När tullbetjänten knuffades  

ullen var inte särskilt populär i Öregrund, men det var den för övrigt inte heller i någon annan av rikets städer. Det var inte bara det att tullarna skulle snoka igenom varje fartyg som anlände, utan också att de ofta lät skepparna vänta i timmar innan de behagade komma ombord
Därtill höll tullen ett vakande öga över gårdarna i staden. Det skulle ju betalas accis till tullen för varje stop öl som bryggdes och för varje kreatur som slaktades.
Det säger sig självt att sådant var svårt att kontrollera i en stad, där det fanns griskultingar på varje gata, men tullbetjänterna smög ständigt omkring i gränderna och vakade över grisar och höll ett öga på vad som hände i brygghusen.
Öregrunds tullnär - tullchef - var från slutet på 1650-talet till långt in på 1680-talet Johan deBesche. Han var inte vem som helst. Familjen deBesche var välkänd. Vid den tiden hette tre av Sveriges mest kända arkitekter deBesche och en av Johan deBesches nära släktingar, Gerhard, skulle så småningom bli herre till Forsmarks bruk.
Relationerna till tullen var alltså inte alltid de bästa. Det fanns nog många som ibland kände frestelsen att säga sin mening om snokande tullbetjänter, men detta var farligt. Tullens personal skyddades nämligen av en särskild kunglig traktat, som stadgade grova straff för den som ofredade någon av tullens anställda.

Tulltjänstemän blev tobakspersonal

Johan deBesche hade också arrenderat tobakshandeln i Öregrund, vilket betydde att han hade ensamrätten till att sälja tobak i staden. Då som nu fanns det ett tobaksmonopol i Sverige - det hette Tobakscompagniet - och handeln med tobaksvaror var strängt reglerad. I varje stad skulle det finnas en tobaksinspektör, som skulle övervaka tobakshandeln.
Besynnerligt nog hade deBesche också utsetts till tobaksinspektör, varvid han i
någon mån hade att inspektera sig själv. Förhållandet att tullnären även var tobaksinspektör gjorde att tullpersonalen också kunde förvandlas till tobakspersonal. Tullskrivaren Axel Bäck blev tobaksuppsyningsman och tullbetjänterna blev tobaksikontrollanter.
Följden blev att öregrundstullen lade ned oanad energi på att kontrollera om ankommande fartyg medförde tobak. Det kunde ju hända att sjömännen sålde tobak till öregrundarna och därmed lurade Johan deBesche på en del av hans inkomst.
Förhållandet mellan tullarna och stadsborna var alltså inte utan friktioner. Den följande episoden antyder detta:
Den 17 juli 1676 hölls det laga rättegång i Öregrunds rådhus.
Då anklagade tobaksuppsyningsmannen - alltså tullskrivaren - Axel Bäck -skomakaren Måns Bengtsson för att förliden söndagsafton ha överfallit hans ledsagare tullbetjänten Jöns Hindersson med hugg och slag och sedan knuffat denne i sjön.
Detta skulle ha inträffat då Hindersson begivit sig till en norrlandsskuta för att undersöka om det fanns tobak ombord.

Tullaren ramlade i sjön


Måns svarade att han var oskyldig till en sådan gärning. Han hade kommit gångandes med Måns Skräddare till hamnen. Flera andra stod vid norrlandsskutan och han och skräddaren hade fortsatt dit. När de skulle passera Hindersson hade denna viftat till mot Måns med en åra. Måns hade fattat tag i denna och det hände sig då så illa att Hindersson tappade balansen och ramlade mot båtsidan och föll i sjön.
Måns sade också att han hade vittnen på vad som verkligen inträffat, men då han hade blivit kallad till rådstugan på kort varsel hade han inte kunnat vidtala sina vittnen. Han begärde därför uppskov till nästa rättegångsdag.
Tobaksuppsyningsmannen Axel Bäck blev röd i ansiktet. Han åberopade kunglig majestäts traktat om tullpersonalens rättigheter och krävde att saken skulle ha sin gång.

I tusen djävlars boning!

Rätten övervägde Måns Bengtssons hemställan och Axel Bäcks krav, och fann det skäligt att Måns skulle få kalla sina vittnen.
Nu tappade Axel Bäck besinningen. Han tackade ironiskt rätten för dess omak att lyssna till honom, menade att magistraten borde ha kunnat fälla en dom samt vände på klacken.
När han gick ut ur rådhuset brukade han vad som i den tidens domstolsprotokoll kallades onyttig mun och sedan, då han väl kommit ut på gatan, klappade han hårt i händerna och skrek:
"Så i tusen djävlars boningar överfalls betjänten med hugg och slag och magistraten gör ingenting!"
En stund senare kom han tillbaka och begärde i brysk ton protokollsutdrag. Han skulle skriva till landshövdingen och klaga.
På borgmästarens förfrågan tillstod han sig att ha klappat händerna samman på gatan, men tillade att det faktiskt var hans egna händer och att detta inte angick någon.
När den upprörde Axel Bäck avtågat för andra gången, nu med det begärda protokollsutdraget i handen, nämnde rådman Nils Månsson att tullbetjänten Hindersson vid ett tillfälle sagt något till honom, som tydde på att Hindersson hyste agg till skomakaren.
Detta tog rätten efter övervägande till protokollet.
Förmodligen besinnade sig tobaksuppsyningsmannen och tullskrivaren Axel Bäck, för han skrev aldrig till landshövdingen. Målet togs inte heller upp vid nästa rättegång och tullbråket i Öregrund utmynnade i ingenting.

Öregrunds dombok 17 juli 1676 och 18 april 1684