När tullbetjänten
knuffades
ullen var inte särskilt populär i Öregrund,
men det var den för övrigt inte heller i någon
annan av rikets städer. Det var inte bara det att tullarna
skulle snoka igenom varje fartyg som anlände, utan också
att de ofta lät skepparna vänta i timmar innan de behagade
komma ombord
Därtill höll tullen ett vakande öga över
gårdarna i staden. Det skulle ju betalas accis till tullen
för varje stop öl som bryggdes och för varje kreatur
som slaktades.
Det säger sig självt att sådant var svårt
att kontrollera i en stad, där det fanns griskultingar på
varje gata, men tullbetjänterna smög ständigt
omkring i gränderna och vakade över grisar och höll
ett öga på vad som hände i brygghusen.
Öregrunds tullnär - tullchef - var från slutet
på 1650-talet till långt in på 1680-talet Johan
deBesche. Han var inte vem som helst. Familjen deBesche var välkänd.
Vid den tiden hette tre av Sveriges mest kända arkitekter
deBesche och en av Johan deBesches nära släktingar,
Gerhard, skulle så småningom bli herre till Forsmarks
bruk.
Relationerna till tullen var alltså inte alltid de bästa.
Det fanns nog många som ibland kände frestelsen att
säga sin mening om snokande tullbetjänter, men detta
var farligt. Tullens personal skyddades nämligen av en särskild
kunglig traktat, som stadgade grova straff för den som ofredade
någon av tullens anställda.
Tulltjänstemän blev tobakspersonal
Johan deBesche hade också arrenderat tobakshandeln i
Öregrund, vilket betydde att han hade ensamrätten till
att sälja tobak i staden. Då som nu fanns det ett
tobaksmonopol i Sverige - det hette Tobakscompagniet -
och handeln
med tobaksvaror var strängt reglerad. I varje stad skulle
det finnas en tobaksinspektör, som skulle övervaka
tobakshandeln.
Besynnerligt nog hade deBesche också utsetts till tobaksinspektör,
varvid han i någon mån hade att inspektera sig själv.
Förhållandet att tullnären även var tobaksinspektör
gjorde att tullpersonalen också kunde förvandlas till
tobakspersonal. Tullskrivaren Axel Bäck blev tobaksuppsyningsman
och tullbetjänterna blev tobaksikontrollanter.
Följden blev att öregrundstullen lade ned oanad energi
på att kontrollera om ankommande fartyg medförde tobak.
Det kunde ju hända att sjömännen sålde tobak
till öregrundarna och därmed lurade Johan deBesche
på en del av hans inkomst.
Förhållandet mellan tullarna och stadsborna var alltså
inte utan friktioner. Den följande episoden antyder detta:
Den 17 juli 1676 hölls det laga rättegång i Öregrunds
rådhus.
Då anklagade tobaksuppsyningsmannen - alltså tullskrivaren
- Axel Bäck -skomakaren Måns Bengtsson för att
förliden söndagsafton ha överfallit hans ledsagare
tullbetjänten Jöns Hindersson med hugg och slag och
sedan knuffat denne i sjön.
Detta skulle ha inträffat då Hindersson begivit sig
till en norrlandsskuta för att undersöka om det fanns
tobak ombord.
Tullaren ramlade i sjön
Måns svarade att han var oskyldig till en sådan gärning.
Han hade kommit gångandes med Måns Skräddare
till hamnen. Flera andra stod vid norrlandsskutan och han och
skräddaren hade fortsatt dit. När de skulle passera
Hindersson hade denna viftat till mot Måns med en åra.
Måns hade fattat tag i denna och det hände sig då
så illa att Hindersson tappade balansen och ramlade mot
båtsidan och föll i sjön.
Måns sade också att han hade vittnen på vad
som verkligen inträffat, men då han hade blivit kallad
till rådstugan på kort varsel hade han inte kunnat
vidtala sina vittnen. Han begärde därför uppskov
till nästa rättegångsdag.
Tobaksuppsyningsmannen Axel Bäck blev röd i ansiktet.
Han åberopade kunglig majestäts traktat om tullpersonalens
rättigheter och krävde att saken skulle ha sin gång.
I tusen djävlars boning!
Rätten övervägde Måns Bengtssons hemställan
och Axel Bäcks krav, och fann det skäligt att Måns
skulle få kalla sina vittnen.
Nu tappade Axel Bäck besinningen. Han tackade ironiskt rätten
för dess omak att lyssna till honom, menade att magistraten
borde ha kunnat fälla en dom samt vände på klacken.
När han gick ut ur rådhuset brukade han vad som i
den tidens domstolsprotokoll kallades onyttig mun och sedan,
då han väl kommit ut på gatan, klappade han
hårt i händerna och skrek:
"Så i tusen djävlars boningar överfalls
betjänten med hugg och slag och magistraten gör ingenting!"
En stund senare kom han tillbaka och begärde i brysk ton
protokollsutdrag. Han skulle skriva till landshövdingen
och klaga.
På borgmästarens förfrågan tillstod han
sig att ha klappat händerna samman på gatan, men tillade
att det faktiskt var hans egna händer och att detta inte
angick någon.
När den upprörde Axel Bäck avtågat för
andra gången, nu med det begärda protokollsutdraget
i handen, nämnde rådman Nils Månsson att tullbetjänten
Hindersson vid ett tillfälle sagt något till honom,
som tydde på att Hindersson hyste agg till skomakaren.
Detta tog rätten efter övervägande till protokollet.
Förmodligen besinnade sig tobaksuppsyningsmannen och tullskrivaren
Axel Bäck, för han skrev aldrig till landshövdingen.
Målet togs inte heller upp vid nästa rättegång
och tullbråket i Öregrund utmynnade i ingenting.
Öregrunds dombok 17 juli 1676 och 18 april 1684

|