Anfallet mot
Forsmark
eneral
Zöges styrkor rastade vid
Börstils kyrka, som bränts ned dagen innan.
Generalmajor Zöge och hans båda regementschefer, Adam
Johan Giertta, Karelska lantdragonerna, och Joachim
Ganschou, Ingermanländska värvade dragonerna,
betraktade ett väldigt rökmoln i norr. Alla tre hade
sett så mycket av kriget att några brända byar inte
gjorde dem upprörda.
Ett par män kom ridande i sporrsträck på landsvägen.
Det var budbärare från Forsmarks bruk, bokhållaren
Petter Bergman och hammarsmeden Jan Witte.
De berättade att baronen på bruket, Georg de Besche,
hade beväpnat bruksfolket och tänkte göra motstånd
mot ryssarna. De uppmanade Zöge att snarast möjligt
bege sig till Forsmark.
Zöge var tveksam. Han menade att det var ett vågspel
att bege sig så nära sjön och att han kunde riskera
hela sin trupp. Då han underrättades om att det fanns
proviant för soldaterna och foder för hästarna i
Forsmark ändrade han dock mening.
Bergman upplyste också om att rökmolnet kom från
Öregrund.
På kvällen nådde Zöges styrkor fram till bruket.
Baron de Besche berättade hur han tänkte försvara
bruket. Han hade beväpnat 160 brukskarlar och satt ut en
postering på berget vid Glupudden. Den hade en kanon och
skulle skjuta varningsskott när ryssen siktades. Nere
vid lastageplatsen vid Kallrigafjärden fanns en annan
postering med ett par kanoner, likaså fanns det en
postering en bit upp på vägen mot Forsmark.
Förmodligen var Zöge inte särskilt imponerad. Man
slogs med väldrillade soldater och inte med bönder och
brukskarlar på den tiden. Därtill misstrodde han
allmogen. Hur skulle ryssarna kunna hitta genom
ölabyrinterna om inte förrädiska bönder hjälpte dem
att finna vägen?
Nästa dag hände ingenting. Ryssarna låg kvar vid
Gräsö gård och vid bruket fortsatte man arbetet med
att förstärka försvaret.
I gryningen på söndagsmorgonen lade sig en tät dimma
över Kallrigafjärden. Då tjockan lättade hördes larm
och gny från fjärden. Strax efteråt fick manskapet vid
lastageplatsen syn på de ryska fartygen. Det var ett
tjugotal galärer och många skärbåtar. Vid åttatiden
på morgonen landsteg ryssarna med hela sin styrka.
"Släpp fienden i land så spöar vi honom
sedan," sade en dragon vid posteringen intill
lastageplatsens järnbodar. En av brukskarlarna ville
avlossa sin kanon, men stoppades av de andra.
Han tog då sin bössa och sköt ned en trumslagare på
den närmaste galären. Galären svarade genast med ett
kanonskott. Kulan slog ned i skogen bakom posteringen och
försvararna flydde.
Kanonskottet hördes ända upp till bruket och Zöge
sände 50 dragoner för att ta reda på vad som var på
färde.
När dragonerna nådde fram till posteringen vid vägen,
det var en förhuggning vid Månsamyren, kom 30 kosacker
ridande från andra hållet. Både dragonerna och kosackerna stannade. Vid förhuggningen fanns två
kanoner. Ett skott avlossades och kosackerna flydde hals
över huvud.
Det var en mycket varm dag. Uppe vid bruket visade
genralmajor Zöge försvarsställningarna för baron de
Besche.
Dragonerna hade byggt en förskansning och ställt upp
kanoner där. Brukskarlarna hade fått ordr om att
placera ut sig längs en gärdsgård och stoppa hötappar
mellan slanorna så att de inte skulle synas.
Vid förhuggningen vid Månsamyren hade dock ryssarna
samlat sig till angrepp. Ett försök gjordes att stoppa
den framryckande fienden, men man gav upp sedan en
underofficer och en brukskarl träffats av ryssarnas
kulor.
Dragonerna i förtruppen tvingades att dra sig tillbaka
och kom vid femtiden tillbaka till bruket. Bara några
hundra meter efter dem kom ett par dussin kosacker
ridande och bakom dem skymtade en kolonn röduniformerade
grenadjärer och en stor styrka infanteri.
En annan rysk truppavdelning avancerade längs en annan
väg mot bruket.
Zöge, som stod på masugnsbacken, kunde bara konstatera
att ryssarna satt in ett stort angrepp med mångdubbelt
fler soldater än vad han själv förfogade över. Sedan
han avdelat vakten vid trossen borta i Börstil hade han
knappt 200 dragoner, ryssarna hade 5000 man.
Han gav order om reträtt och återsamlade sina dragoner
på ett öppet gärde, där han kunde slåss utan att
riskera bli överflyglad, och väntade på fienden. Den
kom inte.
Ryssarna hade nått sitt mål och kunde ostört härja
och bränna ned ett av Upplands största järnbruk.
Den kvällen präntade skrivaren vid Karelska
lantdragonernas livkompani ned följande i journalen:
"Den 20 juli. Paroll Riga. Lösen: Nyckel. 1:o. Att
manskapet stannar vid sina hästar och inte låter spilla
något hö. I övrigt aktion mot ryssen vid Forsmarks
bruk, varifrån kommenderingen avmarscherat till Lövsta
bruk. För dragonerna nr 7 en persedel, för nr 11 en
stövel och för nr 35 är musköten bortkommen."
Sedan ryssarna lagt Forsmarks bruk i aska fortsattes den
systematiska förstörelsen. Järnbodarna och
proviantbodarna vid Kallrigafjärden tömdes. Järnet
släpades ut på djupt vatten i fjärden och sänktes och
sedan antändes bodarna.
Därefter fortsatte den ryska flottan norrut längs
Upplandskusten.
Galärerna följde kusten och smög sig fram på grunt
vatten. Färden längs dessa grunduppfyllda vatten var
något av en navigatorisk bragd, men generalmajor de Lacy tog hellre risken att gå på grund än att möta
en svensk fregatt ute på Grepen.
Lövsta bruk anfölls. Där hade Zöge fått
förstärkning, men även här kom fienden från olika
håll och de svenska trupperna slog till reträtt för
att inte bli omringade av den överlägsne fienden.
De norra upplandssocknarna härjades och brändes lika
systematiskt som skett tidigare under härjningståget.
Kosackerna sändes iväg på raider in mot land, men
aldrig mer än en dagsmarsch. På kvällen återkom de
till galärflottan efter sin mordbrännargärning.
Peter de Lacy hade planerat bränna Gävle, men mötte
där så starkt motstånd att han tvingades slå till
reträtt. Under hela återfärden genom skärgården
fortsattes den systematiska ödeläggelsen. Nu brändes
också Gräsö gård och de hemman på södra Gräsö,
som man inte hunnit med tidigare.
Den 16 augusti återvände Peter de Lacys eskader till
Lemland på Åland. Då kunde han rapportera för tsaren
att han fullgjort sitt uppdrag utan att förlora ett enda
fartyg och att förlusterna bara varit ett fåtal
soldater.
Slutsumman när det gällde ryssarnas härjningar var
skrämmande. Totalt brände den norra eskadern ned tre
städer, tre sockenkyrkor, sex prästgårdar, sju
järnbruk, 20 säterier, 984 hemman och 211 torp.
Tiotusentals människor blev hemlösas.
Tsar Peter lyckades tvinga svenskarna till fred, men han
lade också grunden till århundradens rysshat och
rysskräck.


|