligger en campingplats och Sunnanöbadet. Här finns det varmaste badvattnet i hela öregrundsområdet.
Det finns gott om platser för strandhugg i hela denna skärgård och man spanar förgäves efter skyltar med det hotande budskapet landstigning förbjuden.
Den som har gott om tid fortsätter naturligtvis färden från Öregrund längs den gamla norrleden norrut. Höga kustens blånande höjder är ett spännande mål, men man kan också gästa svenskbygderna i finska Österbotten, ja, kanske rent av fortsätta mot Haparanda.
Här skall vi dock nöja oss med att berätta lite om Grepens kust i väst.
Öregrundsskärgården är tyvärr ganska dåligt dokumenterad, men Grepen är ett undantag. Dykarklubben Argos har gjort ett alldeles perfekt fritidssjökort över detta vatten. Kortet säljs bl a av Grepen Marin, ett kort, som verkligen kan rekommenderas den som vill utforska dessa vatten.
Tänker vi oss norrut är det bara att följa stora farleden förbi Djurstens fyr, förbi Engelska grundet, Örskär och upp mot Björn.
Här skall vi dock berätta lite om kusten västerut.
Vi kastar loss från hamnen i Öregrund och girar upp mot Djurstens fyr och Bellonagrundet.
Det var den ståtliga Chapmansfregatten Bellona, som 1809 gav grundet sitt namn. Då brakade fregatten på utanför Djursten och blev vrak.

Mot Kallrigafjärden

Vi tar sedan kursen västerut. Vid horisonten reser sig Forsmarks kärnkraftsreaktorer högt över den låga skogshorisonten. På tillbörligt avstånd från grunden utanför Öregrund och Glupudden styr vi in i Kallrigafjärden och följer samma väg som den ryska galärflottan tog den gången då den var på väg för att bränna Forsmarks bruk.
Vi passerar ett par märkliga låga åsar, som går ut som landtungor i viken. Snart har vi Kallerö gamla hamn framför oss. Där var en gång en stor lastageplats, men i dag finns det bara kvar en brygga och ett par rödmålade hamnmagasin.
Härifrån utskeppade bruken i Forsmark, Österby och Gimo sitt stångjärn. Detta järn, som vallonsmederna smidde, var sin tids bästa järn, vägdes på den stora järnvågen och skeppades sedan till Stockholm och därifrån utomlands, vanligen till England.
Vill man sedan kan man följa den ryska galärflottans väg upp mot Hållnäs, kanske också göra ett strandhugg vid Forsmark och följa med på en visning av kärnkraftverket. Leden är utprickad och vill man göra avvikelser är Argos fritidskort till god hjälp.
Vi söker oss dock tillbaka till Öregrund. När vi närmar oss staden och passerar Badhusparken vid Societetshuset är vi på båthistoriskt vatten. Här utanför ordnades kappseglingar redan i slutet av 1800-talet.