När Vesta kantrade
Med tecken och gester gjorde mannen klart att man skulle följa med honom. De gick till Örskärs västra udde och där låg mitt bland brotten en livbåt. Det var rena miraklet att den lyckats ta sig in till Örskärs klippiga strand mellan undervattensstenar och brott i den höga sjön. Ombord på livbåten fanns tre andra finnar, bland dem en kvinna. De var alla svårt medtagna och en av dem var så illa medtagen att han avled en stund senare.
De räddade berättade att det vid olyckstillfället blåst med en vindstyrka på cirka 23 meter per sekund. Vesta hade lastat spannmål i Norrköping och var på väg till Finland då lasten försköt sig i den grova sjön. Fartyget hade kantrat och sjöarna hade krossat lastluckorna och Vesta hade snabbt vattenfyllts. I sista minuten hade man lyckats få babords livbåt klar De fyra hade lyckats ta sig ombord på livbåten när fartyget sjönk. Vad som hänt med de andra visste inte de räddade, men de hade sett en livräddningsflotte och trodde att de andra tagit sig ombord på den. I mörkret och det svåra vädret hade man förlorat flotten ur sikte. Larmet gick Nu gick larmet. I Öregrund låg flera av flottans fartyg och spaningsflyg sattes också in. Ett flygplan upptäckte ganska snabbt den saknade flotten 4 - 5 sjömil sydost Örskär. En jagare under befäl av kapten G Waldenström sändes iväg för att försöka rädda de skeppsbrutna. En och en halv timme efter det att flotten upptäckts var jagaren på plats. Det visade sig då att flotten hade drivit in vid ett skär. omgivet av många förrädiska undervattensgrund. Jagaren kunde alltså inte ta sig fram till flotten för att bärga de överlevande. Det blev nödvändigt att ankra och sätta en slup i sjön. Löjtnant Bertil Bengtzon och tre besättningsmän från jagaren rodde sedan upp till skäret - ingen lätt uppgift i den grova sjön. Där hoppade sedan en man i vattnet och gjorde fast en lina vid flotten som sedan kunde halas in till skäret. Ombord på flotten fanns fyra män, varav en hade frusit ihjäl. De tre andra var så medtagna att de knappt kunde ge ett livstecken ifrån sig. De överlevande fördes sedan till jagaren, som återvände till Öregrund. En av de räddade, förste styrman Westerberg, berättade att besättningen i det längsta försökte lämpa lasten till rätta igen. De hann dock inte göra detta innan fartyget vattenfylldes. Styrmannen berättade att han såg fyra man simma mot flotten, medan två andra drunknade medan de var på väg mot den. Två man hade försökt klänga sig fast vid kölen till en livbåt, som kantrat, men de blev dock snart så stelfrusna att de inte orkade hålla sig kvar utan drunknade. Av besättningen har sex inte iakttagits efter olyckan och har förmodligen drunknat då Vesta gick till botten. Tolv människor omkom vid Vestakatastrofen, sex räddades. Det kunde dock ha gått värre. Det var rena miraklet att livbåten i det hårda vädret kunde ta sig in till Örskärs klippiga strand förbi alla farliga undervattensstenar, och räddningsinsatsen från jagaren var närmast ett hjältedåd.
|
n
tidig måndagsmorgon i januari 1945 bultade det på fyrvaktarens dörr
på Örskär. Utanför stod en utmattad, genomblöt man. som talade
upprört på finska. 
Fyrpersonalen fick nu klart för sig
att de räddade kom från Helsingforsångaren Vesta, ett fartyg med 18
mans besättning, som under natten förlist på havet mellan Argos grund
och Örskär. (Bilden: Vesta vid kaj).
